Anonym (Första) skrev 2021-07-13 08:19:43 följande:
Tänka kan man ju men jag hoppas ingenting längre, det vågar jag inte.
Skönt att du mår bra och jag antar att du släpper oron mer och mer nu och jag hoppas du bara kan njuta av din graviditet nu :)
Jag förstår att du kan få dåligt samvete pga det, men det tycker jag verkligen inte att du ska ha. Alla har sin resa och alla har olika förutsättningar så man kan verkligen inte jämföra sig med andra, speciellt inte inte i den här resan. Jag berättade för en av mina kusiner för någon vecka sedan att vi försöker och hon kände precis som du att hon fick så dåligt samvete över hon inte behövde kämpa för ett barn lika mycket som jag gör. Hon tyckte att där går hon med sin dotter på tre månader som bara blev till pga slarv med preventivmedel. Och där går jag bredvid som försökt i flera månader utan ett barn och att det inte borde ha varit så. Jag sa åt henne att hon verkligen inte fick känna att hennes känslor var/är fel för man har rätt att känna precis som man gör.
Så med det sagt så ska inte heller du känna någon slags skuld eller känna att du inte har lika stor rätt till ännu ett barn som vilken annan som helst som försöker få barn. Visst livet är orättvist på många sätt och vissa får kämpa mer än andra men det går tyvärr inte att komma ifrån. Man får istället le åt och vara glad dom gångerna man har rättvisan på sin sida, för mer kan man inte göra. Precis som att man själv inte slutar äta mat bara för att andra kanske få gå hungriga här i världen, utan då är man bara glad och tacksam över att just vi är priviligierade att ha den lyxen att få äta oss mätta varje dag. På samma sätt ska inte du gå och gräma sig över att andra inte kan få barn lika lätt som du har haft det utan känn dig bara priviligerad och tacksam. Din vän vart ju ändå glad för din skull. Jag kan förstå om det säkert gjorde lite ont också i henne när hon fick reda på det. Men jag tror och hoppas hon kommer få ge dig ett lika fint besked inom en snar framtid!
Det vart en lång text och hoppas att jag inte sluddrade bort det jag menade i all text :)
Förstår dig men ge inte upp hoppet<3
Det stämmer, nu är det mest spottings hela tiden så känner mig lugnare. Längtar till nästa ultraljud och hoppas allt ser bra ut då. Är så orolig att komma dit och så visar det sig att något är helt fel på bebisen, även om den då lever. Bara en månad kvar nu typ, usch känns som en evighet.
Det har du helt rätt i. Det är som med allt annat här i livet att det är olika för alla. Det är bra att man kan stötta varandra oavsett. Men som sagt, det är svårt att inte känna lite dåligt samvete. Jag kan även bli så himla ledsen för alla andra orättvisor i världen, mycket känslor och hormoner släpptes loss efter förlossningen tror jag. Nu har jag allt jag kan önska mig, enda som saknas är ett syskon. Men så finns det så många som saknar det mest grundläggande som mat och vatten och barn som far illa, blir så illamående att jag vill spy av dom tankarna ibland. Men som du säger, man kan inte sluta leva för det och det gör man ju inte heller.