Anonym (Också MA) skrev 2020-07-24 16:52:59 följande:
Hej, jag är i så lik situation man kan tänka sig tror jag. Jag känner för dig och hoppas du mår så bra som du kan, omständigheterna till trots. ??
Första graviditeten, bad om ett ultraljud när jag skulle varit i v. 10+1 (för att jag behövde bevis att jag var gravid) men bm såg ingen hjärtaktivitet. Jag fick en tid hos gynekolog en vecka senare som jag var på igår, där fick jag reda på att fostret hade slutat utvecklas i v 7. Jag trodde att jag skulle få någon behandling för att bli av med fostret och hinnsäcken osv. men istället fick jag en ny tid en vecka (?!) senare för att dubbelkolla så att jag fått rätt diagnos. Nu hade jag varit i vecka v.11+2 och har alltså burit på ett dött foster i 4 veckor, det är helt knäckande.
Jag känner verkligen igen mig i dina känslor om att ha en kropp som inte kan vara gravid och sen inte ens sätta igång ett mf. Jag kände (känner) mig så jäkla grundlurad av min kropp.
Nu är jag rädd att mf ska sätta igång när som helst eftersom det tar så lång tid mellan mina vårdtillfällen. Men jag är också rädd för cytotec, precis som du beskriver. Är rädd för att det ska göra ont och att jag ska se något som jag inte vill se. I väntan på nästa gynekologitid försöker jag läsa vetenskapliga artiklar om hur effektivt cytotec är, men dessvärre talar inte de artiklar jag läst än så länge så mycket om en psykiska påfrestningen i att se innehållet i sin livmoder hemma på toaletten, eller ens hur ont det kan göra.
Hur har det gått för dig? Du måste ha gått igenom din behandling nu? Och var bor du? (Tänker med tanke på vilken vård du fått, det kan ju skilja sig mellan olika regioner) Jag bor i Göteborg och tycker vården har varit minst sagt bristfällig, både vad gäller information och hur lång tid det varit mellan mina besök.
Kram??
Men vad hemskt att du får vänta så länge. Låter ju helt galet. Jag hade tur inser jag, då MA upptäcktes på tisdagen förra veckan vid ett vanligt UL. De skickade mig vidare till gyn och på torsdagen var jag där och fick MA bekräftat och cytotec med mig hem. Jag gick privat, kanske det som är skillnaden?
Jag fick välja själv om jag ville ta cytotec eller inte, men jag resonerade att hellre få ut det under kontrollerade former än att det bara börjar blöda en dag. Klumpar kommer i vilket fall som helst. Har varit med om ett spontant missfall också och det som trillar ner i toastolen är ju detsamma, men med olika intensitet möjligen.
Jag läste tyvärr också en del om cytotec, men det skrämde mer än hjälpte, så jag gick enbart på infon från gyn när jag bestämde mig. 70% av alla behandlingar går bra och allt kommer ut. I resterande fall kan kompletterande skrapning behövas. Så kan även ske vid spontana missfall så man får väga sina behov gentemot risken och fatta beslut utifrån det.
Har du fått en ny tid? Alternativet är ju att vända dig till en privat gyn och få hjälp därifrån annars.
Hoppas det går bra!
