• Anonym (om kvinnan får välja)

    Vad beror det på att så många kvinnor gärna avstår sex?

    Läste en tråd på Flashback där någon kille diskuterade hur många killar som var ofrivilligt sexlösa i vårt samhälle och vad det berodde på? Han menade att så var det inte alls förr och att även de killar som var i relationer ofta också var ganska sexlösa och otillfredsställda.

    Som kvinna fick det mig att fundera på hur utveckligen har gått?

    Vissa menar att mäns bristande testosteronbrist (om det nu finns någon sådan) och jämställdheten haft en mer feminiserande påverkan på män och gjort dem mindre sexiga, manliga, initiativtagande de till sex?

    Andra menar att kvinnors självförsörjning och valfrihet är anledningarna?

    Men i så fall betyder det kanske också att kvinnor förr i tiden i väldigt stor utsträckning haft sex mot sin egen vilja (våldtäkt) och faktiskt inte har så stora behov av sex alls om de får välja själv och med vem de vill?

    Anledningarna till att män i alla tider  då kunnat ha ett regelbundet och för dem tillfredsställande sexliv med kvinnor är för att det tagit sig rätten att ha sex med dem? Detta är ju en skrämmande insikt?! Kan det vara så?

    Vad tror ni?

    Är det kanske först nu vi verkligen ser hur kvinnans sexualitet är funtad i sin egen fria form?

  • Svar på tråden Vad beror det på att så många kvinnor gärna avstår sex?
  • New  Dawn
    Anonym (om kvinnan får välja) skrev 2019-12-17 23:35:08 följande:

    Jo jag tror att människor ställer upp på mycket som de inte vill, tex gå till jobbet och försörja sig varje dag och även har sex.

    Detta var ett svar på fenomenet han belyste, att den som har minst lust alltid bestämmer! Där han ungefär menade att män är i underläge hos kvinnor med sin biologiskt större sexualdrift.

    Om vi då kopplar samma grej till känslor i kärlek tex är det ju alltid den som icke har känslor eller tappat dem som har övertaget. Men om vi bara tar till vårt land där vi förutsätter att majoriteten INTE blir våldtagna varje dag för att det ingår i äktenskapet, som för inte så länge sedan även i vårt land, så tror jag att både män och kvinnor ställer upp på "ofrivilligt" sex för husfriden och av kärlek och samvetskval, så länge de befinner sig frivilligt i relationen. Men om man far illa av det är det ju inte att rekommendera oavsett hur stor lust den andre har.


    Att gå till jobbet är väl inget man ställer upp på. Konstig jämförelse. Det är något man faktiskt måste, om man ska kunna försörja sig. (om man inte ärvt pengar eller liknade)

    Jag vet för många kvinnor som känner att sex är en plikt och förväntas av dem med ett visst intervall. De vet att mannen tycker att sex är viktigt, och när han börjar hångla med dem och visa vad han vill kan kvinnan ställa upp för att hon känner att det förväntas av henne som partner och kvinna. Trots att hon egentligen inte har lust just då(Nu menar jag inte våldtäkt). Jag har själv gjort det, för att det känts jobbigt att säga nej. (Nu har jag även varit den som haft mer lust stundvis och då har jag även upplevt att min tidigare man försökt ställa upp. Vilket aldrig funkat eftersom att ståndet aldrig hållt sig)

    Det finns massor av olika exempel på vem som har "övertag"i en relation. Det kan tex handla om ekonomi och praktiska detaljer som hus, och känslomässiga saker som barn, socialt nätverk mm.
    Anyone can hate. It costs to love.
  • blueblue
    New Dawn skrev 2019-12-17 22:16:18 följande:

    Menar du på fullaste allvar att den med mer lust har mer FÖRSTÅELSE. Det tror jag INTE!

    Om ni den men mindre lust ställer upp för den med mer lust, är det den med MINDRE LUST som "stryker på foten".

    Givande och tagande bygger på förståelse och äkta vilja.

    Att någon motvilligt ställer upp lär inte fungera i längden...

    En man som inte har lust och inte får stånd kommer antagligen med tiden känna sig otillräcklig och orolig om han gång efter gång tillfredställer kvinnan med mun, tunga och leksaker. Troligen kommer kvinnan inte heller tycka det känns lika roligt efter ett tag. En man kommer antagligen inte uppleva det så upphetsande med en kvinna som bara ställer upp, och gör kvinnan det med sin egen kropp utan att vara redo, blir det negativt på både ett fysiskt och psykiskt sätt.

    Jag tror verkligen, verkligen(!) det är ovanligt att den med hög lust har FÖRSTÅELSE för den med mindre lust. I alla fall brukar jag sällan se något uttryck för denna förståelse.


    Du är inge vidare på matte va eller har förmåga att ta in perspektiv från 2 håll?

    Flera som skrivet att de lever i förhållande som de enbart haft sex någon enstaka gång/år. Vem tror du det är som avgör att det blir sex den gången, den som har mer lust eller den med mindre?

    Sen behöver det ju inte alltid knullas! Ett slick eller en avsugning kan ju räcka långt.

    När det kommer till förståelse så är du helt fel ute! Den som har en hög lust förstår mycket väl att den andre inte vill. Man försöker göra allt för att tända lusten istället.
  • blueblue

    Eller de par jag läste om som inte haft sex på 8 år. Frågan är om vem som har mest förståelse, den som vill mer eller den som inte längre har nått sug alls.

  • Anonym (kvinna)
    New Dawn skrev 2019-12-17 20:32:08 följande:

    Jadu...vilket exempel. Håhå....Och du skriver att jag läser in saker. Snacka om att du läser in saker. Bara för att du läst några trådar här på familjeliv där några utan lust inte uttrycker skuldkänslor här skulle det betyda... Ja, vad....Att alla som har låg lust inte känner skuld. Nej. Har någon sagt det? Har jag? Oavsett hur många det gäller tror jag inte på skuldbeläggande.

    Jag har läst många, många inlägg där den med mycket lust inte känner sig skyldig, och dessutom verkligen anklagar den med mindre lust för att inte ta ansvar. Finns mängder åt båda håll. Jag skulle tvärtom säga att de flesta som skriver om bristande sexliv ser sin partner som problemet. Båda kön. Både höglustare och låglustare. Så jag tycker det är för mycket skuldbeläggande. Jag tror dock att der är vanligt att människor innerst inne mår dåligt av att, både vara den som inte har lust, och att vara den som blir avvisad, men det kanske inte alltid är så att de delar med sig av alla känslor, men nej ALLA får inte skuldkänslor. Det har jag aldrig påstått och skulle aldrig uttrycka mig så.

    Jag tycker jag känner igen dig. Jag får en känsla att mina inlägg får ditt hjärta att slå lite extra .


    Eftersom du pratar om personer som har prestationsångest måste jag också ha rätt att ta upp exempel på motsatsen, som torde vara minst lika vanligt. Varför skulle mina exempel vara mindre giltiga än dina?
  • Anonym (kvinna)

    Om den ena i förhållandet inte hade lust att göra hushållsarbete hade det säkert inte hävdats att den andre måste ha förståelse för det och har ansvaret för att locka fram intresset för hushållsarbete hos den andre. Men när det gäller sexlivet, som också är ett gemensamt ansvar, då är det tydligen en helt annan sak.

  • Anonym (Man 58 år)

    OK, ska vi testa ett cyniskt/realistiskt resonemang?

    Jag är singel igen efter två äktenskap där jag har varit både den klassiska mannen (saknat sex) och den klassiska kvinnan (skött hemmet i stort sett själv) på samma gång.

    Så nu är jag för tillfället inte i nån relation, men det är inte svårt att finna kvinnor som är intresserade, och jag har dejtat lite men inte tagit det vidare än så länge. Jag vill gärna träffa och umgås med och ha sex med en kvinna, men jag är alltså inte den typen av man som samtidigt letar efter en hushållerska, så jag behöver i fortsättningen inte flytta ihop. Jag tänker mig att jag etablerar ett förhållande med en kvinna men förblir särbo. På dejtingsidor har jag sett att det finns en inte oansenlig andel kvinnor som också vill vara särbo. Antagligen har de dålig erfarenhet av män som har flyttat in och låtit sig passas upp, så det vill de inte råka utför igen. Omvänt så vill jag inte bli en fastighetsskötare eller bilmekaniker åt en kvinna igen. Så det är en win-win.


    Då kan man träffas för att ha kul tillsammans och det kan vara allt från att gå ut och göra nåt kul till att ha sex. Risken att förhållandet förpestas av vardagstrivialiteter är mindre. Och ifall även den här kvinnan skulle falla in i den sexuella dvalan så är det relativt smärtfritt och rent praktiskt enkelt att avsluta relationen. Har man inte bott ihop så har man inte blandat ihop bohag, kanske bara tandborstar och lite kläder.


    Så kan jag dejta igen och finna en ny kvinna som iaf under en tid, kanske några år, är lite intresserad av sex. Så kan jag hålla på tills även mina hormoner säger upp sig och inte heller jag är intresserad av sex. Antingen förblir jag singel till min död eller så hittar jag nån kvinna som jag kan leva i avhållsamhet tillsammans med till livets slut.

  • New  Dawn
    blueblue skrev 2019-12-18 06:17:11 följande:

    Du är inge vidare på matte va eller har förmåga att ta in perspektiv från 2 håll?

    Flera som skrivet att de lever i förhållande som de enbart haft sex någon enstaka gång/år. Vem tror du det är som avgör att det blir sex den gången, den som har mer lust eller den med mindre?

    Sen behöver det ju inte alltid knullas! Ett slick eller en avsugning kan ju räcka långt.

    När det kommer till förståelse så är du helt fel ute! Den som har en hög lust förstår mycket väl att den andre inte vill. Man försöker göra allt för att tända lusten istället.


    Du fattar inte. Det är just det jag gör, dvs ser det från fler håll. Jag tror på ökad förståelse från båda, och att den förståelsen faktiskt når mottagaren.

    Jag vet inte vem som avgör om det blir sex några gånger per år. Det är nog olika. Det kanske är den med mest lust, då den med minst, kanske aldrig tar initiativ, eller så är det den med minst som gör det. Att det blir någon enstaka gång kan bero på väldigt många olika saker. Ganska intressant ändå att tänka på vilka orsaker det finns till att det sker, när det sker så sällan. Sedan kan man ju fundera på vad initiativ egentligen är? Det är ju många olika saker som leder till sex.

    Jag reagerade på att du skrev "den med mindre lust har ju sällan förståelse för den som har mer lust". Och då ville jag påpeka att det ofta är precis samma oförståelse, från båda håll. Vidare skrev du att "den med mer lust ska alltid vara den som stryker på foten" och även här anser jag att det kan lika gärna vara den med mindre lust som "stryker på foten" eftersom att det lika gärna kan vara den med mindre lust som anpassar sig.

    På samma sätt som du menar att den med mer lust har förståelse, så kan ju den med mindre lust förstå att den med mest lust vill ha sex. Jag tänker på en mer djupare förståelse. Du skriver att den med mest lust "försöker tända lusten" och det låter ju egentligen som om allt utgår från höglustpersonens behov, och den med låg lust kommer sannolikt inte uppfatta att partnern visar förståelse i sina försök att tända henne/honom

    Orsaken till att "låglustpersonen" inte tar initiativ är antagligen inte bara oförståelse. Varför runkar tex inte kvinnan sin sextörstande man? Vad tror du det är för känslor som hindrar?

    Jag tror det känns obekvämt eftersom det blir påtagligt att något brister, dvs hennes egen lust. Då är det bättre att inte konfronteras. Kanske funkar det inte ens för honom... Jag tror det finns en ovana och en osäkerhet i att bara ge. Det kräver att man löst de bakomliggande känslorna.
    Anyone can hate. It costs to love.
  • New  Dawn
    blueblue skrev 2019-12-18 06:43:23 följande:

    Eller de par jag läste om som inte haft sex på 8 år. Frågan är om vem som har mest förståelse, den som vill mer eller den som inte längre har nått sug alls.


    Jag tror det är få personer som är sexlösa, som verkligen känner förståelse för situationen.

    I det flesta av dessa fall, när sexet uteblivit så pass, tror jag nog den sexlösa relationen beror på att de bara lever ihop av andra skäl (barn, ekonomi, rädsla, bekvämlighet). Inte sällan kanske det finns annan problematik i relationen som tex otrohet.

    Jag tror egentligen inte det har något med sexlust att göra. Det är nog oftare mer omfattande relationsbrister.
    Anyone can hate. It costs to love.
  • New  Dawn
    Anonym (kvinna) skrev 2019-12-18 07:06:04 följande:

    Eftersom du pratar om personer som har prestationsångest måste jag också ha rätt att ta upp exempel på motsatsen, som torde vara minst lika vanligt. Varför skulle mina exempel vara mindre giltiga än dina?


    Självklart kan du ta upp exempel. Det är jag öppen och intresserad av att debattera. Det komiska var dina försök att attackera mig genom att påstår att jag "läser in" saker, medan du därefter "läser in" det som passar dig.

    Jag kommer alltid att tycka det är fel med inställningarna att någon ska "ställas till svars" för utebliven lust, eller bristfälligt sexliv, såvida någon inte gör något brottsligt.

    Du verkar inte förstå mycket av det jag skriver om. Jag tror, och vet, att många människor med hög lust mår dåligt när partner avvisar. Det kan få dem att dra sig för att försöka, och det kan få dem att känna sig otillräckliga och oönskade. Det kan skapa osäkerhet och otrygghet att prata om sex på ett bra sätt.

    Jag är inne på att man ska bryta ner murarna mellan personerna för att de ska kunna se varandra, förstå varandra och kunna mötas bättre.

    Jag får en känsla att du mest vill kritisera mig som debattör och du får gärna göra det. Jag föredrar lite mer innehållsrika inlägg, men du får ju skriva det du gillar.
    Anyone can hate. It costs to love.
  • blueblue
    New Dawn skrev 2019-12-18 09:23:24 följande:

    Jag tror det är få personer som är sexlösa, som verkligen känner förståelse för situationen.

    I det flesta av dessa fall, när sexet uteblivit så pass, tror jag nog den sexlösa relationen beror på att de bara lever ihop av andra skäl (barn, ekonomi, rädsla, bekvämlighet). Inte sällan kanske det finns annan problematik i relationen som tex otrohet.

    Jag tror egentligen inte det har något med sexlust att göra. Det är nog oftare mer omfattande relationsbrister.


    Jag är och kommer alltid vara en motståndare till otrohet men jag börjar någonstans förstå att det blir sånt som uppstår när ena parten i ett förhållande inte kan inse att den också gör skada på sin partner.

    Jag menar verkligen inte att någon ska ställa upp bara för att, det är ju nästan våldtäkt, men har man ett så stort problem att man gått från älskare till vän så ska man ta sitt ansvar och förmedla detta.

    Du kan inte mena att man på fullaste allvar att man ska låta sin partner leva ett liv där denne inte får leva sitt liv, där ena parten ska behöva hållas tillbaka och leva ett liv som är baserat på en lögn för att det är smidigt pga familje förhållande.
Svar på tråden Vad beror det på att så många kvinnor gärna avstår sex?