• Anonym (Kvinna86)

    Nygift och otrogen

    Vet att det varit en liknande tråd innan som försvann men det var inte jag!!

    Jag lever med en man och en fyraårig dotter. I mars gifte vi oss, ett väldigt enkelt bröllop men väldigt fint för mig och det betydde mycket. I juni fick jag reda på (kollade hans mobil) att han fyra-fem gånger i april hade haft sex med en kvinna på hans gym. När jag fick reda på det hade dom avslutat sin relation och när jag konfronterade honom kom det fram att han hade sån ångest och inte vågar berätta av rädsla för att förlora mig.

    Jag har valt att stanna. Kanske stoppar jag huvudet lite i sanden. Istället har vi börjat prata om ett till barn och att flytta. Jag behöver pepp.. hur många av er har förlåtit er partner och faktiskt klarat av att gå vidare efter otrohet?

  • Svar på tråden Nygift och otrogen
  • Anonym (Kvinna86)
    Anonym (Man35) skrev 2020-02-03 16:37:45 följande:

    Varför är det du som bokar tid för terapi och inte han?


    För att jag är den som är krossad.. trodde aldrig otrohet kunde göra så här ont.
  • Anonym (Kvinna86)
    Anonym (jaha) skrev 2020-02-03 17:05:08 följande:

    Och då borde du väl kanske förstå att det inte går att ha ett förhållande med någon du inte litar på?.... hade du valt att bli vän med någon du inte kunde lita på? Om inte... varför tror du att du kan ha en partner du inte kan lita på?

    Att man kan lita på personen är ju grundläggande för alla slags relationer, både vänner och partner.


    Ja, det förstår jag. Men tillit går ju också att jobba upp och nånstans vill jag veta att jag försökte allt jag kunde, att jag inte gav upp för lätt.

    Är nästan så att jag vill bli vän med henne, hon fascinerar mig på nåt konstigt sett..

    Ja det har du rätt i. Men eftersom han också är pappan till mitt barn måste jag ju alltid ha en relation med honom och nånstans måste jag ju börja lita på honom igen..
  • Anonym (Kvinna86)
    molly50 skrev 2020-02-03 16:38:40 följande:

    Det är bra. Jag tror att du behöver det.

    Jag förstår hur det känns. Jag trodde inte att mitt ex skulle vara otrogen heller. Men det var han. 

    Men det går att komma vidare med sitt liv igen.

    Även om man inte gör det med just den man blev bedragen av.


    Frågan är om det går att gå vidare med den man blivit bedragen av? Vissa klarar det ju så det är väl värt ett försök? Jag vet bara inte när det är värt att ge upp... 10 månader har ju ändå redan gått.
  • Anonym (jaha)
    Anonym (Kvinna86) skrev 2020-02-03 17:10:42 följande:
    Ja, det förstår jag. Men tillit går ju också att jobba upp och nånstans vill jag veta att jag försökte allt jag kunde, att jag inte gav upp för lätt.

    Är nästan så att jag vill bli vän med henne, hon fascinerar mig på nåt konstigt sett..

    Ja det har du rätt i. Men eftersom han också är pappan till mitt barn måste jag ju alltid ha en relation med honom och nånstans måste jag ju börja lita på honom igen..
    En relation till honom som skilda föräldrar är inte samma sak som att ha en relation till honom som förälder OCH partner. Som skilda behöver du enbart lita på honom vad gäller barnen och inget mer. Så nej du behöver inte alls börja lita på honom vad gäller dig.
  • Anonym (Narcoffer)
    Anonym (Kvinna86) skrev 2020-02-03 17:10:42 följande:
    Ja det har du rätt i. Men eftersom han också är pappan till mitt barn måste jag ju alltid ha en relation med honom och nånstans måste jag ju börja lita på honom igen..
    Nej, du måste inte lita på honom bara för att han är pappa till ditt barn. För ditt barns skull måste du misstro honom tills vidare. Du ska inte lita på någon som visat sig vara opålitlig. Du kan förlåta honom om du vill, men lita inte på honom. Om några år, om han verkligen visar sig vara en ny och bättre människa, då kan du fundera på det, men inte tidigare än så.

    Jag litar inte på mina barns far, och jag har ingen relation med honom. Den relation han har med sitt yngsta barn, är något han får ta hand om själv.
  • Anonym (Nej)
    Anonym (Kvinna86) skrev 2020-02-03 16:31:47 följande:

    Nej såklart... det var både spänningen och att hon var hon. Om man nu utgår ifrån att det faktiskt är första gången han var otrogen fick ju just hon honom att rubba sig och utmana allt han har. Hon var ju speciell för honom.

    Sen har ju jag nåt honom aldrig kommer få, hans barn/livet med honom. Vi har ett liv ihop och hon var bara en älskarinna som nu blivit lämnad och vill hämnas.

    Ja min självkänsla har fått sig en rejäl törn. Jag har alltid känt att jag inte riktigt utmanar/förtjänar honom. Han är 5 år äldre, högre utbildad, allmänbildad, omtyckt av alla osv. Min kompis resonerade ju likadant när jag berättade. Men jag också alltid känt mig som nummer ett, som det viktigaste k hans liv. Jag hade aldrig ens kunnat drömma om att han skulle vara otrogen.


    Hon är inte bara en älskarinna som blev lämnad. Hon är en älskarinnan som blev prioriterad framför dig många gånger, en kvinna som burit hans barn och en kvinna som han ansåg vara mer värd än ett helt liv med dig (under en period).

    Att få barn med honom kan bevisligen vem som helst.

    Det är du som fått nitlotten. Du förlorade. Det är du som lever med honom och din dotter som måste ser er relation. Hon har alla chanser till en lycklig familj och lycklig relation.

    Du måste förstå att du blir förloraren om du stannar!

    Du har försökt i snart ett år. Det är mer än tillräckligt.
  • Anonym (Linda)

    Varför tycker du att du förtjänar en otrogen partner?

    Är du och ditt barn inte värd mer än så?

  • Anonym (Rozz)
    Anonym (Kvinna86) skrev 2020-02-03 16:34:51 följande:
    Egentligen inte, gillar inte daltande. Så klart ska jag inte känna nån press men jag antar att hon alltid kommer finnas kvar som nån konkurrent. Som du säger ska sex vara kul men uppenbarligen tyckte han inte det var kul med mig. Han hade ju mycket sex med mig, vi försökte ju bli gravida! På en vecka låg han flera gånger med oss båda. Sexet med henne var kul, sexet med mig var ett måste typ.
    Det är inte daltande, inte menat så åtminstone. Jag tycker du är för hård mot dig själv. Med henne var det säkert kul i början, nyhetens behag. Betyder inte att du skulle vara tråkig i sängen. Jag hoppas det löser sig för dig, hur det nu än blir. Kram.
  • molly50
    Anonym (Kvinna86) skrev 2020-02-03 17:12:13 följande:
    Frågan är om det går att gå vidare med den man blivit bedragen av? Vissa klarar det ju så det är väl värt ett försök? Jag vet bara inte när det är värt att ge upp... 10 månader har ju ändå redan gått.
    Börja med att vara ifrån varandra ett tag och gå på samtalsterapin.
    Sen kan ni kanske gå på parterapi tillsammans?
    Oavsett om ni fortsätter tillsammans eller inte så måste ni ju kunna samarbeta kring barnet.
  • Fjäril kär
    Anonym (Kvinna86) skrev 2020-02-03 17:10:42 följande:

    Ja, det förstår jag. Men tillit går ju också att jobba upp och nånstans vill jag veta att jag försökte allt jag kunde, att jag inte gav upp för lätt.

    Är nästan så att jag vill bli vän med henne, hon fascinerar mig på nåt konstigt sett..

    Ja det har du rätt i. Men eftersom han också är pappan till mitt barn måste jag ju alltid ha en relation med honom och nånstans måste jag ju börja lita på honom igen..


    Nej det är inte ditt jobb att lita på honom igen.

    Tillit förtjänar man med tiden. Det är 100% hans jobb att fixa det genom handling. Och det tar tid. Mycket tid.

    Det är just därför vi är många som talar om att det är tidens gång som gör att det inte lyckas hålla. För att tilliten aldrig kommer tillbaka, att misstänksamhet och ångesten aldrig överger en, att vardagen aldrig glömmer det inträffade. Att det alltid kommer finnas ett före och efter otroheten. Det äter upp en inifrån och ut. Det är det tidens gång visar.

    De fåtal som lyckas är nån ynka promille och det handlar om fylleknull en gång och att man kysst nån på firmafesten. Sånt kan man komma förbi.

    Men aldrig en planerad otrohet och aldrig nånsin någon som ljugit medvetet inför prästen.
Svar på tråden Nygift och otrogen