• Ninis83

    Sladdis efter 36?! Ska vi följas åt?

    Hej!

    Jag är en kvinna som blir 37 år i maj, har två barn födda -08 och -11 och som nu börjat ?projekt sladdis?. :) Vi trodde länge att vi var färdiga med bäbisar, men för något år sedan började mitt sug vakna, och nu är sambon med på tåget (vilket jag aldrig trodde skulle hända!) så vi är nu inne på vårt första försök. Hoppas på ett plus redan nästa vecka, men förstår ju att sannolikheten är låg. Vi kämpade i över ett år med vårt första barn. Tvåan kom dock på första försöket! Men jag tänker att om det var svårt då jag var 23 kommer det förmodligen kanske vara kört nu när jag är 36. Vi kommer inte dra igång någon fertilitetsutredning om det inte tar sig på naturlig väg. Då får vi vara nöjda med de två fina vi har! Men lillasyster skulle verkligen bli glad om hon fick bli storasyster. <3

    Är det någon här som sitter i samma båt? Skulle vara roligt att följas på resan!

    Jag har börjat använda temperaturmetoden vilken jag trivs med och är nu på dag 6 efter ÄL. Har även köpt hem ett gäng ÄL-tester för kommande cykler och även tänkt prova Conceive Plus fertility lubricant.

  • Svar på tråden Sladdis efter 36?! Ska vi följas åt?
  • tjoppan
    Finmamma skrev 2020-12-14 15:45:48 följande:

    Är jättenyfiken på hur det har gått för alla? Ts?

    Är gravid i v 6 och vet inte om jag ska behålla. Har två barn som är födda 08 och 11 och själv är jag 36 år.


    Hej!

    Jag plussade för några veckor sedan. Går in i v 7 imorgon.

    Jag fyller 36 i januari, har barn födda 08, 10, 12, och 15.

    Än har du ju lite tid på dig att fundera över hur du vill göra. Får man fråga vad det är som får dig att överväga att inte behålla?

    Du behöver såklart inte svara om du inte vill :)
  • Finmamma
    tjoppan skrev 2020-12-14 16:32:41 följande:

    Hej!

    Jag plussade för några veckor sedan. Går in i v 7 imorgon.

    Jag fyller 36 i januari, har barn födda 08, 10, 12, och 15.

    Än har du ju lite tid på dig att fundera över hur du vill göra. Får man fråga vad det är som får dig att överväga att inte behålla?

    Du behöver såklart inte svara om du inte vill :)


    Klart jag vill! Grattis till ditt pluss!!!

    Vi är nog lika långt gångna.

    Jag fyller 37 i maj.. att jag över väger en abort är dels min ålder dels åldersskillnaden från mitt yngsta barn till denna nu. Det kommer vara 10! år. Sen är det allt från att börja om till att vi inte har plats i huset, att jag inte känner att familjen kommer vara glada. Min mamma tycker tex inte jag ska ha fler barn pga av 2 jobbiga kejsarsnitt och pga av mina ryggproblem. (Har diskbråck i ländryggen)

    Usch, jag mår så dåligt och är så kluven i detta. Dessutom ensam då min man säger att det är upp till mig, han går med på vilket som. Han tror det blir bra oavsett beslut.

    Jag har sååå länge drömt om ett barn till och nu när den väl är här så överväger jag att ta bort den..
  • Finmamma

    För att inte tala om alla pengar vi lagt på hormonstimuleringar för att få till en trea under 2014. Blev till slut gravid men fick missfall.

    Min äldsta är född 08.

  • tjoppan
    Finmamma skrev 2020-12-14 18:05:52 följande:

    Klart jag vill! Grattis till ditt pluss!!!

    Vi är nog lika långt gångna.

    Jag fyller 37 i maj.. att jag över väger en abort är dels min ålder dels åldersskillnaden från mitt yngsta barn till denna nu. Det kommer vara 10! år. Sen är det allt från att börja om till att vi inte har plats i huset, att jag inte känner att familjen kommer vara glada. Min mamma tycker tex inte jag ska ha fler barn pga av 2 jobbiga kejsarsnitt och pga av mina ryggproblem. (Har diskbråck i ländryggen)

    Usch, jag mår så dåligt och är så kluven i detta. Dessutom ensam då min man säger att det är upp till mig, han går med på vilket som. Han tror det blir bra oavsett beslut.

    Jag har sååå länge drömt om ett barn till och nu när den väl är här så överväger jag att ta bort den..


    Tack! Grattis till dig oxå, även om du inte vet riktigt vad du vill än! <3

    Hmm, ja, det var ju en del besvärliga saker :/

    Jag tror dock att det mesta löser sig, på ett eller annat sätt.

    Åldersskillnaden behöver väl inte vara något negativt? Annat än att det blir att börja om helt å hållet med bebis saker, blöjor, vakennätter å allt sånt härligt ;)

    Här kommer omgivningen tycka att jag är helt galen som satsar på ett 5e barn. Min mamma kommer oroa sig massor, då jag för tillfället är arbetslös. Eller, jag pluggar och tar studielån istället för att stämpla. Vet inte heller vad barnen kommer säga, och vi kommer ha "ett rum för lite".

    Men, jag tror stenhårt på att allt kommer lösa sig.

    Jobbigt att din make lägger över beslutet på dig. Är han med som bollplank, eller säger han bara att det är upp till dig?
  • Finmamma

    Tycker det är så häftigt att du/ni vågar. Önskar att jag vågade ?sticka? ut. Har alltid gjort precis allt by the book. Pluggade vidare direkt efter studenten, träffade min man, förlovade oss några år senare, gifte oss ytterligare ett par år senare, skaffade barn något år senare, sen kom tvåan, köpte hus, bilar, gjorde karriär...

    Ja listan är lång, men som sagt allt i ?rätt? ordning. Till hösten börjar sonen på högstadiet och vår dotter börjar 4:an.

    Jag blir så ledsen över att inte våga, jag vill så gärna uppleva en graviditet igen, att få se ett barn formas och växa upp till en egen person. Önskar så att detta hade kommit för fyra år sen, när min minsta var 5.

    Min man är ett bollplank på mina villkor, han drar inte igång ett samtal om inte jag gör det. Han är verkligen försiktig. Men jag hade önskat ett större engagemang.

    Imorgon har jag ett inbokat VUL för att se om allt är ok. Tror jag går in i v 7 imorgon. Jag undrar hur det kommer kännas om allt är ok, om det verkligen finns något där.. ett tickande hjärtat. Jag undrar om det kan påverka mig i mitt beslut.

  • tjoppan
    Finmamma skrev 2020-12-14 19:54:31 följande:

    Tycker det är så häftigt att du/ni vågar. Önskar att jag vågade ?sticka? ut. Har alltid gjort precis allt by the book. Pluggade vidare direkt efter studenten, träffade min man, förlovade oss några år senare, gifte oss ytterligare ett par år senare, skaffade barn något år senare, sen kom tvåan, köpte hus, bilar, gjorde karriär...

    Ja listan är lång, men som sagt allt i ?rätt? ordning. Till hösten börjar sonen på högstadiet och vår dotter börjar 4:an.

    Jag blir så ledsen över att inte våga, jag vill så gärna uppleva en graviditet igen, att få se ett barn formas och växa upp till en egen person. Önskar så att detta hade kommit för fyra år sen, när min minsta var 5.

    Min man är ett bollplank på mina villkor, han drar inte igång ett samtal om inte jag gör det. Han är verkligen försiktig. Men jag hade önskat ett större engagemang.

    Imorgon har jag ett inbokat VUL för att se om allt är ok. Tror jag går in i v 7 imorgon. Jag undrar hur det kommer kännas om allt är ok, om det verkligen finns något där.. ett tickande hjärtat. Jag undrar om det kan påverka mig i mitt beslut.


    Efter gymnasiet va ja så skoltrött att det inte ens va att fundera på att plugga vidare. Så jag jobbade, och fick 4 barn :)

    Men pluggandet har jag tagit igen med råge nu. Påbörjar snart min 3e utbildning på yrkeshögskola :)

    Började den 1a år 2016. Den ledde till ett jobb jag inte trivdes med. Så sa upp mig för att inte gå in i väggen helt å hållet.

    Spännande med VUL imorgon. Hoppas allt ser bra ut. Jaaa, ett tickande hjärta kan nog sätta igång en massa känslor inom dig.

    Jag tänker att det ändå kan va "enklare" att få en liten sladdis. De stora barnen är mer självgående. Kan säkert vara sugna på att hjälpa till lite med lillebror/lillasyster osv? Sen blir det ju såklart en rejäl omställning.

    Det har hänt så mycket tråkigt i min närhet det här året, som verkligen har fått mig att inse att man inte kan ta nånting för givet. Livet kan ta slut när som helst. Så jag har bestämt mig för att inte låta andra påverka hur jag ska leva mitt liv. Eller hur många barn jag och min man ska ha. Hur länge jag ska plugga osv. Man ska göra det man mår bra av helt enkelt! <3

    Men nu blir jag sååå avis på dig som har VUL imorrn. Jag har bokat in ett tidigt UL den 30/12, men det är ju huuur långt bort som helst! :/
  • Finmamma

    Du låter som en väldigt klok, sund och fin människa. Önskar dig bara allt fint i livet. Vi kan väl se vart det bär av för oss båda, inte långt till ditt VUL. Men jag vet att det känns som en evighet.

  • tjoppan
    Finmamma skrev 2020-12-14 21:15:59 följande:

    Du låter som en väldigt klok, sund och fin människa. Önskar dig bara allt fint i livet. Vi kan väl se vart det bär av för oss båda, inte långt till ditt VUL. Men jag vet att det känns som en evighet.


    Tack detsamma <3

    Hoppas det går bra idag, och att du/ni så småningom kommer fram till ett beslut som känns bäst för er! :)
  • tjoppan
    Finmamma skrev 2020-12-14 21:15:59 följande:

    Du låter som en väldigt klok, sund och fin människa. Önskar dig bara allt fint i livet. Vi kan väl se vart det bär av för oss båda, inte långt till ditt VUL. Men jag vet att det känns som en evighet.


    Hur har det gått? Gick VUL bra?
  • Redgoldgreen
    valentina2012 skrev 2020-10-23 21:52:40 följande:

    Åh grattis! Underbart! Hade du några nojjor? Jag tänker mest på syskonen, hur det skulle bli för dem, vi har ju så etablerat liv och har det så himla bra vi 4 nu. Vill inte "förstöra" något. Man vet ju inte vad för barn man får.. Det är ett så enormt stort steg! Läskigt... Men kan inte släppa tanken. Så någonstans så vill jag ju...


    Du kan väl prata lite med syskonen om vad de skulle tycka? Mina stora har varit odelat positiva! De älskar lillbrollan mer än oss nu, haha! Puss och gos och kärleksbetygelser hela dagarna :) Jag visste ju sen innan att min 14åring är helt galet förtjust i bebisar, men var lite orolig för svartsjuka hos 11åringen. Men det har gått fantastiskt bra, och de förstår att jag har lite mindre tid till läxor och umgänge med dem
Svar på tråden Sladdis efter 36?! Ska vi följas åt?