Anonym (KalleP)

Mon 3 May 2021 16:28

315 svar

Frun vill ej ha sex, varför fortsätta?

Ännu en tråd av en man som inte har en fru som vill vara gift eller i ett förhållande.

Förstå mig rätt, hon säger att hon vill det, hon säger att hon älskar mig...

Men hon förstår inte att sex är lika viktigt i ett förhållande som alla andra saker man gör i ett förhållande.

Jag undrar lite vad som skulle hända om jag började skita i bröllopsdag, morsdag, födelsedagar etc. då det inte är viktigt för mig. Jag menar om sex inte är viktigt för henne, och hon aktivt gör valet att helt sonika skita i att vi är två i detta förhållande. Varför skulle jag då behöva göra saker jag inte vill.
Alltså ärligt, vad är skillnaden? Förklara gärna för jag ser ingen.

Jag har skrivit och läst otaliga gånger på det här forumet, och det är alltid samma visa. Skilj dig, skaffa en vid sidan etc. etc.

Men jag älskar min fru, öven fast hon skiter totalt i mina känslor så älskar jag henne. Jag älskar min familj. Jag skulle aldrig vilja dela på den om jag fick bestämma.

Vad jag funderat senaste dagarna på är dock varför fortsätter man? Jag menar inte förhållandet etc. Jag menar totalt sett.

Vad fyller jag för funktion? Jobbar hemma precis som en majoritet, träffar ingen. Har inget sexuellt umgänge med min fru. En kyss då och då på sin höjd. Inte ens smekningar, oralt eller något sådant. Alltså inget.

Jag har mina barn. Så jag antar att det är därför man fortsätter att existera. Att jag ska finnas för någon annan har jag vetat om, det skriver man på när man skaffar barn. Man kan då inte göra det egoistiska och avsluta detta kapitel (eller alla kapitel för den delen).

Man är ett skal. Ett skal som jobbar, lagar mat, städar, finns där. Men som inte får något i utbyte förutom kärlek från barnen.

Helt ärligt, situationen som den är börjar påverka något enormt. Det är liksom allt på en gång nu. Tror jag bara behöver skriva av mig. Inget kommer att ändras. Men jag måste se över vad min existens uppfyller.

Det är nog bra att jag jobbar hemma.

Anonym (anonym)

Tue 4 May 2021 11:28

#113

Anonym (Frun som inte vill (orkar)) skrev 2021-05-04 11:04:11 följande:

Ja 20 år av rent celibat är ju lite väl länge för den som väntar.

Men låt oss säga att paret har barn med NPF-diagnoser (eller barn som bara är riktigt krävande ändå) som tar mycket av både kvinnans och mannens energi, även efter spädbarnstiden.

Kanske kan man överleva med sex ett tillfälle per månad?

Jag tänker att det blir ju barnen som får betala priset för att de vuxna ska få mer sex i sina liv (dvs skilsmässa som resulterar i att mannen, och även kvinnan, får utrymme till ett välfungerande sexliv igen, barnen tvingas åka mellan två hem, bonusfamiljsdramatik osv).

Som sagt, så länge det finns kärlek kvar så känns det så ego att splittra en familj bara för sex.

En gång i månaden är bättre än ingenting, förutsatt att sexet verkligen är bra de gånger det sker, även om det nog onekligen också är lite i underkant för många.
Om den ena föräldern är olycklig i förhållandet, det må vara på grund av sexbrist eller annat, så kommer det antagligen att gå ut över barnen också, så jag tror inte att det är självklart att det är bäst för barnen att undvika skilsmässa. Man behöver ju inte heller flytta ihop med någon ny partner och leva bonusfamiljeli.

Sex är för många en viktig del av en relation eftersom det är en av de saker, om än inte den enda, som skiljer en kärleksrelation från en kompisrelation, så det är inte så bara att tvingas avstå från sex.

Anonym (Tvärtom?)

Tue 4 May 2021 11:30

#114

Anonym (Maria) skrev 2021-05-04 11:16:03 följande:

Jag tror verkligen att mycket bottnar i en själv. Missförstå mig rätt. Klart att det är ett samspel men i grund och botten tror jag på att våga va ärligt med sig själv. Sin egen sexualitet. Vad vill jag. Vad gillar jag. Vad får mig att bli kåt? Vad attraherar mig?

För oavsett kön hur ska inte partner kunna veta allt detta om man inte ens själv vet det.

Överhuvudtaget i en relation tänker jag att man måste våga släppa garden. Inte spela något spel. Vi kvinnor kan va experter på det. Spela martyrer. Men jag menar omg sen har hela livet passerat och du står fortfarande kvar och stampar och möjligtvis också blivit bitter på köpet. Hur mycket man än vill så kommer aldrig din partner kunna tillfredsställa dig till fullo till 100%

För om man tänker efter. Det är ett omöjligt uppdrag. Tänker på våra vänner. Ofta har vi ju vänner för olika saker. En del festar vi med. En del umgås vi familjevis med. En del tränar vi med osv

För ett lyckat samliv tror jag precis som Mimosa86

Prata- lyssna. Skratta- busa. Ha kul i hop. Våga visa vem du är. Vad du gillar. Låt inte din partner gissa.

Och om man då hamnar i fällan. Jag vill inte. Jag har ingen lust.

Ta reda på varför. Är det hormonellt? Är du trött, utarbetad. Kanske t.o.m. deprimerad.

Kan förmodligen vara en uppsjö av orsaker. Men jag anser att du bör ta ansvar. Fine, just nu har jag inte lust. Men lägg inte över det på din partner. Vare sig du tycker han luktar äckligt, gått upp i vikt eller bara allmänt blivit trist och tråkig.

Tror verkligen på att man kan få hjälp. Sök proffesionellt hjälp. Behöver ju inte vara på traditionellt vis utan det som passar just er.

Tack för ett mycket bra inlägg.
Jag tycker att du har rätt, väldigt mycket bottnar i en själv, oavsett om man är kvinna eller man.
Man behöver självfallet vara två och ha en ärlig vilja att ömsesidigt hjälpas åt att övervinna svårigheterna. Men man kan aldrig gömma sig själv bakom att det enbart skulle vara partnerns fel och ansvar.

New Dawn

Tue 4 May 2021 12:02

#115

Anonym (Maria) skrev 2021-05-04 11:16:03 följande:

Jag tror verkligen att mycket bottnar i en själv. Missförstå mig rätt. Klart att det är ett samspel men i grund och botten tror jag på att våga va ärligt med sig själv. Sin egen sexualitet. Vad vill jag. Vad gillar jag. Vad får mig att bli kåt? Vad attraherar mig?

För oavsett kön hur ska inte partner kunna veta allt detta om man inte ens själv vet det.

Överhuvudtaget i en relation tänker jag att man måste våga släppa garden. Inte spela något spel. Vi kvinnor kan va experter på det. Spela martyrer. Men jag menar omg sen har hela livet passerat och du står fortfarande kvar och stampar och möjligtvis också blivit bitter på köpet. Hur mycket man än vill så kommer aldrig din partner kunna tillfredsställa dig till fullo till 100%

För om man tänker efter. Det är ett omöjligt uppdrag. Tänker på våra vänner. Ofta har vi ju vänner för olika saker. En del festar vi med. En del umgås vi familjevis med. En del tränar vi med osv

För ett lyckat samliv tror jag precis som Mimosa86

Prata- lyssna. Skratta- busa. Ha kul i hop. Våga visa vem du är. Vad du gillar. Låt inte din partner gissa.

Och om man då hamnar i fällan. Jag vill inte. Jag har ingen lust.

Ta reda på varför. Är det hormonellt? Är du trött, utarbetad. Kanske t.o.m. deprimerad.

Kan förmodligen vara en uppsjö av orsaker. Men jag anser att du bör ta ansvar. Fine, just nu har jag inte lust. Men lägg inte över det på din partner. Vare sig du tycker han luktar äckligt, gått upp i vikt eller bara allmänt blivit trist och tråkig.

Tror verkligen på att man kan få hjälp. Sök proffesionellt hjälp. Behöver ju inte vara på traditionellt vis utan det som passar just er.

Ja, fast kan du säga till TS att börja skratta - busa ha kul, Prata - lyssna.

Inte så lätt att bara börja med det, när det grundläggande saknas.

Precis som du inte kan be TS att börja skratta - busa ha kul, kan du inte heller förvänta dig att TS fru ska göra det, samt börja föröka bli kåt.

Nej. OM de ska kunna gå vidare, måste de ner i grunden först, och troligen blir det ett avslut därefter, men om de ska lyckas gå vidare måste de se och förstå varandra, men då krävs det att kärleken finns... Vilket jag inte tror.

Jag ensam har ansvar för hur jag väljer att tolka det jag ser

Anonym (tvillingmamma)

Tue 4 May 2021 12:16

#116

New Dawn skrev 2021-05-04 10:44:38 följande:

Är det samma för dig med onani? Tar det lika långt tid? Krävs det lika mycket. Jag är också kvinna men har absolut inget problem att njuta, komma, snabbt med min man. Även om vi börjar från noll. Även om jag inte är sugen innan.

Jag ensam har ansvar för hur jag väljer att tolka det jag ser

Det beror på hur sugen jag är. Det kan gå snabbare också, men oftast mer än några minuter. Sen är det ju just det. Att ligga avslappnad i sängen eller stå avslappnad i duschen och göra det själv, är en sak. Inga problem! Om jag är upplagd för det alltså. Men det är ju att komma dit, att båda ska ha tid och ork, vara avslappnade och kunna vara ifred. Det är DET som är lite meckigt när man har jobb, barn och mycket annat. Bara för att min man kan tända och ibland komma på två röda, betyder inte det att jag kan det.

Anonym (tvillingmamma)

Tue 4 May 2021 12:26

#117

Förtydligande: Jag kan ibland komma på några minuter om jag är riktigt sugen innan. Är jag inte sugen, kan jag kanske inte komma alls. Då krävs det att jag blir sugen, kommer i rätt stämning, kan slappna av. Det tar inte alltid en timme, men betydligt längre tid än en snabbis på toan. Min man har mycket lättare att tända fort och komma snabbt, om han inte håller tillbaka.

Anonym (anonym)

Tue 4 May 2021 12:28

#118

Anonym (tvillingmamma) skrev 2021-05-04 06:19:36 följande:

Hur ser din man på saken? Vill han ha sex? Förstår han varför du inte orkar? Vad gör han för att underlätta för dig? Jag känner delvis igen mig i din situation, fast min man och jag har sex någon gång i veckan. Men oftare än så hinns sällan med. Hem, barn och jobb tar ut sin rätt. Min man förstår det också, även om han nog egentligen skulle vilja oftare. I ditt fall har ju lusten egentligen inte slocknat, iaf inte helt. Det är livspusslet som är svårt att få ihop.

Om man har barn är sex någon gång i veckan en fullt normal frekvens som man inte borde klaga på. Om det går en månad eller mer mellan gångerna kan jag dock förstå om man tycker att det är för sällan.

Anonym (XXX)

Tue 4 May 2021 12:31

#119

Alltså, ni måste ju reda ut vad det beror på. Du måste FRÅGA henne - det här går ju inte - SEDAN kan du bestämma vad du ska göra!

Det är ju skillnad på om hon har tappat lusten av rent fysiska orsaker, som amning (ibland kan det sitta i efter att amningen är avslutad också, och speciellt om kvinnan är utarbetad och trött jämt), ålder (många men inte alla kvinnor tappar lusten för gott i eller efter klimakteriet, och för vissa kan detta ske så tidigt som runt 40, eller något sjukdomstillstånd (i så fall bör hon gå till läkare, och kan kanske få hjälp av ett hormonpreparat).

Eller om hon faktiskt HAR lust, men att lusten inte längre gäller dig. Detta kan i så fall bero på att du fått henne att tappa lusten på grund av ditt sätt mot henne, eller på att ditt yttre har förändrats så att hon inte längre kan tända på dig. Har du gått upp i vikt, slutat träna, slutat sköta din hygien, springer runt i mysbyxor eller trasiga kalsonger? Vissa människor - både män och kvinnor för den delen - kan dessutom bara tända på personer i ett visst åldersspann, och detta ändras inte för att de själva blir äldre. Om du är förbi det spannet så är det inte så mycket att göra åt det... Hon kan också ha kärat ner sig i någon annan, och vare sig hon har något med den mannen på riktigt eller det bara är en fantasi, så kan det vara så att hon ser dig som väldigt oattraktiv och omöjlig att ligga med i jämförelse med den mannen. I så fall kan det gå över, när förälskelsen till den andre är över.

Som sagt - ta reda på orsakerna, testa om det är en orsak som går att göra något åt. Annars tycker jag att du har rätt att lämna henne. Man kan ändå ha ett bra samarbete om barnen och vara vänner - det är lättare att förbli det om man inte har haft något stort svartsjukebråk, otrohet o.s.v. innan, utan att man väntar med att träffa andra tills man flyttat isär.

Anonym (tvillingmamma)

Tue 4 May 2021 12:45

#120

Anonym (anonym) skrev 2021-05-04 12:28:57 följande:

Om man har barn är sex någon gång i veckan en fullt normal frekvens som man inte borde klaga på. Om det går en månad eller mer mellan gångerna kan jag dock förstå om man tycker att det är för sällan.

Absolut, och varken jag eller min man klagar, men skulle inte må bra om vi inte fick till det alls.

Anonym (laddad)

Tue 4 May 2021 13:54

#121

Anonym (tvillingmamma) skrev 2021-05-04 12:45:59 följande:

Absolut, och varken jag eller min man klagar, men skulle inte må bra om vi inte fick till det alls.

då har du inte någon större erfarenhet när det gäller osynk i lust eller där antingen du eller din partner inte "vill" vara intim...eller??

Anonym (H)

Tue 4 May 2021 14:29

#122

Jag kan ha perioder när jag aldrig vill. Men tycker det är egoistiskt gentemot min partner. Jag tror man får prata ihop sig och öronmärka en dag i veckan till att ägna sig åt varandra, även när det känns trögt. Det behöver inte alltid bli sex, utan bad el annat lite romantiskt. Efter långa uppehåll kan det kännas jobbigt att komma igång.

Frun vill ej ha sex, varför fortsätta?

INNEHÅLL