Sladdis efter 36?! Ska vi följas åt?

Jag skulle kunna säga att hjärtat säger ja, men hjärnan tvekar... Dels undrar jag om jag kommer att kunna ge alla barnen den tid och uppmärksamhet jag vill, ifall det är tre. Jag är ju en sån som helst vill vara med på varenda fotbollsmatch, flöjtkonsert och avslutning...typ. Sen att det blir lite meckigare med tre. Allt från att få ihop vardagen, till bil och semestrar, etc. Att förlänga småbarnstiden ytterligare...hur mycket jag än älskar den så är det ju inte en dans på rosor varje måndagkväll om du förstår vad jag menar... Och sen, tänk om vi skulle få ett lillasyskon med särskilda behov...vad skulle det betyda för vår lilla familj och de två älsklingarna vi redan har, med tanke på det jag nämnt ovan. Lite så går tankarna. Samtidigt som hjärtat längtar efter en till och bara kan se hur härligt det skulle vara med tre barn, kanske ännu mer när de blir lite äldre.

Det här låter säkert jättekonstigt, men jag har betydligt mer tid nu än med två barn! De blir ju äldre, klarar lite mer själva osv. Vi har också mycket aktiviteter, men det funkar faktiskt. Gör också en hel del med var och en för sig, det gäller bara att göra det sol en del av vardagen - handla, träna, laga mat osv. Reser gör vi också, ja tycker inte att antalet begränsar särskilt ofta. (fråga mig inte en måndag 17.35 när alla är hungriga och väntar på middag samtidigt...gaaaah!! )

Känner igen mig mycket i det du skriver om oro - har tänkt likadant många gånger, framförallt hur det skulle kunna påverka de barn vi redan har. Min BM har dock varit otroligt klok där och sagt saker som att de allra flesta barn föds friska, ännu fler av äldre mödrar då man kollar upp mer och så. Sen vet du ju aldrig vad som händer oavsett, alla kan ju rycka ut för sjukdomar, olyckor och så, men risken även där är ju så liten. Hon sa också alltid att det är flera tusen ggr större risk att dö i en bilolycka på väg till jobbet än att nåt ska hända ens barn, födda och ofödda. Låter säkert sjukt, men det har hjälpt mig att tänka på det! <3

Åh tack för pepp <3 Låter ju bra. Kloka ord där från din BM, det är ju sant. Inget är ju garanterat i livet.

Jo det där har jag också hört - tack för pepp! Äggstockarna lägger väl förhoppningsvis inte av från en dag till en annan heller hoppas jag!

Även om vi väntar lite så väntar vi nog inte jättelänge, fram till våren/sommaren kanske. Vill mest inte bli gravid så jag är höggravid eller föder mitt i sommaren då jag testade det i rekordvärmen 2018 och känner att jag inte behöver en repris på det!

När har du BF?

När har ni andra bim? Jag hr den 26e.

Jag skulle kunna säga att hjärtat säger ja, men hjärnan tvekar... Dels undrar jag om jag kommer att kunna ge alla barnen den tid och uppmärksamhet jag vill, ifall det är tre. Jag är ju en sån som helst vill vara med på varenda fotbollsmatch, flöjtkonsert och avslutning...typ. Sen att det blir lite meckigare med tre. Allt från att få ihop vardagen, till bil och semestrar, etc. Att förlänga småbarnstiden ytterligare...hur mycket jag än älskar den så är det ju inte en dans på rosor varje måndagkväll om du förstår vad jag menar... Och sen, tänk om vi skulle få ett lillasyskon med särskilda behov...vad skulle det betyda för vår lilla familj och de två älsklingarna vi redan har, med tanke på det jag nämnt ovan. Lite så går tankarna. Samtidigt som hjärtat längtar efter en till och bara kan se hur härligt det skulle vara med tre barn, kanske ännu mer när de blir lite äldre.