Vara bonusmamma och bli biomamma?
Anonym (?) skrev 2019-10-26 20:16:49 följande:
Men finns det sådana förväntningar? Att bonusmammor ska stå tillbaka? Hon tillhör väl familjen som alla andra och ska väl behandlas därefter?
Inlägg från: Anonym (Hkm)
|
-
Det är ju det som är problemet. Tack för att du frågar och inte förutsätter att du vet. Ett tag lät dina inlägg gruvligt hemska. Problemet för många förstagångsmammor med andragångspappor är att de också förväntas vara andragångsmammor, trots att de knappt landat från chocken/upplevelsen att föda sitt första barn. Minns du hur lång tid det tog för dig själv innan du verkligen kände att du blivit mamma? För mig tog det många månader. Det hade kunnat sparat mig mycket ångest om omgivningen hade haft mer respekt för att jag var förstagångsförälder.
-
Jag tog illa upp av att du sa att förstagångsmammor med andragångspappor var värst på att förvänta sig att bli inlindade i bomull, men det uttalandet tror jag att du kanske har backat ifrån nu. Jag är glad att du är öppen för att lyssna på det du själv inte har haft erfarenhet av.Anonym (?) skrev 2019-10-26 21:21:32 följande:
Tack själv :). Nä, jag vet inte, så där har du rätt. Å därav mina frågor. Det är ju fruktansvärt ifall det förväntas att man ska vara andragångsmamma när man inte är det. Vad jobbigt det måste ha varit för dig!
Jag kände nog direkt att jag blivit mamma, men förstår ju att det måste vara olika från mamma till mamma. Å jag säger det igen, lätt för mig att säga som aldrig varit där. Jag hoppas jag inte har gjort dig upprörd, vissa områden är man novis på =)
Jag tror att om min man inte hade haft ett barn sen tidigare, och jag hade fått växa in i rollen som mamma utan den stressen som hans barn innebar för mig, så hade det förmodligen inte varit något jag hade reflekterat över så mycket efteråt. -
Ja, det går ju faktiskt att förklara på ett vettigt sätt, men gud nåde om man skulle ha förklarat att jag behövde landa efter en förlossning. Jag som bara var pappas sambo, inte fick väl jag ha några extra behov. Det var samma sak här, ingen som vågade förklara. Och jag själv blev tveksam till varför det kändes så viktigt att få ha den första tiden att landa, blev tveksam på mig själv. Så jag sa ingenting jag heller. Jag bara följde med i vad som bestämdes över huvudet på mig.Ess skrev 2019-10-28 07:46:15 följande:Precis, man brukar förklara för sina barn när det är något som händer eller kommer hända. Men när det gäller särkullar så går det inte enligt många, då ska det helst inte sägas något alls utan bara curlas ännu mer. Eller så ska det gnuggas in i fejset på dem, att nu har din andra förälder fått barn så nu är du inte välkommen dit längre för hen tycker bara om bebisen osv.