Anonym (älskarinna) skrev 2021-10-06 13:43:20 följande:
Ja du har rätt egentligen. Men har försökt så flera gånger. Jag blir deprimerad och gråter utan honom. Orkar inte nånting, nätt och jämnt att jag pallrar mig till jobbet där jag gråter på toaletten. Han skickar gulliga sms, där han berättar att han älskar mig, kan inte leva utan mig osv. Han är väldigt känslig, han gråter. Pallar inte med att se honom ledsen, det skär som i hjärtat. Alltså rent fysiskt känns det så inte bara som uttryck. Så jag dras tillbaks till honom...pallar kanske några veckor utan honom inte mer.
Han är inte alls typen som ni kanske tror, utan oerhört snäll, vänlig, känslig och jättegullig. Underbar humor, jättecharmig och oerhört svår att inte tycka om. Han kan vara hur självdäker som helst samtidigt som fylld av komplex och sårbar. Motsägelsefullt...men väldigt attraktiv. Tänk en gammal romantisk komedi med Hugh Grant...så är han. Gullig, charmig, snäll, fånig, töntig men alldeles underbar ändå. Jag kan nog nästan lova att hade du eller vem som helst i tråden pratat med honom i bara 5 minuter hade du tyckt väldigt bra om honom.
Men om han nu älskar dig och är så fin och underbar på alla sätt och vis, varför är han då okej med att du behandlas som skit och måste stå över så mycket värdefullt i ditt liv för att vara hans sidepiece? Fine om han älskar sin fru mer och inte vill lämna henne, men varför fortsätta utnyttja dig och komma gråtandes för att du inte ska lämna honom? Hur kan han vilja att du ska stå över äktenskap, barn, karriär och att bara få leva ett öppet, ärligt liv för hans skull och fortfarande vara "gullig och snäll" i dina ögon?
