• Anonym (orolig)

    Vara bonusmamma och bli biomamma?

    Är det någon som kan berätta om relationen med ens bonusbarn blivit bättre eller sämre efter att man fått biologiska barn? Är jätteorolig att jag ska tycka att det är jobbigt att bonus kommer hem sen när bebis är född! Obestämd

  • Svar på tråden Vara bonusmamma och bli biomamma?
  • Siden
    Anonym (?) skrev 2019-10-27 16:59:40 följande:

    Jag måste bara få säga att jag beundrar din ärlighet om din mans barn. Jag håller många gånger med dig i trådar där det handlar bonus/plast/styvbarn. Min sambos barn är stora, mellan 18-23. Det är absolut inget fel med dom, men visst hade jag önskat att dom var utflyttade precis som mina. Även om dom hade varit yngre, hade jag aldrig kallat dom för mina bonus/plast/styvbarn.

    Jag förstår nu, efter att du och mfl har berättat hur era upplevelser var när ni fick barn med en pappa, att det förmodligen inte är så jäkla lätt att ta plats i en familj som redan är en familj, med en liten ny medlem. Skrämmande faktiskt.


    Tack för att du skriver att du förstår oss fast du inte har varit med om samma situation. Det är många styvmammor som kämpar i det tysta.
  • Anonym (Chris)
    Siden skrev 2019-10-27 11:34:09 följande:

    Hej, tråkigt att höra att du upplevt samma. Jag har mycket stöd av andra styvmammor och jag och min partner går i parterapi. Du får jättegärna skriva pm till mig, vill hemskt gärna komma i kontakt med kvinnor som upplevt liknande situation.


    Jag kanske gör det för jag har ett behov av att prata med andra som har varit med om liknande situation.
  • Anonym (Chris)
    Anonym (?) skrev 2019-10-27 11:53:02 följande:

    Jag skriver till dig samma som jag skrev till (Hkm). Fruktansvärt och rent ut sagt förjäkligt att bli behandlad så som du blev. Å den där exfru ger jag inte mycket för. Jag beklagar verkligen.


    Tack och jag ber lite om ursäkt över att jag snäste åt dig.

    Efter det där så beter jag mig hövligt mot henne idag men jag kommer aldrig att glömma hur hon betedde sig där.
  • Anonym (Chris)
    Ess skrev 2019-10-27 15:20:31 följande:

    Jag kan säga att det var skitjobbigt att ha dem här när jag kom hem, och då var de ändå i tonåren.

    Men man har inte den relationen som man har med sin egen familj, det är mer som gäster, en påtvingad artighet. Den ena har dessutom ingen som helst känsla för när den trampar över ens gränser. Vi har ingen bra relation till varann heller så det blev väldigt irriterat och jobbigt när de var här efter vi fått barn, även senare när vi landat så blev man skitirriterad på dem och deras totala oförmåga att ens tänka själva och än mindre att göra något själva.


    Mannens barn var också i tonåren när bebisen kom men det kunde nästan lika gärna varit ett blöjbarn för det var verkligen på den nivån utan att överdriva. Nu beskyller jag mamman för väldigt mycket av det där beteendet och min man var en riktig fjant rent ut sagt. Så ibland behöver det verkligen inte bli lättare bara för att mannens barn sen tidigare är äldre, tvärtom skulle jag säga för det blir mer provocerande.

    Nu vet jag inte hur era barns relation ser ut idag men här är barnen iallafall väldigt glada och kärleksfulla mot varann trots stor åldersskillnad.
  • Anonym (?)
    Anonym (Chris) skrev 2019-10-27 19:24:48 följande:

    Tack och jag ber lite om ursäkt över att jag snäste åt dig.

    Efter det där så beter jag mig hövligt mot henne idag men jag kommer aldrig att glömma hur hon betedde sig där.


    =-)
  • Anonym (Hkm)
    Anonym (?) skrev 2019-10-26 21:21:32 följande:

    Tack själv :). Nä, jag vet inte, så där har du rätt. Å därav mina frågor. Det är ju fruktansvärt ifall det förväntas att man ska vara andragångsmamma när man inte är det. Vad jobbigt det måste ha varit för dig!

    Jag kände nog direkt att jag blivit mamma, men förstår ju att det måste vara olika från mamma till mamma. Å jag säger det igen, lätt för mig att säga som aldrig varit där. Jag hoppas jag inte har gjort dig upprörd, vissa områden är man novis på =)


    Jag tog illa upp av att du sa att förstagångsmammor med andragångspappor var värst på att förvänta sig att bli inlindade i bomull, men det uttalandet tror jag att du kanske har backat ifrån nu. Jag är glad att du är öppen för att lyssna på det du själv inte har haft erfarenhet av.

    Jag tror att om min man inte hade haft ett barn sen tidigare, och jag hade fått växa in i rollen som mamma utan den stressen som hans barn innebar för mig, så hade det förmodligen inte varit något jag hade reflekterat över så mycket efteråt.
  • lostandfound
    Anonym (Trist) skrev 2019-10-25 16:38:38 följande:
    Hans barn är ju inte välkommet hem. Ett par veckor är rätt lång tid att inte få lov att komma hem till en förälder. Hur kommer du må den dagen då ditt barn är ledsen för att pappa hellre vill vara ensam med sin nya bebis och frågar varför pappa inte vill vara ned hen ?

    Risken att ni separerar är en bra bit över 50% enligt statistiken. Så det är ju inte fel att fundera över hur du hanterar en sannolik framtid med eget varannan vecka barn.
    Herregud. När bonusbarnet föddes fick han/hon säkerligen också extra uppmärksamhet, precis som alla nyfödda bebisar får. Då får bonusbarnets pappa förklara för sitt barn att; "När du var nyfödd så fick du all vår uppmärksamhet. Bebisar behöver extra mycket uppmärksamhet och det kommer också ditt syskon att behöva till en början."

    Tänk om alla skulle resonera som du och avvakta med att skaffa barn p.g.a. många går isär - då hade ju allt avstannat. 
  • Ess
    Anonym (Chris) skrev 2019-10-27 19:49:16 följande:
    Mannens barn var också i tonåren när bebisen kom men det kunde nästan lika gärna varit ett blöjbarn för det var verkligen på den nivån utan att överdriva. Nu beskyller jag mamman för väldigt mycket av det där beteendet och min man var en riktig fjant rent ut sagt. Så ibland behöver det verkligen inte bli lättare bara för att mannens barn sen tidigare är äldre, tvärtom skulle jag säga för det blir mer provocerande.

    Nu vet jag inte hur era barns relation ser ut idag men här är barnen iallafall väldigt glada och kärleksfulla mot varann trots stor åldersskillnad.
    Ett litet barn förväntar man sig ju ska va just liten, men de stora förväntar man sig mer av. De var stora redan när jag träffade dem första gången så jag har alltid bemött dem som jag gör med vilka vuxna som helst. Jag trodde först de led av ett osynligt handikapp innan jag kom på att de "bara" var curlade till max.

    De träffas inte så ofta men tycker det är kul när de väl gör det. Men det är samma som för oss, de har liksom inget gemensamt så det blir väldigt stelt och uppstyltat.
  • Ess
    lostandfound skrev 2019-10-27 22:38:37 följande:
    Herregud. När bonusbarnet föddes fick han/hon säkerligen också extra uppmärksamhet, precis som alla nyfödda bebisar får. Då får bonusbarnets pappa förklara för sitt barn att; "När du var nyfödd så fick du all vår uppmärksamhet. Bebisar behöver extra mycket uppmärksamhet och det kommer också ditt syskon att behöva till en början."

    Tänk om alla skulle resonera som du och avvakta med att skaffa barn p.g.a. många går isär - då hade ju allt avstannat. 
    Precis, man brukar förklara för sina barn när det är något som händer eller kommer hända. Men när det gäller särkullar så går det inte enligt många, då ska det helst inte sägas något alls utan bara curlas ännu mer. Eller så ska det gnuggas in i fejset på dem, att nu har din andra förälder fått barn så nu är du inte välkommen dit längre för hen tycker bara om bebisen osv.

  • Anonym (Hkm)
    Ess skrev 2019-10-28 07:46:15 följande:
    Precis, man brukar förklara för sina barn när det är något som händer eller kommer hända. Men när det gäller särkullar så går det inte enligt många, då ska det helst inte sägas något alls utan bara curlas ännu mer. Eller så ska det gnuggas in i fejset på dem, att nu har din andra förälder fått barn så nu är du inte välkommen dit längre för hen tycker bara om bebisen osv.
    Ja, det går ju faktiskt att förklara på ett vettigt sätt, men gud nåde om man skulle ha förklarat att jag behövde landa efter en förlossning. Jag som bara var pappas sambo, inte fick väl jag ha några extra behov. Det var samma sak här, ingen som vågade förklara. Och jag själv blev tveksam till varför det kändes så viktigt att få ha den första tiden att landa, blev tveksam på mig själv. Så jag sa ingenting jag heller. Jag bara följde med i vad som bestämdes över huvudet på mig. 
Svar på tråden Vara bonusmamma och bli biomamma?