Är invandringen en belastning?

Det är ju skillnad på arbetskraftsinvandring och bidragsinvandring. De som kom hit som arbetskraftsinvandrare på 50-60-talet fick börja arbeta första dagen i Sverige. Ofta var det en fabriksägare som hade beställt ett bestämt antal italienska mekaniker till sin bilfabrik, eller ett antal finska flickor (som ansågs ha flinka fingrar) till sin chokladpralinfabrik. De fick bo i baracker till att börja med, med delat kök och badrum o.s.v.. Någon undervisning i svenska fick de inte, och eftersom de oftast placerades tillsammans med sina landsmän både på arbetet och i baracken, så hade de små möjligheter att lära sig svenska. Det var långa arbetsveckor, och på den lilla fritiden orkade man inte så mycket. 

Jämför detta med dagens bidragsinvandrare, som får egna, moderna lägenheter så fort de fått besked om att de får stanna, som inte behöver göra någonting annat än plugga svenska de första åren i landet (och ÄNDÅ ofta misslyckas och måste gå om nivåerna), som kan leva på bidrag hur länge som helst utan någon bortre parantes, som kan skaffa barn på barn i vetskapen att den dumma svensken kommer att försörja barnen åt dem, och även betala alla barnmorske-, barnhälsovårds-, tandläkar- och läkarräkningar, barnomsorgs- och skolavgifter o.s.v. åt dem..

...och vidare var faktiskt inte arbetskraftsinvandringen heller så idyllisk, som vissa framställer den nu. Jag växte upp i ett blandat område med majoriteten svenska barn (nu är det inte så längre, nu har det varit total white flight där), men även många barn till arbetskraftsinvandrare från de länder du räknar upp. Och i de jobbiga gängen så var invandrarbarnen redan då i klar majoritet, trots att de var en minoritet i skolan i stort. Att flytta omkring människor skapar ALLTID problem.

Dessutom förekom en lite mildare form av dagens hederskultur hos de katolska och öst-ortodoxa ungdomarna på den tiden. Alltså detta, att de spanska, grekiska o.s.v. pojkarna utnyttjade svenska flickor för sex - inte genom våldtäkt utan genom att flickan fick tro att de var pojkvän och flickvän och skulle gifta sig när de fick möjlighet. Och sedan gjorde pojken slut med orden "jag kan ju inte gifta mig med en hora", och så gifte han sig med en oskuld från hemlandet i stället... Många svenska flickor fick sin självkänsla förstörd av sådana upplevelser. 

.

Det är ju skillnad på arbetskraftsinvandring och bidragsinvandring. De som kom hit som arbetskraftsinvandrare på 50-60-talet fick börja arbeta första dagen i Sverige. Ofta var det en fabriksägare som hade beställt ett bestämt antal italienska mekaniker till sin bilfabrik, eller ett antal finska flickor (som ansågs ha flinka fingrar) till sin chokladpralinfabrik. De fick bo i baracker till att börja med, med delat kök och badrum o.s.v.. Någon undervisning i svenska fick de inte, och eftersom de oftast placerades tillsammans med sina landsmän både på arbetet och i baracken, så hade de små möjligheter att lära sig svenska. Det var långa arbetsveckor, och på den lilla fritiden orkade man inte så mycket. 

Jämför detta med dagens bidragsinvandrare, som får egna, moderna lägenheter så fort de fått besked om att de får stanna, som inte behöver göra någonting annat än plugga svenska de första åren i landet (och ÄNDÅ ofta misslyckas och måste gå om nivåerna), som kan leva på bidrag hur länge som helst utan någon bortre parantes, som kan skaffa barn på barn i vetskapen att den dumma svensken kommer att försörja barnen åt dem, och även betala alla barnmorske-, barnhälsovårds-, tandläkar- och läkarräkningar, barnomsorgs- och skolavgifter o.s.v. åt dem..

...och vidare var faktiskt inte arbetskraftsinvandringen heller så idyllisk, som vissa framställer den nu. Jag växte upp i ett blandat område med majoriteten svenska barn (nu är det inte så längre, nu har det varit total white flight där), men även många barn till arbetskraftsinvandrare från de länder du räknar upp. Och i de jobbiga gängen så var invandrarbarnen redan då i klar majoritet, trots att de var en minoritet i skolan i stort. Att flytta omkring människor skapar ALLTID problem.

Dessutom förekom en lite mildare form av dagens hederskultur hos de katolska och öst-ortodoxa ungdomarna på den tiden. Alltså detta, att de spanska, grekiska o.s.v. pojkarna utnyttjade svenska flickor för sex - inte genom våldtäkt utan genom att flickan fick tro att de var pojkvän och flickvän och skulle gifta sig när de fick möjlighet. Och sedan gjorde pojken slut med orden "jag kan ju inte gifta mig med en hora", och så gifte han sig med en oskuld från hemlandet i stället... Många svenska flickor fick sin självkänsla förstörd av sådana upplevelser. 

.

Exakt, därför blir det fel när ni skriver 2 miljoner invandrare i Sverige där 50% lever på bidrag. När 11% är från Norden.

Ni hatare gör det så lätt för er. Tar ett exempel och säger att det inte fungerar med invandring.

Vad hade USA varit utan invandring?

Vad hade Sverige varit utan finnarna, juggarna, grekerna, turkarna och så vidare. Då får vi inte glömma vallonerna heller. Och du tycker att invandrarna är negativt för Sverige.

Idag har vi 2 miljoner invandrare i Sverige som är cirka 20% av populationen. Vi har inte ens hälften inskrivna på arbetsförmedlingen som det är idag. Hur svårt ska det vara att kunna räkna ut att en kraftig majoritet av invandrarna arbetar och drar in skatt?