Nygift och otrogen

Jag förstår vad du menar men det finns en väsentlig skillnad nämligen att hon just var något vid sidan av, en fling. Jag är hans fru, vi har en familj. Det går inte att likställa henne och mig i relation till honom. Även om dom skulle fått barn ihop hade dom inte blivit en familj. Även om känslorna varade längre så var deras fysiska otrohet också väldigt kortvarig då han efter 2 möten drog sig ur. Hon gav sig in i leken på premissen att hon var något tillfälligt och enbart sex. Även om det fanns känslor så visste hon att jag fanns. Jag ger mig inte in i samma lek - jag är hans livs kärlek, den enda. Inte riktigt samma sak.

Du är kanske den enda nu, men inte för ett år sedan, inte ens när ni gifte er, du vet att du är den enda fram till han blir mer förälskad i någon annan. Hade han lämnat dig för älskarinnan så hade dom blivit en familj och du hade stått utanför.

Du väljer en relation med en man som bevisat dig kunna bli kär i andra och vara otrogen.

Er relation har inte varit bra på väldigt länge.

Överlever du om/när han blir förälskad i någon annan igen?

Hans förälskelser kan kan inte styra, mer än att försöka undvika. Om vi håller ihop livet ut vet jag att det kommer komma dalar, attraktioner osv. Men jag vet också med 1000% säkerhet att han aldrig mer kommer agera på dem. Jag vet det. Precis som jag vet att han aldrig skulle lämnat mig för henne. Aldrig någonsin.

Men jag är också ett vrak. I dag är en sån dag. Jag kommer knappt upp ur sängen, gråter tyst, får knappt luft. Ibland känns det som om terapin hjälper, för oss båda, och ibland inte. Idag känns det som om jag har en kniv i hjärtat och jag sörjer. Hur kan jag inte kommit vidare? Återhämtat mig? Det har gått ett år men det upptar så mycket av min tid. Personer jag läser om som varit i min sits mår efter ett år mycket bättre, har gått vidare - antingen med din partner eller själva - och är lyckliga. Folk klarar det varför gör inte jag det? Varför blir det inte bättre? Hur jävla svag är jag egentligen?!

Du har inte återhämtat dig eftersom det inte finns något att återhämta sig till. Du kommer alltid att känna så här. Är du nöjd med att må skit så ska du givetvis fortsätta vara tillsammans med honom. Men gå inte och tro att din dotter inte känner av hur dåligt du mår, för det gör hon.

Alltså jag undrar varför tråden finns?

Ts är ledsen över att killen är otrogen och älskarinnan jobbig

Folk försöker stötta hjälpa ge råd

Ts summerar med att han är straffad nog, aldrig gör det igen, älskarinnan kapad, besattheten över, blir fler barn ihop osv.

End of story väl? Ts är klar och behöver inte familjeliv längre

Besattheten över? Va?

Kanske för att jag idag knappt vill leva pga ?leden över killen är otrogen?.

Ja, du var besatt över älskarinnan men är ju inte det längre?

Okej så nu vill du ta ditt liv? Denna killen du väljer stanna hos har alltså fått dig att vilja ta ditt liv? Tänker du aldrig på ditt barn i allt det här el? Att barnet lever med en pappa som är otrogen och en mamma som vill ta sitt liv? Det kommer ju inte bli ett kul avslut på detta om ni efter såhär lång tid fortfarande mår såhär, det förstår du väl? Antingen avslutar ni ert förhållande el stryker ett sträck över det som har varit och börjar om. Men det behöver ni göra NU isf. Du har fortfarande inte bestämt dig det är tydligt i dina resonemang.

Tycker hela denna tråden börjar kännas konstgjord ärligt talat.

För en mamma är barnet alltid nr 1 oavsett hur mycket hon älskar en man

Förstår du inte hur elakt skrivet det där är? Jag kommer förhoppningsvis inte alltid att känna så här, det överlever inte jag. Så klart att hon märkt av förändringar, vi bor ju inte ens ihop själv längre. Men vi är civiliserade människor som trots allt älskar varandra och han bete oss vuxet mot varandra i hennes närhet. Har du själv barn och partner/sambo? Tanken på att gå miste om min dotters halva uppväxt smärtar mig något otroligt. Att inte finnas med vid varje högtid, födelsedag men också förlora galva hennes vardag är fruktansvärd. Också tanken på att han ska gå vidare och älska någon annan än mig. Att det livet som var självklart för mig går till någon annan. Att jag aldrig kommer känna såhär för någon igen. Han är min livs kärlek. Och jag läser vad ni skriver här men jag har också läst om dem dom valde att lämna och som sedan ångrar sig och det då inte går att gå ogjort.

Besattheten över? Va?

Kanske för att jag idag knappt vill leva pga ?leden över killen är otrogen?.