• Anonym (ledsen)

    Nån mer med MA som inväntar blödning?

    Har sett att det finns vissa såna här trådar men dom är äldre och jag skulle vilja prata med folk som är mitt i det här jobbiga just nu. 

    Jag är i v.10 imorgon och fick ett VUL i v.7 tror jag det var pga blödningar. Då syntes bara hinnsäcken. Idag var jag på återbesök och då syntes ett litet embryo men ingen hjärtaktivitet. :( 

    Om en vecka ska jag tillbaka för att få första tabletten på sjukhus och sen åka hem och ta resten. 

    Det känns förjävligt! Dels för att det var min första graviditet, och för att min kropp inte ens klarar av att få ett riktigt jävla missfall av sig själv, och dels för jag är så rädd för cytotec, att ha svinont och blöda enorma mängder. 

    Nån mer som är mitt i det/väntan på att det ska starta? Helst du som också fått MA. Men alla är såklart välkomna att skriva. Jag vill helst inte höra skräckhistorier om erfarenheter av cytotec.

    Kram på er. Hjärta

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2020-07-26 10:19

    Om någon hittar hit och ska gå igenom en Cytotec-behandling och är orolig och rädd, så vill jag bara säga att jag förväntade mig det värsta, men det blev precis tvärtom. En helt hanterbar upplevelse som gick snabbt och nästan helt smärtfritt. Jag har skrivit mer i tråden om hur det gick, för den som vill läsa om en under omständigheterna bra upplevelse. Det är bara dagen efter för mig, så det kan förstås ändå uppkomma komplikationer.

  • Svar på tråden Nån mer med MA som inväntar blödning?
  • Anonym (Precis)

    Jag blödde ut mitt ma i fredags. Gjorde vul i v 10+1 där det konstaterade att fostret dog v 8+3. Jag skulle egentligen få skrapas förra onsdagen men blev flyttat till i mån. Tyvärr började jag blöda av mig själv i fredags (v11+3) och jag blöde enormt. Hamnade på lasarettet med 2 påsar blod. Det var min stora skräck att behöva gå igenom något sånt då kah nästan bara hört och läst om komplikatipner därför stod jag på mig om en skrapning så blev sjukt besviken när de ringde och ställde in första tiden.

  • Anonym (ledsen)
    Anonym (Precis) skrev 2020-07-17 22:12:28 följande:

    Jag blödde ut mitt ma i fredags. Gjorde vul i v 10+1 där det konstaterade att fostret dog v 8+3. Jag skulle egentligen få skrapas förra onsdagen men blev flyttat till i mån. Tyvärr började jag blöda av mig själv i fredags (v11+3) och jag blöde enormt. Hamnade på lasarettet med 2 påsar blod. Det var min stora skräck att behöva gå igenom något sånt då kah nästan bara hört och läst om komplikatipner därför stod jag på mig om en skrapning så blev sjukt besviken när de ringde och ställde in första tiden.


    Så ledsen för din skull. Måste varit fruktansvärt. :(

    Har du haft missfall förut? Hur mår du nu efteråt? Hur känns det psykiskt? Du behöver inte svara om det känns jobbigt.

    Jag är så trött på det här... ens första graviditet ska ju vara ren glädje. Det känns som mina kommande graviditeter kommer bli fläckade av den här upplevelsen. Nästa plus kommer vara skräckinjagande.
  • Anonym (Precis)
    Anonym (ledsen) skrev 2020-07-18 08:17:12 följande:

    Så ledsen för din skull. Måste varit fruktansvärt. :(

    Har du haft missfall förut? Hur mår du nu efteråt? Hur känns det psykiskt? Du behöver inte svara om det känns jobbigt.

    Jag är så trött på det här... ens första graviditet ska ju vara ren glädje. Det känns som mina kommande graviditeter kommer bli fläckade av den här upplevelsen. Nästa plus kommer vara skräckinjagande.


    Jag har aödrig haft något missfall förut. Eftersom jag tappade så mycket blod så känner jag mig trött och matt annars är jag väl fysiskt okej men psykiskt är jag så ledsen, jag gråter, skäller och sover det är typ.

    Blev lite full i skratt när en läkare kläckte ur sig "tur det gick bra iaf" känner bara men är du dum eller höll ju på att förblöda men visst dig ju inte...

    Jag vet inte om jag törs utsätta mig för det här fler ggr just nu känns der helt otänkbart pch bara som en ren skräck men bär värsta sorgen lagt sig och minnena blrjat blekna så kanske der känns annorlunda

    Förlåt att du får läsa min sjukt negativa historia
  • Anonym (ledsen)
    Anonym (Precis) skrev 2020-07-18 08:43:28 följande:

    Jag har aödrig haft något missfall förut. Eftersom jag tappade så mycket blod så känner jag mig trött och matt annars är jag väl fysiskt okej men psykiskt är jag så ledsen, jag gråter, skäller och sover det är typ.

    Blev lite full i skratt när en läkare kläckte ur sig "tur det gick bra iaf" känner bara men är du dum eller höll ju på att förblöda men visst dig ju inte...

    Jag vet inte om jag törs utsätta mig för det här fler ggr just nu känns der helt otänkbart pch bara som en ren skräck men bär värsta sorgen lagt sig och minnena blrjat blekna så kanske der känns annorlunda

    Förlåt att du får läsa min sjukt negativa historia


    Förstår det. Jag ska ju inte starta mitt förrän om en vecka pga jobb (orkar inte börja sjuka mig, är ny och chefen är på semester osv), nu känns det väl okej även om jag är ledsen men oroar mig för hur det kommer bli efteråt.

    Usch, det låter ju som nåt nån hade fått höra och skrev om här ?du har ju iaf lätt för att bli gravid?. Vad är det för jävla tröst. Det är ju absolut ingen garanti för att det ska gå snabbt nästa gång.

    Åh stackare... jag tror du kommer våga, när du läkt färdigt psykiskt. Det får ta tid. Nejdå, ingen fara!!
  • Anonym (Precis)
    Anonym (ledsen) skrev 2020-07-18 08:51:16 följande:

    Förstår det. Jag ska ju inte starta mitt förrän om en vecka pga jobb (orkar inte börja sjuka mig, är ny och chefen är på semester osv), nu känns det väl okej även om jag är ledsen men oroar mig för hur det kommer bli efteråt.

    Usch, det låter ju som nåt nån hade fått höra och skrev om här ?du har ju iaf lätt för att bli gravid?. Vad är det för jävla tröst. Det är ju absolut ingen garanti för att det ska gå snabbt nästa gång.

    Åh stackare... jag tror du kommer våga, när du läkt färdigt psykiskt. Det får ta tid. Nejdå, ingen fara!!


    Är det du själv som vill göra själva aborten hemma eller är det sjuhuset som sagt att du ska göra så?

    Jag blev erbjuden först att få tabletter och då rekommenderade läkaren att jag skulle göra det på sjukhuset. Jag vägrade dock och ville absolut bli skrapad under narkos men eftersom det drog ut på tiden så stötte ju som sagt min kropp ut det själv.
  • Anonym (ledsen)
    Anonym (Precis) skrev 2020-07-18 20:40:24 följande:

    Är det du själv som vill göra själva aborten hemma eller är det sjuhuset som sagt att du ska göra så?

    Jag blev erbjuden först att få tabletter och då rekommenderade läkaren att jag skulle göra det på sjukhuset. Jag vägrade dock och ville absolut bli skrapad under narkos men eftersom det drog ut på tiden så stötte ju som sagt min kropp ut det själv.


    Nej jag väljer själv att vara hemma, men blev erbjuden en plats på dagvård om jag vill. Men det känns bäst att vara hemma, och på sjukhus blir jag ju själv, alltså utan min sambo.

    Skönt ändå att det startade av sig själv, önskar mitt hade gjort det. Men förstår att det kanske inte kändes bra för dig eftersom du ville bli skrapad. :/
  • Anonym (Också ledsen)

    Var på vul igår (V8+5) och fick reda på att fostret förmodligen dött V6+1. Nu måste jag vänta nästan 2 veckor för att få komma på återbesök och kolla att den faktiskt är död. Och bara hoppas att själva missfallet startar av sig själv innan. Dricker en massa kaffe nu och hoppas att det ska hjälpa till att få igång utstötningen.

    Annars kommer jag få tabletterna några dagar innan min födelsedag, och spendera den med blodbrist och ett dött barn som trillar ned när som helst.

  • Anonym (Också ledsen)

    Hur har det gått för dig TS?

  • Anonym (ledsen)
    Anonym (Också ledsen) skrev 2020-07-23 14:20:10 följande:

    Var på vul igår (V8+5) och fick reda på att fostret förmodligen dött V6+1. Nu måste jag vänta nästan 2 veckor för att få komma på återbesök och kolla att den faktiskt är död. Och bara hoppas att själva missfallet startar av sig själv innan. Dricker en massa kaffe nu och hoppas att det ska hjälpa till att få igång utstötningen.

    Annars kommer jag få tabletterna några dagar innan min födelsedag, och spendera den med blodbrist och ett dött barn som trillar ned när som helst.


    Vad lika vi är i tiden! Beklagar verkligen. :( 


    Dom där 2 veckorna var sjukt jobbiga. Jag känner mig helt slut i kroppen. Och sen fick jag som sagt vänta en vecka till pga jag är ledig 4 dagar. Fy vad brutalt att du kommer få göra det precis innan din födelsedag, är så ledsen för din skull. :( 


    Jag ska få tabletterna imorgon. Har känt lite lätt mol i magen och önskar så det kunde starta av sig själv. Kan kaffe hjälpa? Har samtidigt ett bisarrt hopp kvar att det imorgon ska synas ett hjärta... 

  • Anonym (Också ledsen)

    Tack det samma!

    Ja jag förstår det, hoppas jag inte behöver vänta lika länge. Känner redan molvärk så jag hoppas det drar igång när som helst.

    Hoppas det blir bra för dig med tabletterna, oavsett så kommer det hela få ett stopp med dem.

    Kaffe ska ju ge en liten ökad risk för missfall, så varför skulle det inte kunna ge en liten igångspark tänkte jag. Det kan ju knappast skada.

Svar på tråden Nån mer med MA som inväntar blödning?