Anonym (Kvinna86)

Sun 29 Dec 2019 14:05

2237 svar

Nygift och otrogen

Vet att det varit en liknande tråd innan som försvann men det var inte jag!!

Jag lever med en man och en fyraårig dotter. I mars gifte vi oss, ett väldigt enkelt bröllop men väldigt fint för mig och det betydde mycket. I juni fick jag reda på (kollade hans mobil) att han fyra-fem gånger i april hade haft sex med en kvinna på hans gym. När jag fick reda på det hade dom avslutat sin relation och när jag konfronterade honom kom det fram att han hade sån ångest och inte vågar berätta av rädsla för att förlora mig.

Jag har valt att stanna. Kanske stoppar jag huvudet lite i sanden. Istället har vi börjat prata om ett till barn och att flytta. Jag behöver pepp.. hur många av er har förlåtit er partner och faktiskt klarat av att gå vidare efter otrohet?

molly50

Sun 2 Feb 2020 12:05

#853

Anonym (Älskarinna) skrev 2020-02-02 11:53:51 följande:

Det är inte ts som skrivit det där, det är någon lustigkurre som petat in en extra bokstav i hennes anonyma nick.

Jag såg det sen.

Anonym (Kvinna86) Trådstartaren

Sun 2 Feb 2020 14:45

#854

Fjäril kär skrev 2020-02-01 13:45:53 följande:

Visst kan han ångra sig. Problemet är bara att allt du berättar om historien pekar på att han inte gör det... Han är mest sur på att han är påkommen och att hon avslöjat deras hemlighet.

Han planerade detta samtidigt som han gifte sig med dig. DET är det värsta sveket ever nånsin. Lägre går inte att sjunka. Och det fattar han inte själv utan skyller på omständigheterna och på henne.

Han gör allt för att slippa ta konsekvenserna av sina handlingar. Vilket gör att han fortfarande blåljuger för dig.

Hur menar du att han mest är sur? För jag upplever här hemma att det är genuin ånger och att han verkligen vill gottgöra mig, sen kanske jag antingen förmedlar det fel eller är naiv och tror för gott om honom (eller båda).

Ja det känns helt sjukt. Hade det hänt om 5 år så hade det så klart varit annorlunda men just så nära bröllopet gör det så mycket värre. Han skyller på omständigheter och henne, helt rätt, men han har också varit tydlig med att han bär det största/enda ansvaret gentemot mig och vår dotter. Att han gjort bort sig och om jag lämnar honom så förstår han det typ.. sen gör han ju ALLT för att jag ska stanna, därmed också försöker förmildra allt typ.

Ja han ljuger nog för mig, det har ni fått mig att inse, men jag tror han ljuger för sig själv också på nåt sätt..

Anonym (Kvinna86) Trådstartaren

Sun 2 Feb 2020 14:53

#855

Anonym (Nej) skrev 2020-02-01 13:56:29 följande:

Men nu var det inte en vanlig otrohet på fyllan. Han ljög under lång tid! Utvecklade känslor för henne. Gifte sig med dig samtidigt som han var kär i henne och planerade att vara otrogen . Han hade tusen tillfällen att ångra sig, att välja dig, men valde henne. Massor med dagar då han ljög för dig för hennes skull. Han ljög ju till och med när han gav sina löften vid er vigsel!!!

Han valde inte dig förrän du kom på honom och hon blev gravid.. Han valde dig framför skammen. Han valde inte dig framför henne. Inte en endaste gång valde han dig, valde aldrig att vara ärlig mot dig.

Han har varit otrogen massor förut. Ingen är så elak, beräknande, känslolös och iskall nar han är otrogen om det är första gången.

Era löften gjordes på falsk grund!! Utan en tanke på att följa löftena och med en pågående förälskelse i en annan!

Ert äktenskap borde inte ens gälla.

Oj det var hårt, men samtidigt så är det ju som du skriver. Det är det värsta formen av svek att vara otrogen och han var det 3 sek efter att vi lämnat bröllopet. När vi gifte oss hade dom ju inte erkänt vad dom kände för varandra men klart att han tänkte på henne, dom hade som sagt vad tvivelaktig kontakt den dagen tom. Och det är ju det som är så svårt för mig att ta in.. han säger att han älskar mig mest av allt, gråter osv. men hur kunde han då vara otrogen?? Han kanske sa nej till henne nångång men släppte sedan till igen. Jag får inte ihop det med den man jag levt med i så många år.

Däremot står jag fast vid att jag litar på honom när han säger att bara är henne han varit med och han faktiskt menar att han inte kommer göra det igen..

Anonym (Kvinna86) Trådstartaren

Sun 2 Feb 2020 14:53

#856

Anonym (jaha) skrev 2020-02-01 14:54:13 följande:

Säger personen som gladeligen deltar i att se till så det blir fler skilsmässobarn

Kom igen nu, du kan väl ligga med upptagna män om det är det du vill, men att sitta här och låtsas som att du bryr dig ett skit om bedragna kvinnor och deras barn är ju bara smaklöst.

Vadå en gång ingen gång? TS sk "man" knullade den andra kvinnan i minst ett halvår. En vana blev det för länge sen.

Nej han låg med henne ett par gånger under 2-3 veckor sedan avbröt han det..

Anonym (Kvinna86) Trådstartaren

Sun 2 Feb 2020 14:57

#857

Anonym (jaha) skrev 2020-02-01 15:33:21 följande:

Men snälla TS, Om ALLA utom du ser en sak och du ser en helt annan sak, vad tror du ligger närmast sanningen?

Du verkar blanda ihop saker, självklart finns det de som är otrogna och faktiskt kan ångra sig, det finns många människor på denna planet så någon lär ju finnas, MEN just din man är nog inte en av dem.

Ditt påstående om att vara "ond" är även den märklig. Vad är en ond person?
Hur definierar man en ond person? Normalt utgår man väl ifrån vad en person GÖR? För om det inte spelar någon roll vad man gjort så existerar ju inga onda personer. Då kan man ju mörda och våldta, men bara man pantar, hjälper gamla damer över gatan och plockar upp hemlösa katter så är man ju fortfarande snäll.

Så att snacka om ond/eller god är ju ganska irrelevant, en person kan göra bra OCH dåliga saker. Det som är relevant är hur det personen gör påverkar mig och om det är en person jag kan lita på eller om det är en person man mår bäst utan.

Såklart, men samtidigt är det ju jag som känner honom, eller i alla fall trodde jag kände honom. och jag ser ju att hans ånger är äkta men det borde han tänkt på innan och jag vet inte om det räcker med ånger efter att ha gjort sin älskarinna gravid.

Så är det, absolut. Men det jag menar är att under vårt förhållande har han alltid varit min drömman, aldrig fått mig att må dåligt osv så kommer det här och ska det då definiera hela vårt förhållande? Jag vet själv inte svaret på den frågan

Anonym (Kvinna86) Trådstartaren

Sun 2 Feb 2020 15:01

#858

Fjäril kär skrev 2020-02-01 16:57:19 följande:

Vet du... Det är jättebra att ni pratar med varandra men det finns en stor fallgrop med det och ett stort problem... Att det finns en gräns för hur ärlig han kan vara utan att såra dig mer och för att undvika den gränsen behöver han medvetet hålla undan en del av sanningen och faktiskt ljuga för dig.

Du måste prata med någon utomstående och få nya fräscha tankar och andra synvinklar och själv våga säga till någon det du inte klarar av att säga öga mot öga till din man.

Förstår du problemet här? Ni tillsammans gräver er ner i avgrunden genom att inte vara så ärliga ni borde vara. Och det kan bara sluta på ett sätt...

Jag vet, men någonstans måste jag ju utgå ifrån att han talar sanning för annars är redan vårt förhållande dödsdömt. Sen är det som du säger antagligen lite som förfinas/undanhålls för att faktiskt inte såra mig och jag tänker själv att vissa detaljer kan jag faktiskt vara utan.

Vi hade ett bra, flera timmar långt samtal igår och får väl ta det därifrån. Jag sa att jag vill börja prata med någon professionell och han förstod det (eller sa att han gjorde, han säger ju ungefär allt jag vill höra nu). Jag är bara rädd för vad det för med sig..

Anonym (Kvinna86) Trådstartaren

Sun 2 Feb 2020 15:02

#859

Anonym (Hallå) skrev 2020-02-01 19:14:19 följande:

Var hon bjuden på bröllopet ?

Nej, jag visste knappt att hon fanns då. Hade hört hennes namn några gånger men aldrig ens ägnat henne en tanke.

Anonym (Kvinna86) Trådstartaren

Sun 2 Feb 2020 15:03

#860

Vinter2020 skrev 2020-02-02 01:18:52 följande:

Vänta lite nu!!

Inte många som svarar dig att det går och reparera.

Hade det låtit likadant om du varit en man och en kvinna hade varit otrogen, med barn inblandat..

Ett barn mår bäst utav båda sina föräldrar på samma plats, om det inte försiggår våld eller droger.

Ett tips är att läsa/lyssna på Eva Rusz bok Bullshit

Jag håller inte med dig om att ett barn mår bäst av båda föräldrarna även om jag tycker det är viktigt att båda föräldrarna är närvarande. Däremot, om jag lämnar min man, så förlorar jag halva tiden med min dotter och det är något jag verkligen inte vill.

Anonym (Kvinna86) Trådstartaren

Sun 2 Feb 2020 15:07

#861

Anonym (Emz) skrev 2020-02-02 06:31:45 följande:

Har inte läst alla svar.

Jag har en man som varit otrogen och jag har också valt att stanna.

Det människor inte förstår är att när man lägger in ett inlägg som du är det oftast negativa inlägga man får. Men själva tanken för dig är att få ett svar Som svarar på din osäkerhet i din Situation

Men folk är så snabba med att dömma, lämna honom, oförlåtligt bla bla...

Så sitter man där med barn hus ekonomi och en bra relation med sin man som man helst vill behålla. Kärlek som finns och man vill kämpa.

Om du vill ge det en ärlig chans!

Det var det bästa jag gjorde, är lycklig med min man idag. Varit en resa men vi lyckades. Vi har en bättra relation idag än vad vi någonsin har haft.

Gå i terapi om det känns bättre :)

Eller får ni sitta ner tillsammans och reda ut allt.

Viktigt att han får dig att känna dig trygg i eran relation.

Lycka till !!

Tack!!

När var din man otrogen? Hur lång tid tog det innan du insåg att ni "överlevt?" Var det sex och isåfall flera gånger med samma kvinna? Känner du att du lyckats förlåta honom?

Min man har alltid fått mig att känna mig trygg och älskad. Därför kom det här som en total chock. Hade det bara varit han och jag utan några lån, löften osv så hade jag lämnat men alla omständigheter gör ju allt så mycket mer komplicerat.

Anonym (Kvinna86) Trådstartaren

Sun 2 Feb 2020 15:13

#862

molly50 skrev 2020-02-02 11:10:22 följande:

TS,hur har det gått? Har ni pratat?

Ja. Vi pratade i säkert 6 timmar igår. Ingen av oss har nog någonsin gråtit så mycket.. Hans återkommande svar är typ att han inte kunde förstå att han gjorde det, att han älskar mig mest i hela världen och inte kan leva utan mig typ samtidigt så märker jag en skillnad hos honom. Han har alltid haft egna åsikter och stått upp för sin sak osv men nu är det som att han håller med om allt jag säger, som att han inte vågar stå för saker utan nästan är rädd för mig. Han säger att han berättat allt han minns och att han är arg på henne för hur hon uttryckt sig mot mig. Samtidigt är jag rädd för den dagen hon faktiskt försvinner för då är det han som är "fienden". är det konstigt tänkt?

Han vill ha ett till barn (såklart) men jag pausade det tydligt. Har sagt att vår parterapi inte hjälper så mkt, att jag är rädd för att förlora halva tiden av min dotters uppväxt pga honom och att jag behöver få prata själv.

Jag berättade att jag pratat med min vän och han sa att han skäms så mycket och kommer ha svårt att se henne i ögonen. Vi bollade lite om ifall vi skulle berätta för folk men kom inte fram till något.

I två veckor ska han bo hos sin mamma nu och vi ska bara höras gällande vår dotter eller om jag har nåt jag vill fråga/säga. Kanske kort tid men längre tid känns ohållbart just nu.

Nygift och otrogen

INNEHÅLL