Vad beror det på att så många kvinnor gärna avstår sex?

Jag kritiserar inte dig som person utan dina argument, precis som man brukar göra på ett diskussionsforum. Till skillnad från dig har jag aldrig hakat upp mig på enstaka ord utan försökt se helheten och då har jag fått intrycket av att du tycker att prestationsångest är standardförklaringen medan brist på skuldkänslor från partnern utan lust är sällsynta undantag och jag tror inte att den bilden stämmer. 

Fast du skriver ju att du tycker att skillnaden mellan en kärleksrelation och en vänskapsrelation är om man tänder på varandra.

Menar du verkligen att det duger om man "avlastar" varandra likt man gör med hushållsarbete. Skulle det duga för dig att din partner runkade av dig 3 ggr/veckan?

Jag tycker verkligen inte att sex är det som skiljer sig mot vänskap. Det är känslorna bakom som avgör. Att en man tänder på min kropp betyder ju absolut ingenting.

Vad menar du ang otrohet. När får man skylla sig själv?

Om jag levde med en man som var som en vän, men att han ändå knullade mig, skulle han få skylla sig själv om jag var otrogen. Han kanske inte kan rå för att han inte älskar mig längre

Det är ofta väldigt jobbigt att separera. Man kan inte tvinga ens partner att älska en själv, och man kan inte be honom fejka det heller.

Man kan inte heller tvinga sig själv att älska och åtrå någon man inte älskar eller åtrår. Det kanske inte handlar om att inte vilja. Det handlar nog ofta om att man inte kan.

Det viktiga är att ta reda på vilka känslor som ligger bakom oviljan att ha sex. För då vet man om det går att lösa eller inte.

Jag har aldrig påstått att det är exakt samma sak som hushållsarbete. Min poäng är att det är ett område som båda i relationen har ett gemensamt ansvar för. Det duger inte att den ena stoppar huvudet i sanden och inte vill samarbeta för att hitta lösningar på problemet.

Ja, jag tycker att man måste prata om problem i relationen, men det bygger mycket mer på förståelse och känslor, så det går inte att jämföra med hushållsarbete, som man ju kan bita ihop och göra. Jag tycker exemplet blir väldigt fel, för det utelämnat det viktiga, dvs känslorna bakom. Det är en förenklande, förminskande och förlöjliganden ang sexuella problem, (tycker jag) men din åsikt och inställning är väldigt vanlig tyvärr.

Om du lever i ett förhållande som var bra från början där otrohet blev involverat så förstår jag orsaken men jag vill nog hävda att otrohet till största delen kommer in i bilden pga att förhållandet är kass av olika orsaker.

Kvinna som man hoppar sällan i säng med andra om de har det bra på hemma plan.

Jag står på mig och säger som tidigare att detta är ett delat ansvar att få det att funka.

Jag ser det lite som så här:

Blir man bjuden på fest av sina vänner men du tackar alltid nej så blir man snart inte längre tillfrågad att komma och då festar de utan dig.

Har du då rätten att bli sur om du då alltid tackar nej?

Tillslut så kommer inte heller dina vänner vilja komma till dig när du ska ha fest då du aldrig är där för dem.

Svårare än så är det inte.

Ge och ta.

"Skillnaden mellan att leva med sin älskare och sin vän är just sexet och att man tänder på sin partner"Det råkar ju vara så att vissa också har kärlekskänslor för sin partner så du får prata för dej själv. Har dina partners varit medvetna om att det är så du ser på det eller låtsas du ha känslor?

"Att leva med en kompis som blir sur om en ev otrohet uppstår har ju sig nästan helt själv att skylla då denna inte visat något intresse för denna."

Ser du din partner som din kompis och det inte är ömsesidigt får du skylla dej själv om det inte blir något sex. Man har alltid alternativet att göra slut och ser man partnern som en kompis kan det inte vara så svårt, otrohet i den situationen blir bara en patetisk ursäkt för den som vill äta kakan och ha den kvar.

Det kan ju lika gärna vara den med minst lust i relationen som är otrogen. Har du lika stor förståelse då, och ser det som att otroheten sker pga att förhållandet är kasst?

Det är ett delat ansvar att få relationen att funka, så om du är missnöjd måste du berätta det och vara tydlig med, tex att du inte vill leva kvar i en relation med för lite sex.

Jag fattar inte fokuset på att tacka nej. Sex räddar ju inga relationer om det är känslorna som brister. Inte hjälper det mig att en man tänder på min kropp. Vad är det för märkvärdigt med det? Det är ju kärleken bakom sexet som är det viktiga. Kärlek syns ju på så många andra sätt än genom sex. Sex kan man ju ha bara för att man är kåt.

OK, ska vi testa ett cyniskt/realistiskt resonemang?

Jag är singel igen efter två äktenskap där jag har varit både den klassiska mannen (saknat sex) och den klassiska kvinnan (skött hemmet i stort sett själv) på samma gång.

Så nu är jag för tillfället inte i nån relation, men det är inte svårt att finna kvinnor som är intresserade, och jag har dejtat lite men inte tagit det vidare än så länge. Jag vill gärna träffa och umgås med och ha sex med en kvinna, men jag är alltså inte den typen av man som samtidigt letar efter en hushållerska, så jag behöver i fortsättningen inte flytta ihop. Jag tänker mig att jag etablerar ett förhållande med en kvinna men förblir särbo. På dejtingsidor har jag sett att det finns en inte oansenlig andel kvinnor som också vill vara särbo. Antagligen har de dålig erfarenhet av män som har flyttat in och låtit sig passas upp, så det vill de inte råka utför igen. Omvänt så vill jag inte bli en fastighetsskötare eller bilmekaniker åt en kvinna igen. Så det är en win-win.

Då kan man träffas för att ha kul tillsammans och det kan vara allt från att gå ut och göra nåt kul till att ha sex. Risken att förhållandet förpestas av vardagstrivialiteter är mindre. Och ifall även den här kvinnan skulle falla in i den sexuella dvalan så är det relativt smärtfritt och rent praktiskt enkelt att avsluta relationen. Har man inte bott ihop så har man inte blandat ihop bohag, kanske bara tandborstar och lite kläder.

Så kan jag dejta igen och finna en ny kvinna som iaf under en tid, kanske några år, är lite intresserad av sex. Så kan jag hålla på tills även mina hormoner säger upp sig och inte heller jag är intresserad av sex. Antingen förblir jag singel till min död eller så hittar jag nån kvinna som jag kan leva i avhållsamhet tillsammans med till livets slut.