Att vara älskarinna är att..

Jag är också älskarinna men är inte kär i de män jag leker med.

Vi har sex, reser någon gång då och då, jag tar det gottaste och lämnar resten till hans gråa mus därhemma.

Hon tvättar kalsongerna som jag smekt av honom.

Jag vill inte ha något förhållande utan bara lekfullt sex utan krav, då passar det utmärkt att träffa gifta män. Iallafall upptagna, så de inte blir som ett häftplåster. Fast det händer ändå ibland. Men vad gör man?

Vad har du varit med om i livet som gör dig så empatilös?

Jag har full förståelse för att man kan hamna i sitsen att vara älskarinna.. men detta! Sättet du skriver på. Så förnedrande mot dina medsystrar. Fy fan vilket vidrigt äckel du verkar vara.

Vad har du varit med om i livet som gör dig så empatilös?

Jag har full förståelse för att man kan hamna i sitsen att vara älskarinna.. men detta! Sättet du skriver på. Så förnedrande mot dina medsystrar. Fy fan vilket vidrigt äckel du verkar vara.

...alltid komma i andra hand. Tänk att:

* Alltid behöva fira högtider med den man älskar på fel dagar för han firar med sin familj på rätt dag. Så julafton kan vara tex. 16 December eller 3 :e januari.

* Alltid behöva anpassa sitt schema/liv efter hans, aldrig tvärtom.

* Semesterresor blir dit han åker på jobbresor. Set är dessutom nästan enda chanserna man har att spendera hela nätter ihop.

* Den kärleken och tiden normala par delar i vardagen efter jobbet är komprimerad till allt från två timmar till 2 minuter ett par dagar i veckan.

* När man idrottar, nästan aldrig kunna ha han nära, inte veta om han kommer, se och försöka hitta honom i publiken...samtidigt som man skall idrotta för han får inte synas bredvid om det fimas. Aldrig kunna fira en seger med honom direkt efter, aldrig kunba få hans tröst vid en förlust direkt efter.

* Aldrig kunna dela sin kärlek på social media. Alla foton på oss som par i fotoalbum aldrig på ig/fb.

* Alltid behöva höra "borde inte du träffa någon snart" "Du är ju nästan trettio borde inte du..." osv. osv.och behöva låtsas vara singel trots att man älskar och hör ihop med någon.

* Ge upp drömmen om att bli mamma och behöva bära pstav ända till klimakteriet förmodligen.

Vet du, det bästa är att du inte behöver detta som du anger.

Tvärt om! Du kan bli mamma, du kan skylta med din kärlek, du kan bli prioriterad till första valet.

Men inte med en man som använder dig som madrass.

Välj en annan man och skaffa lite värdighet. Hur kan du anse att du inte skulle vara värd mer än att vara passup på hans lustar??

Ställ krav. Han får lämna eller så lämnar du. Om han inte lämnar- jag då älskar han ju inte dig på samma sätt du läsa honom. Brutalt men sant.

Ta av dig offerkoftan och sätt på dig kaptensmössan och börja styra DITT liv i den kurs DU vill ha det.

Ja du har rätt egentligen. Men har försökt så flera gånger. Jag blir deprimerad och gråter utan honom. Orkar inte nånting, nätt och jämnt att jag pallrar mig till jobbet där jag gråter på toaletten. Han skickar gulliga sms, där han berättar att han älskar mig, kan inte leva utan mig osv. Han är väldigt känslig, han gråter. Pallar inte med att se honom ledsen, det skär som i hjärtat. Alltså rent fysiskt känns det så inte bara som uttryck. Så jag dras tillbaks till honom...pallar kanske några veckor utan honom inte mer.

Han är inte alls typen som ni kanske tror, utan oerhört snäll, vänlig, känslig och jättegullig. Underbar humor, jättecharmig och oerhört svår att inte tycka om. Han kan vara hur självdäker som helst samtidigt som fylld av komplex och sårbar. Motsägelsefullt...men väldigt attraktiv. Tänk en gammal romantisk komedi med Hugh Grant...så är han. Gullig, charmig, snäll, fånig, töntig men alldeles underbar ändå. Jag kan nog nästan lova att hade du eller vem som helst i tråden pratat med honom i bara 5 minuter hade du tyckt väldigt bra om honom.

Ja du har rätt egentligen. Men har försökt så flera gånger. Jag blir deprimerad och gråter utan honom. Orkar inte nånting, nätt och jämnt att jag pallrar mig till jobbet där jag gråter på toaletten. Han skickar gulliga sms, där han berättar att han älskar mig, kan inte leva utan mig osv. Han är väldigt känslig, han gråter. Pallar inte med att se honom ledsen, det skär som i hjärtat. Alltså rent fysiskt känns det så inte bara som uttryck. Så jag dras tillbaks till honom...pallar kanske några veckor utan honom inte mer.

Han är inte alls typen som ni kanske tror, utan oerhört snäll, vänlig, känslig och jättegullig. Underbar humor, jättecharmig och oerhört svår att inte tycka om. Han kan vara hur självdäker som helst samtidigt som fylld av komplex och sårbar. Motsägelsefullt...men väldigt attraktiv. Tänk en gammal romantisk komedi med Hugh Grant...så är han. Gullig, charmig, snäll, fånig, töntig men alldeles underbar ändå. Jag kan nog nästan lova att hade du eller vem som helst i tråden pratat med honom i bara 5 minuter hade du tyckt väldigt bra om honom.

Ursäkta? Är det bara älskarinnan som kommer i andra hand tror du?

Been there, done that. Min ex make sket i både mig och 3 barn för att springa efter fruntimmer. Kände mig som en hushållerska hemma som städade och lagade mat. Vi var snarare SISTA hand.

Nej såna där "män" har något allvarligt fel i huvudet. Det är en stor mytoman. Ljuger om exakt allt, även för sina egna barn.

Lyckligt skild idag.