• Ess

    Vara bonusmamma och bli biomamma?

    Anonym (orolig) skrev 2019-10-24 14:27:33 följande:
    Jag har redan sagt till min man att jag vill att det bara är han, jag och bebis första tiden vilket han håller med om. Men jag är så orolig för att störa mig på bonus när han är hos oss fortsättningsvis bara för att jag får ett biologiskt barn som faktiskt också är mitt. Har läst så mycket om bonusföräldrar som i princip slutar tycka om sitt bonusbarn när de får biologiska barn och bonusföräldrar som upplever att de bara är en familj på riktigt när bonus inte är där. 
    Det kan va en bra ide att va själva när ni kommer hem och inte behöva stressa hem.
    Relationen blev helt klart sämre till dem, jag höll på att reta ihjäl mig på dem när vi kom hem och de skulle va här en vecka till. Innan så gick det väl hyfsat, men när sömnbristen och stressen att få ihop allt så irriterade jag mig mer och mer på att de absolut inte kunde klara ens den enklaste sak själva.
    Jag har aldrig sett dem som en del av min familj, utan de har alltid varit gäster som kommit och hälsat på (och stannat lite för länge).

  • Ess
    Anonym (Trist) skrev 2019-10-25 16:38:38 följande:
    Hans barn är ju inte välkommet hem. Ett par veckor är rätt lång tid att inte få lov att komma hem till en förälder. Hur kommer du må den dagen då ditt barn är ledsen för att pappa hellre vill vara ensam med sin nya bebis och frågar varför pappa inte vill vara ned hen ?

    Risken att ni separerar är en bra bit över 50% enligt statistiken. Så det är ju inte fel att fundera över hur du hanterar en sannolik framtid med eget varannan vecka barn.
    Hur svårt är det att förklara för sitt barn att det är en stor omställning att få en bebis och de behöver vila och landa i det nya.....
    Enligt många så verkar en normal förklaring va rena raketforskningen som kanske möjligtvis ½% av befolkningen kan klara av....
  • Ess
    Anonym (Trist) skrev 2019-10-25 17:05:44 följande:
    Jag fantiserar ingenting. Jag tycker du ska ta hänsyn till barnets känslor. Hur du agerar nu kan ha påverkan på hur din sambo resonerar i framtida situationer. Därför bör du agera utifrån hur du vill att ditt egna barn ska bli bemött.

    Jag är uppväxt i kärnfamilj och lever själv i en kärnfamilj sedan många år tillbaka. Kanske det är därför som det är så självklart för mig att barn alltid ska känna sig önskade och välkomna i sitt hem.
    Tror du på fullt allvar att ungen sitter under en bro när det inte är hos ts.
    Den är i SITT ANDRA HEM. Även om du lever i kärnfamilj så är ni väl inte inavlade i flera generationen så att verkligheten gått dig totalt förbi?
  • Ess
    Anonym (Trist) skrev 2019-10-25 17:30:30 följande:
    .

    Vad av det jag skriver är felaktigt eller trångsynt?
    Precis allt!

  • Ess
    Anonym (Trist) skrev 2019-10-25 20:02:15 följande:
    Statistiken? Faktan? Att hon bör behandla bonus så som hon vill att hennes egna barn ska behandlas?

    Det är komiskt att du tror att jag inte har koll på verkligheten i samtidigt som du ifrågasätter dessa saker..

    Alla vet hur din särkullsfamilj mår och fungerar utifrån dina inlägg på fl. Det är verkligen inget som ts bör sikta mot.
    Följer hon dina råd så kommer det gå käpprätt åt helvete.
    En familj med särkullar fungerar inte likadant som en kärnfamilj, det bara är så.
    Särkullen kan va i sitt andra hem när de kommer hem från bb, och sen komma när de vilat upp sig lite.
    Jag vidhåller att din verklighetsuppfattning är skev, och du har inget att jämföra med. Det enda du kan är att rapa fakta utantill, och det kan vilken läskunnig, icke källkritisk individ som helst klara av.

    Ändå så har vi snart nog 20 år ihop.....
  • Ess
    Anonym (?) skrev 2019-10-26 15:38:35 följande:

    Tror dom är väldigt få som skickar iväg sin förstfödde till mor och farföräldrar när det kommit ett syskon. Vet faktiskt ingen som har gjort så. Jag hade aldrig en tanke på det.

    Nu för tiden ska alla förstagångsmorsor lindas in i bomull, för dom är såå känsliga och sköra och med mycket hormoner som virvlar runt i kroppen. Å värst inlindade är mammor som får sitt första barn med en, redan pappa.


    Vill man starta problem så är det självklart att dra dit tidigare ungar omedelbart. Man kan lika bra passa på att bjuda in släkten också för att göra det riktigt mysigt....

    De äldre gemensamma var hos mormor, vilket inte är speciellt ovanligt, för det är bara särkullar som ska särbehandlas.
  • Ess
    Anonym (?) skrev 2019-10-26 18:29:43 följande:
    Lätt för mig att säga nu kanske, men hade jag varit i den situationen med mitt första barn med en pappa, så hade jag inte skickat iväg hans barn en vecka när dom fått ett syskon. Iaf så tror jag inte det. Men som sagt, lätt för mig att säga.
    Jag kan säga att det var skitjobbigt att ha dem här när jag kom hem, och då var de ändå i tonåren.
    Men man har inte den relationen som man har med sin egen familj, det är mer som gäster, en påtvingad artighet. Den ena har dessutom ingen som helst känsla för när den trampar över ens gränser. Vi har ingen bra relation till varann heller så det blev väldigt irriterat och jobbigt när de var här efter vi fått barn, även senare när vi landat så blev man skitirriterad på dem och deras totala oförmåga att ens tänka själva och än mindre att göra något själva.
  • Ess
    Anonym (Chris) skrev 2019-10-27 19:49:16 följande:
    Mannens barn var också i tonåren när bebisen kom men det kunde nästan lika gärna varit ett blöjbarn för det var verkligen på den nivån utan att överdriva. Nu beskyller jag mamman för väldigt mycket av det där beteendet och min man var en riktig fjant rent ut sagt. Så ibland behöver det verkligen inte bli lättare bara för att mannens barn sen tidigare är äldre, tvärtom skulle jag säga för det blir mer provocerande.

    Nu vet jag inte hur era barns relation ser ut idag men här är barnen iallafall väldigt glada och kärleksfulla mot varann trots stor åldersskillnad.
    Ett litet barn förväntar man sig ju ska va just liten, men de stora förväntar man sig mer av. De var stora redan när jag träffade dem första gången så jag har alltid bemött dem som jag gör med vilka vuxna som helst. Jag trodde först de led av ett osynligt handikapp innan jag kom på att de "bara" var curlade till max.

    De träffas inte så ofta men tycker det är kul när de väl gör det. Men det är samma som för oss, de har liksom inget gemensamt så det blir väldigt stelt och uppstyltat.
  • Ess
    lostandfound skrev 2019-10-27 22:38:37 följande:
    Herregud. När bonusbarnet föddes fick han/hon säkerligen också extra uppmärksamhet, precis som alla nyfödda bebisar får. Då får bonusbarnets pappa förklara för sitt barn att; "När du var nyfödd så fick du all vår uppmärksamhet. Bebisar behöver extra mycket uppmärksamhet och det kommer också ditt syskon att behöva till en början."

    Tänk om alla skulle resonera som du och avvakta med att skaffa barn p.g.a. många går isär - då hade ju allt avstannat. 
    Precis, man brukar förklara för sina barn när det är något som händer eller kommer hända. Men när det gäller särkullar så går det inte enligt många, då ska det helst inte sägas något alls utan bara curlas ännu mer. Eller så ska det gnuggas in i fejset på dem, att nu har din andra förälder fått barn så nu är du inte välkommen dit längre för hen tycker bara om bebisen osv.

Svar på tråden Vara bonusmamma och bli biomamma?