Nygift och otrogen

Nej det är inte ditt jobb att lita på honom igen.

Tillit förtjänar man med tiden. Det är 100% hans jobb att fixa det genom handling. Och det tar tid. Mycket tid.

Det är just därför vi är många som talar om att det är tidens gång som gör att det inte lyckas hålla. För att tilliten aldrig kommer tillbaka, att misstänksamhet och ångesten aldrig överger en, att vardagen aldrig glömmer det inträffade. Att det alltid kommer finnas ett före och efter otroheten. Det äter upp en inifrån och ut. Det är det tidens gång visar.

De fåtal som lyckas är nån ynka promille och det handlar om fylleknull en gång och att man kysst nån på firmafesten. Sånt kan man komma förbi.

Men aldrig en planerad otrohet och aldrig nånsin någon som ljugit medvetet inför prästen.

En relation till honom som skilda föräldrar är inte samma sak som att ha en relation till honom som förälder OCH partner. Som skilda behöver du enbart lita på honom vad gäller barnen och inget mer. Så nej du behöver inte alls börja lita på honom vad gäller dig.

Nej, du måste inte lita på honom bara för att han är pappa till ditt barn. För ditt barns skull måste du misstro honom tills vidare. Du ska inte lita på någon som visat sig vara opålitlig. Du kan förlåta honom om du vill, men lita inte på honom. Om några år, om han verkligen visar sig vara en ny och bättre människa, då kan du fundera på det, men inte tidigare än så.

Jag litar inte på mina barns far, och jag har ingen relation med honom. Den relation han har med sitt yngsta barn, är något han får ta hand om själv.

Nej, du måste inte lita på honom bara för att han är pappa till ditt barn. För ditt barns skull måste du misstro honom tills vidare. Du ska inte lita på någon som visat sig vara opålitlig. Du kan förlåta honom om du vill, men lita inte på honom. Om några år, om han verkligen visar sig vara en ny och bättre människa, då kan du fundera på det, men inte tidigare än så.

Jag litar inte på mina barns far, och jag har ingen relation med honom. Den relation han har med sitt yngsta barn, är något han får ta hand om själv.

Hon är inte bara en älskarinna som blev lämnad. Hon är en älskarinnan som blev prioriterad framför dig många gånger, en kvinna som burit hans barn och en kvinna som han ansåg vara mer värd än ett helt liv med dig (under en period).

Att få barn med honom kan bevisligen vem som helst.

Det är du som fått nitlotten. Du förlorade. Det är du som lever med honom och din dotter som måste ser er relation. Hon har alla chanser till en lycklig familj och lycklig relation.

Du måste förstå att du blir förloraren om du stannar!

Du har försökt i snart ett år. Det är mer än tillräckligt.

Varför tycker du att du förtjänar en otrogen partner?

Är du och ditt barn inte värd mer än så?

Det är inte daltande, inte menat så åtminstone. Jag tycker du är för hård mot dig själv. Med henne var det säkert kul i början, nyhetens behag. Betyder inte att du skulle vara tråkig i sängen. Jag hoppas det löser sig för dig, hur det nu än blir. Kram.

Nej det är inte ditt jobb att lita på honom igen.

Tillit förtjänar man med tiden. Det är 100% hans jobb att fixa det genom handling. Och det tar tid. Mycket tid.

Det är just därför vi är många som talar om att det är tidens gång som gör att det inte lyckas hålla. För att tilliten aldrig kommer tillbaka, att misstänksamhet och ångesten aldrig överger en, att vardagen aldrig glömmer det inträffade. Att det alltid kommer finnas ett före och efter otroheten. Det äter upp en inifrån och ut. Det är det tidens gång visar.

De fåtal som lyckas är nån ynka promille och det handlar om fylleknull en gång och att man kysst nån på firmafesten. Sånt kan man komma förbi.

Men aldrig en planerad otrohet och aldrig nånsin någon som ljugit medvetet inför prästen.

Det här TS. Ta till dig det. Acceptera att ditt mående måste få ett slut. Det är dags att gå vidare.

Så om jag hade mått bra nu hade det inneburit att jag kommit över hans otrohet?