Nån mer med MA som inväntar blödning?

Jag blödde ut mitt ma i fredags. Gjorde vul i v 10+1 där det konstaterade att fostret dog v 8+3. Jag skulle egentligen få skrapas förra onsdagen men blev flyttat till i mån. Tyvärr började jag blöda av mig själv i fredags (v11+3) och jag blöde enormt. Hamnade på lasarettet med 2 påsar blod. Det var min stora skräck att behöva gå igenom något sånt då kah nästan bara hört och läst om komplikatipner därför stod jag på mig om en skrapning så blev sjukt besviken när de ringde och ställde in första tiden.

Jag har aödrig haft något missfall förut. Eftersom jag tappade så mycket blod så känner jag mig trött och matt annars är jag väl fysiskt okej men psykiskt är jag så ledsen, jag gråter, skäller och sover det är typ.

Blev lite full i skratt när en läkare kläckte ur sig "tur det gick bra iaf" känner bara men är du dum eller höll ju på att förblöda men visst dig ju inte...

Jag vet inte om jag törs utsätta mig för det här fler ggr just nu känns der helt otänkbart pch bara som en ren skräck men bär värsta sorgen lagt sig och minnena blrjat blekna så kanske der känns annorlunda

Förlåt att du får läsa min sjukt negativa historia

Är det du själv som vill göra själva aborten hemma eller är det sjuhuset som sagt att du ska göra så?

Jag blev erbjuden först att få tabletter och då rekommenderade läkaren att jag skulle göra det på sjukhuset. Jag vägrade dock och ville absolut bli skrapad under narkos men eftersom det drog ut på tiden så stötte ju som sagt min kropp ut det själv.

Var på vul igår (V8+5) och fick reda på att fostret förmodligen dött V6+1. Nu måste jag vänta nästan 2 veckor för att få komma på återbesök och kolla att den faktiskt är död. Och bara hoppas att själva missfallet startar av sig själv innan. Dricker en massa kaffe nu och hoppas att det ska hjälpa till att få igång utstötningen.

Annars kommer jag få tabletterna några dagar innan min födelsedag, och spendera den med blodbrist och ett dött barn som trillar ned när som helst.

Tack det samma!

Ja jag förstår det, hoppas jag inte behöver vänta lika länge. Känner redan molvärk så jag hoppas det drar igång när som helst.

Hoppas det blir bra för dig med tabletterna, oavsett så kommer det hela få ett stopp med dem.

Kaffe ska ju ge en liten ökad risk för missfall, så varför skulle det inte kunna ge en liten igångspark tänkte jag. Det kan ju knappast skada.

Jag fick MA konstaterat förra veckan i v. 8+5. Fostret hade dött i v. 7+1. Fick komma till gyn snabbt, bara 2 dagar senare och fick med mig cytotec att starta igång det hela med hemma.

Jag skulle ljuga om jag sa att det inte gjorde ont, för det gjorde det, men jag fick med mig gott om smärtlindring och tydliga instruktioner vad jag skulle hålla koll på.

För mig tog det ca 4 timmar efter jag tagit tabletterna, innan det började blöda. Molvärken kom däremot nästan direkt. Sen var det några intensiva timmar med sammandragningar och blödningar, innan det lugnade sig.

Ett tips är att äta en rejäl måltid innan tabletterna. Jag var inte sugen på lagad mat alls under dagen. Att gosa ner sig i soffan och distrahera sig med filmer var också bra.

Dagen efter var helt smärtfri för mig, sen kom det igång igen och kändes som mensvärk och riklig mens några dagar. Idag, exakt en vecka senare, har jag bara lite bruna flytningar och på återkollen igår såg gyn att allt i princip var ute.

Den värsta smärtan har varit den mentala, men jag har tillåtit mig att deppa och sörja. Nu får kroppen vila lite innan vi försöker igen.

Hoppas allt går bra för dig/er. Jag var också rädd innan då jag hört lite skräckhistorier om cytotec, men på det stora hela tycker jag det fungerade väldigt bra. Skulle göra det igen om jag blev tvungen.

Jag hade inte jätte ont typ som em kraftig mensvärk men det räckte att ta alvedon och ipren. Jag blödde som sagt massor och en vanlig binda hade nog inye stoppat ens tills jag dragit upp trosorna så ett tips är att fråga om du kan få stora bindor/blöjor med dig hem för det finns inye att köpa tydligen. Fick skicka min man ner på vc och tigga till sig några där då inte ens dotterns blöjor stoppade.

Imorgon är det 2 veckor sedan det hände och jag slutade blöda helt utan flytningar o allt måndags så blödde typ 1.5 vecka. Jag tycker även att jag börjar läka psykiskt med även om jag fortfarande är ledsen och minsta motgång kan få mig att bryta ihop så tar jag mig upp ur soffan och allt är inte bara nattsvart längre. Jag har börja vilja hitta på saker igen och träffa vänner så det kånns skönt