Anonym (Kvinna86) skrev 2020-04-12 16:44:09 följande:
Idag har jag en katastrofdag och är nere i mörkret men självklart skulle jag inte göra mig illa. Jag ser bara ingen mening längre. Allt det här har gett mig sådan ångest. Det är ju det jag menar!!! Hur kan jag inte klara av att gå vidare efter så lång tid? Det har ju gått ett år!! Hur han jag fortfarande må så dåligt?? Jag förstår ju inte ens själv! Jag vet ju hur det kommer sluta allting..
Ja precis, hon är min nr 1. Tanken på att missa halva hennes liv är vidrigt.
Min gissning är att det vart för jobbigt och alla dina försvarsmekanismer slog in då (när det hände) och du bara kapslade in allt och förträngde det med en massa ursäkter och bortförklaringar vilket gjorde att din process sattes på paus. Men innerst inne förstod du att det var fel det skapade en massa ångest och osäkerhet och därför skrev du denna tråd, för att ventilera. Och efter att ha bollat dina bortförklaringar och ursäkter (som funkade bra så länge de inte sattes på prov) med andra och de stuckit hål på dem så vaknade du ur din koma och du hamnade tillbaka i verkligheten och alla känslor du förträng rusade tillbaka.
Inget att skämmas över, det är tyvärr vanligt att folk gör så när verkligheten blir för jobbig. Det är därför vi har försvarsmekanismer.
Förstår att det är jobbigt, men se det positiva i det, det betyder att du är tillbaka "ontrack" och din läkeprocess återupptagits. Alla dessa jobbiga känslor är något man tyvärr måste ta sig igenom för att på sikt bli hel igen. Att tränga undan dem förlänger bara processen.
http://krisochtraumacentrum.se/krisreaktioner/
