Sladdis efter 36?! Ska vi följas åt?

spännande då är det dags när som då! lycka till!

Verkligen! Tusen tack :)

Hur har det gått för er skaviblifyra? Känner så väl igen mig i det du beskriver med både funderingar och besvärlig situation med ett barn... <3

Ja vi har änsålänge tänkt fullfölja. Men vi tvivlar stundtals. jag har varit hos bm på inskrivning. Jag har fått tid för nipt den 22 feb. Har börjat må illa och är sjukt trött... ja vi får se helt enkelt. Vi är inte ännu i staidiet när vi bara gläds. Prata med dr på telefon idag om en medicinjusterkng och hon sa grattis. Jag känner fortfarande typ gratta mig inte jag vet inte om jag är glad. Jag är mest skräckslagen...inför det som komma skall. men samtidigt längtar vi...Dubbla känslor heeelt tiden

Vi väntar förmodligen en 4:a oplanerat.

Min yngsta är 11, så det känns som ett nytt äventyr. Första tanken var åh nej! Vi hade ju planerat för flera år framåt vad vi skulle göra å hur vi skulle leva, jag å sambon. Men det ändrades väldigt snabbt :)

Lite orolig dock för hur mina barn ska känna, de är inte våra gemensamma utan bor hos sin pappa varannan vecka..

Åh, skaviblifyra <3

Här är känslorna också väldigt svajiga. Vi har inte heller tänkt annat än att fullfölja men tankarna snurrar. Vi har bara två sovrum så vi kommer behöva flytta så småningom, vilket inte är helt lätt där vi bor... Barnen kommer ju ha helt olika behov utifrån åldersskillnaden också vad avser aktiviteter och semestrar.

Grattis och välkommen Goldenwings1 :)

Förstår dig. Vi har ännu inte berättat för barnen. Inte ens för våra familjer; vi är övertygade om att de kommer att tycka att vi är helt galna. Dock har jag berättat för en kollega som jag är väldigt nära då hennes arbete kommer att påverkas, och berättade just för min chef inför höstens planering (jag ska ha utveklingssamtal så kändes inte rätt att mörka...)

Hur är det med era magar förresten ni som väntar sladdis? Läste mina anteckningar från första graviditeten att jag hade mammabyxor i vecka 8-10 för att magen var öm och svullen. Minns också hur en kollega uppmärksammade den putande magen i vecka 18 då. Kände också "fisksprattel" från vecka 15.

Jag går in i vecka 18 om nån dag nu och märker ingenting på magen. Läser och hör om hur magen kommer tidigare ju fler barn. Visst, det har gått sju år sedan senast, men att den verkar komma _senare_?! Känt lite sprattel men knappt och har moderkakan i bakvägg som tidigare. Börjar faktiskt känna mig lite orolig även om jag känner till de s k "spökveckorna". Framförallt tycker jag det är märkligt med magen..? Skulle det kunna skilja p g a olika kön..?

Nån mer som i vart fall inte har _större_ mage den här gången..?

fortfarande i v7 så här finns inget mer än stora ömma bröst. väntade nästan att barnen skulle påpeka det men inte än...

Börjar idag resan mot att bli gravid. Har två barn sedan tidigare och är 37 år gammal.

Båda mina tidigare graviditeter har jag mått extremt illa så är lite rädd för det, och oroar mig för missfall osv i och med att jag inte är ung längre. Dessutom lovat att ta det mesta ansvaret själv för bebisen, då min sambo som är äldre än mig inte orkar med fler barn, men jag vill så gärna. Vår yngste är 2 år.

spännande. mådde jätteillamed bägge och lovade mig själv att aldrig göra det igen. innan vi blev gravida tänkte jag det går nog bra. och nu ligger jag här och inser att fan det var ju sådär jobbigt. vi är ju fortfarande lite tvekande och då känns det så sjukt jobbigt att gå igenom detta kanske till ingen nytta.men antar att det är värt det i slutänden. men just nu känner jag mig tveksam...

Åh va jobbigt, det är ju ett beslut bara du kan ta men en abort ångrar man ofta, men inte ett barn. Det är min erfarenhet. Hur långt gången är du?