Att vara älskarinna är att..

Han älskar sin fru väldigt mycket. Men han älskar mig också (nästan) lika mycket.

Jag har levt ett ganska tråkigt Svenssonliv tills jag en dag fick nog och sa tack och hej. Det gav mig ingen spänning i livet.

"Medsystrar"? Jag ser inte på mina älskares fruar som någon syster. Hon är bara en som gör leken möjlig.

Håller faktiskt med där. Kvinnan kan vara lika god kålsupare själv och kanske själv är otrogen. Maka söker kaka.

En vettig kvinna lämnar en otrogen skithög till "man" direkt man blir varse om vänsterprasslandet.

Jag har haft massor med anledningar eller som han säger skyllt på att inte lämna. Det har varit rätt så turbulent i mitt liv med flera anhöriga som haft det tufft och även vart sjuka och avlidit. Man kan ju inte tro att jag är en snäll människa som gått över gränsen som jag gjort men jag har ett stort hjärta för mina närmaste. Jag har vridit in och ut på mig själv för att stötta, finnas, handla, hjälpa och det har tagit mycket av min tid. Flera nära vänner har drabbats av cancer och även för de har jag alltid funnits. Ena dottern har även mått dåligt mentalt och jag har varit sjukskriven vissa perioder för att finnas 24/7 hos henne. Jag har helt enkelt inte haft ork att ta tag i något när det gäller mig själv, Samtidigt har jag haft stora skuldkänslor åt alla håll. Han ringer och är ledsen, min man behöver mig, han har haft hälsoproblem han också, mina barn behöver mig. Mina föräldrar, min bror, vännerna. Hur ska jag kunna bryta upp, göra situationen ännu värre för min dotter och familjen, Det skulle förmodligen göra att hon brakade igen. Skulle jag kunna leva med det? Nej jag har lagt min egen lycka åt sidan. Tyvärr blir det även hans lycka som drabbas ;(. Biter ihop och tänker att det är karma det som nu även drabbat mig. (Vill inte gå in närmare på vad)

Därför ber jag honom att försöka släppa taget. Att han börjar dejta. Fast det gör förtvivlat ont. Han stretar emot ;(. Han vill inte ha nån annan. Vilket gör allt ännu tuffare.

Det gör ont! Ni som öht har tanken på att inleda något. Se till att ni är singlar båda två. Och jag förstår till 100% er som ser ner på oss som gjort snedsprång. Jag har alltid sagt att otrohetsaffärer är oförlåtligt och vidrigt. Ändå hamnade jag där själv. Det finns många gånger en orsak till varför man hamnar där. Det kan finnas uppriktig kärlek även om folk tycker det är smutsigt. Det kan göra ont som fan. Tänk er för!

Men den här tråden handlar ju om TS som inte mår bra av sin situation, hon vill ha familj, barn, kunna fira högtidsdagar, visa sig öppet tillsammans, resa ihop mm.
Hon rättar sitt liv efter honom och är missnöjd hur det är. Hon vill ju leva ihop med mannen, hon har varit hans älskarinna i 10 år och lever ju inte om hon önskar.
Hon mår dåligt över sin situation så det är ju helt annorlunda än din så det hjälper ju inte att du tycker att ditt liv är så perfekt som älskarinna.
Det är ju precis som att säga till en person som är missnöjd med sitt äktenskap, men mitt äktenskap är så perfekt och jag är så nöjd och glad med det.
Här handlar det om ts som inte är nöjd med att vara älskarinna utan vill leva ihop med mannen.

Jag följde din tidigare tråd ett tag för längesen och såsom jag uppfattar det så vill du gärna upplevas som lite nonchigt världsvan som inte bryr dig nämnvärt om varken fru eller barn, att du inte känner någonting för någon i situationen, mer än kåthet.

Fast med tanke på hur du reagerar och uttalar dig vissa gånger så står det ganska klart att du är allt annat än likgiltig. Du verkar ju känna en väldig bitterhet gentemot fru (och även barnen men det var i din egna tråd).

Jag är singel sen länge och har alltså inte en man som bedrar mig, så jag är inte bitter på någon inte heller ser jag dig som någon hora. Men vad jag läst av dig så står det ganska klart att du gör det hela pga bekräftelse (därav behovet att uttrycka dig nedlåtande mot bedragna fruar). Varför du uttryckt dig föraktfullt om barnen har jag ingen aning om men det har väl hänt någonting tidigare som satt sina spår kanske...

Men om han nu älskar dig och är så fin och underbar på alla sätt och vis, varför är han då okej med att du behandlas som skit och måste stå över så mycket värdefullt i ditt liv för att vara hans sidepiece? Fine om han älskar sin fru mer och inte vill lämna henne, men varför fortsätta utnyttja dig och komma gråtandes för att du inte ska lämna honom? Hur kan han vilja att du ska stå över äktenskap, barn, karriär och att bara få leva ett öppet, ärligt liv för hans skull och fortfarande vara "gullig och snäll" i dina ögon? 

Det är inte vad jag vill av att vara älskarinna men alla vill vi ha ut olika av våra liv.

Håller med. Det finns få saker som är så tragiska som nån som skryter om att vara någons älskarinna, samtidigt som dom känner behovet att trycka ner mannens fru i samma andetag. Känns bara så sorgligt och riktigt lyser av dålig självkänsla. Jag tycker faktiskt synd om såna personer, som tror att det är något att skryta om. Vilket trasigt litet liv man måste ha.

Har du läst hennes egna tråd??