Frun vill ej ha sex, varför fortsätta?

Ännu en tråd av en man som inte har en fru som vill vara gift eller i ett förhållande.

Förstå mig rätt, hon säger att hon vill det, hon säger att hon älskar mig...

Men hon förstår inte att sex är lika viktigt i ett förhållande som alla andra saker man gör i ett förhållande.

Jag undrar lite vad som skulle hända om jag började skita i bröllopsdag,  morsdag, födelsedagar etc. då det inte är viktigt för mig. Jag menar om sex inte är viktigt för henne, och hon aktivt gör valet att helt sonika skita i att vi är två i detta förhållande. Varför skulle jag då behöva göra saker jag inte vill. 

Alltså ärligt, vad är skillnaden? Förklara gärna för jag ser ingen.

Jag har skrivit och läst otaliga gånger på det här forumet, och det är alltid samma visa. Skilj dig, skaffa en vid sidan etc. etc.

Men jag älskar min fru, öven fast hon skiter totalt i mina känslor så älskar jag henne. Jag älskar min familj. Jag skulle aldrig vilja dela på den om jag fick bestämma.

Vad jag funderat senaste dagarna på är dock varför fortsätter man? Jag menar inte förhållandet etc. Jag menar totalt sett.

Vad fyller jag för funktion? Jobbar hemma precis som en majoritet, träffar ingen. Har inget sexuellt umgänge med min fru. En kyss då och då på sin höjd. Inte ens smekningar, oralt eller något sådant. Alltså inget.

Jag har mina barn. Så jag antar att det är därför man fortsätter att existera. Att jag ska finnas för någon annan har jag vetat om, det skriver man på när man skaffar barn. Man kan då inte göra det egoistiska och avsluta detta kapitel (eller alla kapitel för den delen).

Man är ett skal. Ett skal som jobbar, lagar mat, städar, finns där. Men som inte får något i utbyte förutom kärlek från barnen.

Helt ärligt, situationen som den är börjar påverka något enormt. Det är liksom allt på en gång nu. Tror jag bara behöver skriva av mig. Inget kommer att ändras. Men jag måste se över vad min existens uppfyller.

Det är nog bra att jag jobbar hemma.

Håller med, sex är ju vad som utmärker ett parförhållande. I annat fall kan man ju lika görna skita i att ha en partner och nöja sig med vänner.

TS skrev: "Jag undrar lite vad som skulle hända om jag började skita i bröllopsdag,  morsdag, födelsedagar etc. då det inte är viktigt för mig. Jag menar om sex inte är viktigt för henne, och hon aktivt gör valet att helt sonika skita i att vi är två i detta förhållande. Varför skulle jag då behöva göra saker jag inte vill. 

Alltså ärligt, vad är skillnaden? Förklara gärna för jag ser ingen.

Du ser ingen skillnad för det finns ingen. Så varför gör du inte det du har lust med och låter bli det du inte har lust med? För så gör ju din fru.

Du skriver att du inte vill skiljas och inte ha någon annan. Då har din fru vunnit, hon kan lugnt fortsätta ta dig för given och behöver inte göra något för att du ska må bättre. Du finns ju alltid där.

Så svårt är det väl inte att förstå, har du aldrig hört talas om "till slut var vi bara som vänner"? 

Det är ju precis det som är poängen, det ÄR skillnad på vänrelationer och parrelationer. En parrelation kännetecknas ju av en intimitet som inte är som en vänrelation och där spelar ju sex en väldigt vilktig roll. Och det är ju klart att tar man bort den ur ekvationen så minskar intimiteten avsevärt och närmar sig en mer åt vänhållet. Bristen på sex kan ju även påverka känslorna man har för varandra och till slut finns ju inte så mycket kvar som skiljer det från en vänrelation.

Fint skrivet, jag håller med. Men det är ju precis det jag markerade som TS´ fru INTE gör. Hon bryr sig inte om att han mår dåligt av bristen på sex och närhet. Det jag läser mellan raderna hos TS är att han mår minst lika dåligt av att hon inte bryr sig om hans känslor som av det uteblivna sexet.

Men har du läst ts ordentligt? Han skriver ju uttryckligen att han älskar sin fru och det märks tydligt att han mår dåligt av att hon inte tycks besvara hans känslor.

Det står ju i tråden att TS fru vill ha sex. Hon kanske är jätteledsen över att inte kunna ge honom det. Det är inte lätt att ge någon en avsugning om man inte är kåt heller. Att börja glömma bröllopsdagar som hämnd låter kärlekslöst och hemskt. Prata med varandra och se om ni kan mötas någonstans på mitten. Ni kanske kan kramas och pussas utan krav på mer?  

Missade du nedanstående när du reducerade inlägget till bara sex?

Har inget sexuellt umgänge med min fru. En kyss då och då på sin höjd. Inte ens smekningar, oralt eller något sådant. Alltså inget. 

Det är inte sex "bara" det är intimiteten, beröringen som han saknar eller är det också transaktioner?

Om man lever i en kärleksfull relation och älskar sin partner, ja då lider man av att inte ha någon sexlust. Jag förstår precis vad du menar. Men TS´ fru verkar inte lida av det och slutsatsen är att hon inte längre älskar sin man utan ser honom som en kompis och försörjare.

Vad har du/ni  gjort för att försöka få tillbaka lusten?

Jag tror oxå de är tätt sammanlänkade men jag tror inte den ena är viktigare än den andra jag tror att brist på sex kan påverka kärleken precis lika mycket som åt andra hållet.