Vara bonusmamma och bli biomamma?

Ja men typisk kärnfamilj-medlem var också en av mina misstankar. Oavsett så har du en syn på bonusföräldrar och bonusfamiljer som tyder på att du antigen har dåliga erfarenheter eller inga alls. Det visade sig vara det sistnämnda.

Du verkar utgå från att barnet är oönskat hemma hos oss vilket är helt osant. Det är skillnad på att vilja vara lite i fred den första tiden när man precis fått sitt första biologiska barn och att inte önska eller välkomna bonusbarnet. Hela syftet till min tråd är ju att jag INTE vill känna annorlunda mot mitt bonusbarn och du försöker få det till att vi inte älskar min bonus? Hur kan du vrida det så ens?

Så du gissade att jag antingen levde i bonusfamilj eller i kärnfamilj? Träffsäkert ;) Typisk kärnfamiljmedlem är ganska vagt då majoriteten av alla barn i Sverige lever i kärnfamilj. Dvs typiskt kärnfamilj är det samma som en typisk familj. Så du fick ett helt vanligt typiskt familjeråd vilket passar rätt bra på en sida som familjeliv;)

Jag gav dig ett råd att behandla ditt bonusbarn på samma sätt som du vill att ditt barn blir behandlat i framtiden. Jag tycker inte att det är ett dåligt råd. Jag har inte påstått att ni inte älskar bonus.

Du vill inte ta råd från mig bara för att jag lyckas med mitt äktenskap och har mina barn på heltid.

Jag arbetar med barn med problemskapande beteende. Barn som växer upp i bonusfamiljer har en mångfalt ökad risk för att hamna i psykisk ohälsa och problembeteende. (Har under mina år i jobbet enbart mött 2 barn som bodde i kärnfamilj) Därför är det en grupp som har ännu större behov av trygghet och stabilitet än andra barn. För ett barn så kan några veckor utan en förälder kännas väldigt långt. Det blir extra jobbigt att hantera om barnet dessutom vet att hen blir aktivt bortvald pga ny bebis under denna tid. Hen vet att pappa hellre vill vara med sin bebis än med henom.

Trist att du inte kan se detta som ett råd.

Jag tror inte det spelar någon som helst roll om du som nybliven förstagångsförälder får Lite tid ensam med bebisen. Barn är inte alls så långsinta och krångliga som vi vuxna. Om du får bonda i lugn och ro med bebisen klara storasyskonen säkert av att stå tillbaka en liten tid tills det känns bättre för dig och då kan de få vara mer delaktiga. Man ska inte underskatta barn; de är ofta mer förnuftiga än vi vuxna. I början är det mycket nytt och ovant och när du ammar kan pappan umgås med sitt äldre barn. Ger ni på flaska kan kanske bonusen vara med så smått och få värma ersättning och så småningom mata tex. Varannan vecka är ju pappan helt fokuserad på dig och bebisen så veckan då hans äldre barn är där får ni känna er fram. Det kommer att gå bra.

Hur svårt är det att förklara för sitt barn att det är en stor omställning att få en bebis och de behöver vila och landa i det nya.....
Enligt många så verkar en normal förklaring va rena raketforskningen som kanske möjligtvis ½% av befolkningen kan klara av....

Tror du på fullt allvar att ungen sitter under en bro när det inte är hos ts.
Den är i SITT ANDRA HEM. Även om du lever i kärnfamilj så är ni väl inte inavlade i flera generationen så att verkligheten gått dig totalt förbi?

Precis allt!

Statistiken? Faktan? Att hon bör behandla bonus så som hon vill att hennes egna barn ska behandlas?

Det är komiskt att du tror att jag inte har koll på verkligheten i samtidigt som du ifrågasätter dessa saker..

Alla vet hur din särkullsfamilj mår och fungerar utifrån dina inlägg på fl. Det är verkligen inget som ts bör sikta mot.

Följer hon dina råd så kommer det gå käpprätt åt helvete.
En familj med särkullar fungerar inte likadant som en kärnfamilj, det bara är så.
Särkullen kan va i sitt andra hem när de kommer hem från bb, och sen komma när de vilat upp sig lite.
Jag vidhåller att din verklighetsuppfattning är skev, och du har inget att jämföra med. Det enda du kan är att rapa fakta utantill, och det kan vilken läskunnig, icke källkritisk individ som helst klara av.

Ändå så har vi snart nog 20 år ihop.....

Min man mår dåligt över att han inte kände lika mycket kärlek och entusiasm för sitt första barn som för vårat gemensamma barn. Han känner mycket skam och skuld över det. Du är en bitter och avdankad biomorsa som har önsketankar om att din unge på något sätt är mer speciellt för pappan än hans nya barn. Så är det inte. Du kan sluta önska det. :)

Även barn i en kärnfamilj kan få åka till mormor någon vecka när det kommit ett nytt syskon. Och är de hemma kommer de definitivt få stå tillbaka för den nya. Begriper inte varför det skulle vara så synd om just bonusar när de får syskon. De kan ju till och med bo hos sin förälder under den tid som de nyblivna föräldrarna landar lite.

Dessutom är TS förstagångsförälder och behöver som sådan extra hänsyn.