Vara bonusmamma och bli biomamma?

Även barn i en kärnfamilj kan få åka till mormor någon vecka när det kommit ett nytt syskon. Och är de hemma kommer de definitivt få stå tillbaka för den nya. Begriper inte varför det skulle vara så synd om just bonusar när de får syskon. De kan ju till och med bo hos sin förälder under den tid som de nyblivna föräldrarna landar lite.

Dessutom är TS förstagångsförälder och behöver som sådan extra hänsyn.

Vilket skitsnack!

Det kan jag tala om för dig att här lindades man knappast in i bomull. Och såna här kommentarer kommer oftast från bittra biomammor som själva minsann skulle vara inne i bebisbubblan med partnern bara när det begav sig.

Vill man starta problem så är det självklart att dra dit tidigare ungar omedelbart. Man kan lika bra passa på att bjuda in släkten också för att göra det riktigt mysigt....

De äldre gemensamma var hos mormor, vilket inte är speciellt ovanligt, för det är bara särkullar som ska särbehandlas.

Då var du inte det men du verkar ha förutfattade meningar om det?

Orsaken till att det är några gravida bonusmorsor som visar oro inför födseln här på familjeliv beror antagligen på en inre stress över att det som vanligt förväntas av henne att hon ska stå tillbaks och inte tro att hon på något sätt har rätt att stå i centrum ens i några dagar. Kvinnor som väntar sitt första barn med män som inte har barn sen innan behöver knappast oroa sig över såna saker på samma sätt och just därför läser du och några andra aldrig om samma gnäll här på forumet.

Det är ju det som är problemet. Tack för att du frågar och inte förutsätter att du vet. Ett tag lät dina inlägg gruvligt hemska. Problemet för många förstagångsmammor med andragångspappor är att de också förväntas vara andragångsmammor, trots att de knappt landat från chocken/upplevelsen att föda sitt första barn. Minns du hur lång tid det tog för dig själv innan du verkligen kände att du blivit mamma? För mig tog det många månader. Det hade kunnat sparat mig mycket ångest om omgivningen hade haft mer respekt för att jag var förstagångsförälder.

Det är så det bör vara men samtidigt så blir det lite motsägelsefullt att säga så när det hela tiden ska kommenteras att hon konstant ska stå tillbaka för mannen, barnen, hans föredetta och fan o hans moster.

Jag själv lever med en man med barn sen tidigare och nu har vi nått en sorts harmoni efter många år men det var ett rent helvete när jag var gravid och nyförlöst. Alla har det inte så men jag utvecklade en förlossningsdepression av allt skit som var. Hade en svärmor som hackade på mig hela tiden och skulle vara övertydlig med att bonus minsann är den enda som min man skulle lägga fokus på medans jag skulle ta bebis själv, det var den första kommentaren den trevliga kvinnan släppte till mig efter att jag kommit hem från BB. Samma med hans ex. Det här började hon med samma dag jag födde och inte ens hade kommit hem från BB och hon ringde min man och krävde att han skulle ta deras tonåring på en resa under sina 10 pappadagar direkt efter födseln för jag skulle minsann ta bebisen helt själv. Jag var omgiven av svartsjuka och missunsamma människor och har hört flera liknande historier från andra vänner som skaffat gemensamma barn ihop med sina män som har barn sen tidigare.

Det var rätt bra beskrivet som nån beskrev det i tråden. Jag skulle sträcka mig ännu längre. Man kräver att bonusmamman även fast hon är förstföderska ska bete sig lite som en som föder sitt femte barn. Hon ska vara en superwoman helt enkelt och det även när hon är som mest skör och nyförlöst.

Jag kan säga att det var skitjobbigt att ha dem här när jag kom hem, och då var de ändå i tonåren.

Men man har inte den relationen som man har med sin egen familj, det är mer som gäster, en påtvingad artighet. Den ena har dessutom ingen som helst känsla för när den trampar över ens gränser. Vi har ingen bra relation till varann heller så det blev väldigt irriterat och jobbigt när de var här efter vi fått barn, även senare när vi landat så blev man skitirriterad på dem och deras totala oförmåga att ens tänka själva och än mindre att göra något själva.

Tack och jag ber lite om ursäkt över att jag snäste åt dig.

Efter det där så beter jag mig hövligt mot henne idag men jag kommer aldrig att glömma hur hon betedde sig där.