Inlägg från: Anonym (älskarinna) |Visa alla inlägg
  • Anonym (älskarinna)

    Att vara älskarinna är att..

    ...alltid komma i andra hand. Tänk att:

    * Alltid behöva fira högtider med den man älskar på fel dagar för han firar med sin familj på rätt dag. Så julafton kan vara tex. 16 December eller 3 :e januari.

    * Alltid behöva anpassa sitt schema/liv efter hans, aldrig tvärtom.

    * Semesterresor blir dit han åker på jobbresor. Set är dessutom nästan enda chanserna man har att spendera hela nätter ihop.

    * Den kärleken och tiden normala par delar i vardagen efter jobbet är komprimerad till allt från två timmar till 2 minuter ett par dagar i veckan.

    * När man idrottar, nästan aldrig kunna ha han nära, inte veta om han kommer, se och försöka hitta honom i publiken...samtidigt som man skall idrotta för han får inte synas bredvid om det fimas. Aldrig kunna fira en seger med honom direkt efter, aldrig kunba få hans tröst vid en förlust direkt efter.

    * Aldrig kunna dela sin kärlek på social media. Alla foton på oss som par i fotoalbum aldrig på ig/fb.

    * Alltid behöva höra "borde inte du träffa någon snart" "Du är ju nästan trettio borde inte du..." osv. osv.och behöva låtsas vara singel trots att man älskar och hör ihop med någon.

    * Ge upp drömmen om att bli mamma och behöva bära pstav ända till klimakteriet förmodligen.

  • Svar på tråden Att vara älskarinna är att..
  • Anonym (älskarinna)

    Jag vet att ingen tycker synd om mig, men jag tycker synd om mig själv.

    * Idrottskarriär? = gett upp eftersom jag inte kan anpassa mig efter vare sig en tränares eller ens mitt eget schema. Jag tror jag kunde blivit väldigt bra...

    * Andra män? I perioder när jag tänkt att jag måste bryta mig loss så har jag tänkt att en anna man kan hjälpa mig ur det. Men funkar aldrig mer än att flirta på internet. Träffas på riktigt och jag känner bara avsmak. Hade en pojkvän i tonåren...sedan bara vart med honom i över tio år.

  • Anonym (älskarinna)
    Mimosa86 skrev 2021-10-06 13:25:21 följande:

    Vet du, det bästa är att du inte behöver detta som du anger.

    Tvärt om! Du kan bli mamma, du kan skylta med din kärlek, du kan bli prioriterad till första valet.

    Men inte med en man som använder dig som madrass.

    Välj en annan man och skaffa lite värdighet. Hur kan du anse att du inte skulle vara värd mer än att vara passup på hans lustar??

    Ställ krav. Han får lämna eller så lämnar du. Om han inte lämnar- jag då älskar han ju inte dig på samma sätt du läsa honom. Brutalt men sant.

    Ta av dig offerkoftan och sätt på dig kaptensmössan och börja styra DITT liv i den kurs DU vill ha det.


    Ja du har rätt egentligen. Men har försökt så flera gånger. Jag blir deprimerad och gråter utan honom. Orkar inte nånting, nätt och jämnt att jag pallrar mig till jobbet där jag gråter på toaletten. Han skickar gulliga sms, där han berättar att han älskar mig, kan inte leva utan mig osv. Han är väldigt känslig, han gråter. Pallar inte med att se honom ledsen, det skär som i hjärtat. Alltså rent fysiskt känns det så inte bara som uttryck. Så jag dras tillbaks till honom...pallar kanske några veckor utan honom inte mer.

    Han är inte alls typen som ni kanske tror, utan oerhört snäll, vänlig, känslig och jättegullig. Underbar humor, jättecharmig och oerhört svår att inte tycka om. Han kan vara hur självdäker som helst samtidigt som fylld av komplex och sårbar. Motsägelsefullt...men väldigt attraktiv. Tänk en gammal romantisk komedi med Hugh Grant...så är han. Gullig, charmig, snäll, fånig, töntig men alldeles underbar ändå. Jag kan nog nästan lova att hade du eller vem som helst i tråden pratat med honom i bara 5 minuter hade du tyckt väldigt bra om honom.
  • Anonym (älskarinna)
    Marie7 skrev 2021-10-06 14:03:13 följande:

    Vad är det som gör att han inte väljer dig?


    Han älskar sin fru väldigt mycket. Men han älskar mig också (nästan) lika mycket.
  • Anonym (älskarinna)
    Anonym (Alice) skrev 2021-10-06 15:09:55 följande:

    Men om han nu älskar dig och är så fin och underbar på alla sätt och vis, varför är han då okej med att du behandlas som skit och måste stå över så mycket värdefullt i ditt liv för att vara hans sidepiece? Fine om han älskar sin fru mer och inte vill lämna henne, men varför fortsätta utnyttja dig och komma gråtandes för att du inte ska lämna honom? Hur kan han vilja att du ska stå över äktenskap, barn, karriär och att bara få leva ett öppet, ärligt liv för hans skull och fortfarande vara "gullig och snäll" i dina ögon? 


    Vet du vad? Ibland säger han själv ungefär samma saker, med nästan samma ord som du skrev. Att han är ledsen för att han inte kan dela sig i två och att han är ledsen för att jag inte kan leva ett normalt liv på grund av honom. Att vi borde lämna varandra, men han kan inte för att han älskar mig för mycket. Han har försökt, men han är helt nere i mig och kan inte och har väldigt mycket ångest och dåligt samvete för detta.

    Jag hatar verkligen att se honom ledsen. Det gör ont i mig, värre än när jag själv har ont. Trots att han är äldre än mig så har jag någon slags nästan som moderskänslor för honom enligt en terapeut. Att utöver attraktion, passion och kärlek så känner jag något som i hennes öron låter som moderskänslor (och det är stört). Men kanske för att jag inte har barn?
Svar på tråden Att vara älskarinna är att..