Skulle du lämna din partner om han/hon var otrogen?

Det beror på om det är ett snedsteg eller om han haft typ ett förhållande bakom min rygg. Är det ett snedsteg typ i fyllan så kansle vi skulle kunna ta oss igenom det men är det något som upprepat sig så hade jag lämnat

För 20 år sen definitivt ja.

Idag vet jag inte faktiskt, jag trivs väldigt bra med att leva ihop med min man men hade gärna fått lite variation i sexlivet jag också. Fast detta förutsätter klart att partnern vill fortsätta leva ihop.

Skulle aldrig kunna tänka mig att göra mina barn så illa att jag skulle utsätta dem för skilsmässa för en otrohet skull. Väljer min partner att lämna mig för ny kärlek finns det ju dock inte mycket att göra. Folk tar för hårt på det här med otrohet speciellt om det bara är en engångsföreteelse. Vill tillägga att jag själv aldrig varit otrogen eller funderat på att vara det.

Ja, utan tvekan. Är alldeles för stolt för att stanna kvar. Har ingen betydelse hur mycket hen bönar och ber. Det är inte längre personen jag trodde mig älska, utan en främling, och då försvinner mina känslor med detsamma. Förstår rätt snart att jag var kär i en person som inte existerar. Hen är därefter som död för mig. Jag sörjer bara åren jag förlorat.

Jag skulle lämna hur mycket jag än älskade honom. Det är ingen ide att fortsätta förhållandet för det skulle bara bli destruktivt. Jag skulle aldrig mer lita på mannen efter otrohet och tillit är en av de viktigaste sakerna i ett förhållande. Jag är inte en svartsjuk person men otrohet och efter det brist på tillit skulle förmodligen plocka fram svartsjuka och det skulle bli en massa bråk. Jag skulle inte klara av att kramas eller ha fysiskt kontakt med mannen igen efter utan att må illa så tja... det är rätt kört att få det att fungera igen. 

Jag valde nej - att jag inte skulle lämna men skulle egentligen velat ha ett alternativ "beror på" eller dylikt.

För mig så beror omständigheterna kring otroheten (och hur jag får reda på den) mycket om hur jag kommer agera. Ett enskilt snedsteg som direkt och utan bortförklaringar (och uppriktigt ångras) berättas för mig av min partner kan jag förlåta. Däremot en upprepad affär /en relation - nej, då finns inget att rädda, all tillit och förtroende kommer att vara borta för alltid.

För jag kan acceptera att människor gör misstag som de genuint ångrar - utan att jag för den saken accepterar handlingen. Men att ljuga om och om igen för mig under en längre period, ingå en intimare relation eller att inte erkänna otoheten själv - nej, då kommer jag aldrig kunna lita på personen igen och då är det inte rätt mot någon av oss att fortsätta relationen.