Skulle du lämna din partner om han/hon var otrogen?

Det är en fråga som är omöjlig att besvara. Svaret har man först när det inträffar.

När du just nu påstår att du vet hur du kommer att reagera om det inträffar har du helt andra parametrar inför svaret än när eller om det verkligen skulle hända.

Det är känslor som ligger bakom varje handling - och dina känslor inför ett tänkt scenario är helt andra än om du skulle hamna där på riktigt.

Det finns nog faktiskt inte någon som kan besvara frågan - om man inte tidigare upplevt situationen så att man vet vilka känslor som dyker upp.

En kyss eller lite chat anser jag inte vara hela världen.
Chatten skiter jag fullständigt i, har ingen aning om det kanske händer... vi har  noll koll på varandras datorer. Jag bryr mig inte, det är bara ettor och nollor.

En kyss, no big deal. Ett rejält hångel, tveksamt ... två rejäla hångel, adjöss.

Är väl inte så konstigt? Barn tar ofta parti för den ena föräldern vilket kan bli ganska jobbigt då oavsett (nästan) vad vill man att det skall funka smidigt hos både mamma och pappa. Att då ge barnet ""ammunition"" som "Din mamma låg med andra karlar, det är därför vi skilde oss" sabbar bara ungens relation med mamman (i mitt exempel).

Är mamman (eller pappan) inte en total dynghög som människa, sett objektivt, så vill man ju att barnet skall ha en sån bra relation det kan med henne, även om jag och hon skilt oss. Sådan information kan sabba det.

Fast ammunitionen kommer ju inte från den som blivit bedragen , den kommer från den som var otrogen. Ingen otrohet ingen ammunition. Så vad det egentligen handlar om är att man aktivt försöker förhindra att barnen får reda på sanningen om vad mamma eller pappa gjort så att mamma eller pappa ska slippa ta konsekvenserna för sina handlingar från barnens sida. Men borde inte mamma eller pappa ha tänkt på det INNAN hen var otrogen? Och om man nu sket i att ta hänsyn till barnen är det inte den som var otrogen som är den verkliga totala dynghögen?

Hur kommer det sig att den som varit otrogen kan skita i att ta hänsyn till barnen men den som blev bedragen måste göra det för annars är personen en dynghög?
Du ser inte en viss ensidigthet i dethela?

Givetvis tar de flesta hänsyn till sina barn och låter bli att berätta. Men barn är oftast inte lobotomerade och kan många ggr lägga ihop 2 och 2. Alla barn är ju inte alltid små och alla kommer inte svälja löjliga bortförklaringar eller rena lögner. Är det verkligen etiskt att sitta och ljuga sina barn som är tillräckligt gamla för att förstå rakt i ansiktet för att den som varit otrogen ska slippa förklara sig för sina barn? Förtjänar de inte att få veta sanningen om varför deras liv kommer förändras radikalt?

Alltså, det handlar om att man vill att barnet skall ha en så bra relation som möjligt med den andra föräldern. Detta oavsett om man själv blivit sårad av henne. Så ja, man får försöka skydda den andres otrohet och inte ge barnen ammunition mot den andre. Det är så man gör om man inte är en dynghög.

Nja, eller jo en chatt är kanske inte otrohet i sig men en kyss, hångel eller ren knullorgie börjar ju rätt ofta med en chatt så de där ettorna och nollorna betyder kanske lite mer än vad du tror, de kan tex säga "ska vi träffas?".

Jag skulle inte totalt skita i om min partner satt och sex eller kärleks chattade med någon annan snubbe för det skulle säga mig att hon är på god väg att göra mycket mer än så och det betyder att jag inte kan lita på henne redan där. Det beror kanske på vad de chattar om?

En kyss är för mig inte otrohet, det är moraliskt fel men inte otrohet.
Hångel? Inte vid ett enstaka tillfälle som sagt.
Knullorgie? Behöver inte vara en orgie det räcker att ligga. Då är han rökt.

Jag är väldigt tolerant, har inga svartsjukeproblem och jag och min sambo har våra datorer och mobiler ifred från varandra.

Skulle han eller jag chatta så har den andra ingen aning om det, så kan man ha det när man inte lider av minsta lilla svartsjuka.
Så, chattar han så chattar han  och jag vet inte vad det handlar om.

Skulle han eller jag chatta så har den andra ingen aning om det, så kan man ha det när man inte lider av minsta lilla svartsjuka.
Så, chattar han så chattar han  och jag vet inte vad det handlar om.

Jag har ungefär samma gränser som du. Men det jag reagerade över är att du tycker chatt bara är ettor och nollor... jag ser heller inte chatt som otrohet, jag ser det snarare som början till en otrohet för det visar att din partner går bakom din rygg med en relation till en annan man, att hon går bakom din rygg innebär att hon är väl medveten om att den inte är ok...så redan där är hon i så fall på fel spår.

OBS! Med chatt menar jag såklart olämplig chatt, ren vänskap eller allmänt prat bryr jag mig inte heller om, hon kan umgås med och prata med vem hon vill så länge det enbart handlar om vänskap...

Fast det handlar inte om svartsjuka, det handlar om att vara medveten om verkligheten. Om din partner sitter och planerar att vara otrogen via en chatt så är det kanske bra om du får reda på det så man antingen kan få henne på bättre tankar eller i värsta fall säga bye bye... otrohet börjar ju ofta i små små steg som sen leder till något annat. De första trevande stegen kan kanske kännas oskyldiga... bara lite flirt och spänning.... men det är nog lätt att få mersmak.

Är mamman (eller pappan) inte en total dynghög som människa, sett objektivt, så vill man ju att barnet skall ha en sån bra relation det kan med henne, även om jag och hon skilt oss. Sådan information kan sabba det.