Är det någon som kan berätta om relationen med ens bonusbarn blivit bättre eller sämre efter att man fått biologiska barn? Är jätteorolig att jag ska tycka att det är jobbigt att bonus kommer hem sen när bebis är född! 
Även barn i en kärnfamilj kan få åka till mormor någon vecka när det kommit ett nytt syskon. Och är de hemma kommer de definitivt få stå tillbaka för den nya. Begriper inte varför det skulle vara så synd om just bonusar när de får syskon. De kan ju till och med bo hos sin förälder under den tid som de nyblivna föräldrarna landar lite.
Dessutom är TS förstagångsförälder och behöver som sådan extra hänsyn.
Tror dom är väldigt få som skickar iväg sin förstfödde till mor och farföräldrar när det kommit ett syskon. Vet faktiskt ingen som har gjort så. Jag hade aldrig en tanke på det.
Nu för tiden ska alla förstagångsmorsor lindas in i bomull, för dom är såå känsliga och sköra och med mycket hormoner som virvlar runt i kroppen. Å värst inlindade är mammor som får sitt första barn med en, redan pappa.
Vilket skitsnack!
Det kan jag tala om för dig att här lindades man knappast in i bomull. Och såna här kommentarer kommer oftast från bittra biomammor som själva minsann skulle vara inne i bebisbubblan med partnern bara när det begav sig.
Tror dom är väldigt få som skickar iväg sin förstfödde till mor och farföräldrar när det kommit ett syskon. Vet faktiskt ingen som har gjort så. Jag hade aldrig en tanke på det.
Nu för tiden ska alla förstagångsmorsor lindas in i bomull, för dom är såå känsliga och sköra och med mycket hormoner som virvlar runt i kroppen. Å värst inlindade är mammor som får sitt första barn med en, redan pappa.
Vill man starta problem så är det självklart att dra dit tidigare ungar omedelbart. Man kan lika bra passa på att bjuda in släkten också för att göra det riktigt mysigt....
De äldre gemensamma var hos mormor, vilket inte är speciellt ovanligt, för det är bara särkullar som ska särbehandlas.
Jag har två bonusbarn. Deras mamma skjutsade hem dom till oss direkt efter att jag kom hem från BB just för att jag ville så gärna att dom skulle träffa sitt nya syskon! Barnen blev jätteglada och var så stolta när dom fick sitta i soffan och hålla bebis. Jag grät, deras pappa grät och deras mamma grät. En av dom finaste stunderna i mitt liv.
Men dom åkte hem till mamman sen så vi kunde få vila upp oss. Sen kom dom dagen efter på eftermiddagen :)
Menar du att jag är en bitter biomamma? Varför? Vad får dig att tro det?
Jag har två utflugna barn, lever med sambo sen några år tillbaka som har två stora hemmaboende barn som snart också är utflugna. Jag är ingen bonusmamma, endast en till vuxen i hemmet. Vi är båda i 50 års åldern. Så svara gärna på mina frågor.
Då var du inte det men du verkar ha förutfattade meningar om det?
Orsaken till att det är några gravida bonusmorsor som visar oro inför födseln här på familjeliv beror antagligen på en inre stress över att det som vanligt förväntas av henne att hon ska stå tillbaks och inte tro att hon på något sätt har rätt att stå i centrum ens i några dagar. Kvinnor som väntar sitt första barn med män som inte har barn sen innan behöver knappast oroa sig över såna saker på samma sätt och just därför läser du och några andra aldrig om samma gnäll här på forumet.
Men finns det sådana förväntningar? Att bonusmammor ska stå tillbaka? Hon tillhör väl familjen som alla andra och ska väl behandlas därefter?