Vad beror det på att så många kvinnor gärna avstår sex?

Om den ena i förhållandet inte hade lust att göra hushållsarbete hade det säkert inte hävdats att den andre måste ha förståelse för det och har ansvaret för att locka fram intresset för hushållsarbete hos den andre. Men när det gäller sexlivet, som också är ett gemensamt ansvar, då är det tydligen en helt annan sak.

ojojoj.... *tar mig för pannan*

Detta var nog ett av det sämsta inläggen i tråden. Jag baxnar!

Personer som ser sex som hushållsarbete, har nog väldigt svårt att förstå att andra människor inte kan utföra sex på samma mekaniska och pliktskyldiga sätt som hushållsarbete. När det gäller hushållsarbete löser det mesta sig själv. Till slut måste man ta tag i det. Det går inte att äta på samma smutsiga tallrik dag efter dag med ingrodda matrester. Jag tycker hushållsarbete är otroligt trist men jag måste göra det. Bita hop att få det gjort. Sex på de grunderna skulle däremot bli vidrigt. Lever man ihop, måste man få praktiska sysslor att funka. Lever man själv måste man också det. Man kan tom skrika åt partnern att den måste skärpa sig om hen slarvar med hushållsarbete, men det funkar inte med sex. "nu får du fanimej bli kåt"

Jag är och kommer alltid vara en motståndare till otrohet men jag börjar någonstans förstå att det blir sånt som uppstår när ena parten i ett förhållande inte kan inse att den också gör skada på sin partner.

Jag menar verkligen inte att någon ska ställa upp bara för att, det är ju nästan våldtäkt, men har man ett så stort problem att man gått från älskare till vän så ska man ta sitt ansvar och förmedla detta.

Du kan inte mena att man på fullaste allvar att man ska låta sin partner leva ett liv där denne inte får leva sitt liv, där ena parten ska behöva hållas tillbaka och leva ett liv som är baserat på en lögn för att det är smidigt pga familje förhållande.

Eller så är det tvärtom att det är otroheten som är orsaken till att sexlivet brister. Det är inget jag förespråkar, men det är ett faktum.

Jag har levt i en kärleksrelation som blev mer som en vänskapsrelation, där vi hade sex. Det funkar inte för mig. Jag vill känna mig älskad och jag vill älska.

Jag tycker inte att människor ska leva kvar i relationer de inte trivs med, men vissa personer lever kvar för alla möjliga skäl.

OK, ska vi testa ett cyniskt/realistiskt resonemang?

Jag är singel igen efter två äktenskap där jag har varit både den klassiska mannen (saknat sex) och den klassiska kvinnan (skött hemmet i stort sett själv) på samma gång.

Så nu är jag för tillfället inte i nån relation, men det är inte svårt att finna kvinnor som är intresserade, och jag har dejtat lite men inte tagit det vidare än så länge. Jag vill gärna träffa och umgås med och ha sex med en kvinna, men jag är alltså inte den typen av man som samtidigt letar efter en hushållerska, så jag behöver i fortsättningen inte flytta ihop. Jag tänker mig att jag etablerar ett förhållande med en kvinna men förblir särbo. På dejtingsidor har jag sett att det finns en inte oansenlig andel kvinnor som också vill vara särbo. Antagligen har de dålig erfarenhet av män som har flyttat in och låtit sig passas upp, så det vill de inte råka utför igen. Omvänt så vill jag inte bli en fastighetsskötare eller bilmekaniker åt en kvinna igen. Så det är en win-win.

Då kan man träffas för att ha kul tillsammans och det kan vara allt från att gå ut och göra nåt kul till att ha sex. Risken att förhållandet förpestas av vardagstrivialiteter är mindre. Och ifall även den här kvinnan skulle falla in i den sexuella dvalan så är det relativt smärtfritt och rent praktiskt enkelt att avsluta relationen. Har man inte bott ihop så har man inte blandat ihop bohag, kanske bara tandborstar och lite kläder.

Så kan jag dejta igen och finna en ny kvinna som iaf under en tid, kanske några år, är lite intresserad av sex. Så kan jag hålla på tills även mina hormoner säger upp sig och inte heller jag är intresserad av sex. Antingen förblir jag singel till min död eller så hittar jag nån kvinna som jag kan leva i avhållsamhet tillsammans med till livets slut.

OK, ska vi testa ett cyniskt/realistiskt resonemang?

Jag är singel igen efter två äktenskap där jag har varit både den klassiska mannen (saknat sex) och den klassiska kvinnan (skött hemmet i stort sett själv) på samma gång.

Så nu är jag för tillfället inte i nån relation, men det är inte svårt att finna kvinnor som är intresserade, och jag har dejtat lite men inte tagit det vidare än så länge. Jag vill gärna träffa och umgås med och ha sex med en kvinna, men jag är alltså inte den typen av man som samtidigt letar efter en hushållerska, så jag behöver i fortsättningen inte flytta ihop. Jag tänker mig att jag etablerar ett förhållande med en kvinna men förblir särbo. På dejtingsidor har jag sett att det finns en inte oansenlig andel kvinnor som också vill vara särbo. Antagligen har de dålig erfarenhet av män som har flyttat in och låtit sig passas upp, så det vill de inte råka utför igen. Omvänt så vill jag inte bli en fastighetsskötare eller bilmekaniker åt en kvinna igen. Så det är en win-win.

Då kan man träffas för att ha kul tillsammans och det kan vara allt från att gå ut och göra nåt kul till att ha sex. Risken att förhållandet förpestas av vardagstrivialiteter är mindre. Och ifall även den här kvinnan skulle falla in i den sexuella dvalan så är det relativt smärtfritt och rent praktiskt enkelt att avsluta relationen. Har man inte bott ihop så har man inte blandat ihop bohag, kanske bara tandborstar och lite kläder.

Så kan jag dejta igen och finna en ny kvinna som iaf under en tid, kanske några år, är lite intresserad av sex. Så kan jag hålla på tills även mina hormoner säger upp sig och inte heller jag är intresserad av sex. Antingen förblir jag singel till min död eller så hittar jag nån kvinna som jag kan leva i avhållsamhet tillsammans med till livets slut.

Jag kan tycka att det är högst relevant då det som allt annat i ett förhållande bygger på att man som par delar och avlastar varandra.

Du hänger upp dig på att bli kåt varje gång. Ibland måste man inte vara kåt för sex. Det duger många gånger med beröring.

Men som du beskriver det så ska man leva år in och år ut i ett sexlöst förhållande för att det är smidigt. Skillnaden mellan att leva med sin älskare och sin vän är just sexet och att man tänder på sin partner. Att leva med en kompis som blir sur om en ev otrohet uppstår har ju sig nästan helt själv att skylla då denna inte visat något intresse för denna.

Läst och hört om många som blivit helt förkrossade när de separerat och sedan när man hör från andra part så visar det sig att de ofta levt ett jämställt liv utan sex och utan glöd. Inte konstigt att det blir problem med otrohets affärer som river upp familjer när ingen tycks vilja lösa problemet innan det ör försent.