Ni kvinnor som har yngre kk

Jag har för det mesta blivit uppraggad, både på krogen, nätet eller på stan. I de flesta fall har det nog främst varit killar som trott att jag varit yngre eftersom jag ser yngre ut, och sen när det kommit fram hur gammal jag är så har de tyckt att det varit lite extra upphetsande bara. De har varit allt mellan 17 till 10 år yngre. Har både gällt KK, ONS, dejt och seriös relation. 

Jag finner det extremt upphetsande med yngre män då de har något som de äldre ofta saknar. Sen så går jag även igång på den kontrasten som ålderskillnaden skapar, den är oerhört eggande i sig. Tycker att det har fungerat fantastiskt bra med yngre killar som KK och jag vet inte ens om jag skulle vilja testa någon i min egen ålder igen. 

Det är nu ett tag sedan jag hade en senast, men längtan finns där. Har dock varit dålig på att utsätta mig för situationer där attraktion kan uppstå. 

Hur gammal är du? 

Funkar så länge killen inte träffar en jämnårig och man står där ensam med en massa känslor. Oundvikligt att någon får känslor och det har varit jag. Gått igenom skit 3 gånger i längre kk relationer med yngre killar. Sen kan jag inte låta bli ändå för unga är trevligare att ha än äldre tråkiga.

Word Helena. 

Det är verkligen eggande i sig med åldersskillnaden. Jag älskar yngre, gärna mer än 20 år. Nyligen var det till och med en yngre man som kom fram och flörtade när jag satt på en parkbänk och kopplade av en stund :) han fick inte mitt nummer men bestämde att ses igen vid bänken samma tid några dagar senare?

Jag går även igång på det lite förbjudna i det ska jag tillstå, samt att det verkligen är en egoboost om en ung man tycker att jag är attraktiv. Att attrahera en jämnårig eller äldre ser jag inte alls på samma sätt eftersom dessa män oftast bara jämför en med random kvinna i deras egen ålder. Det betyder liksom mer att bli jämförd och utvald i en grupp med yngre kvinnor, om vi säger så. 

Sen gillar jag också spänningen som kan uppstå innan något har hänt. Kommer han våga? Gillar att förföra och retas lite, helst ska han vilja så mycket att han till slut bara måste göra något åt det. Att det är så olidligt att han går sönder annars. Jag kan sätta mig alldeles för nära, vara närgången, men ändå inte ta första steget. Trampa runt där alldeles på gränsen, så nära men likväl så långt borta. 

Gick du tillbaka och träffade honom igen? 

Känner att det verkligen är dags för mig att ge mig ut igen. För bara någon vecka sedan var det ett gäng gymnasiekillar som visslade när jag gick förbi dem på stan. Det är lite väl ungt även för mig, men det fick mig även att inse att jag har kvar dragningskraften. Efter att ha levt i en lång och monogam relation blir man lite fundersam på om takterna sitter i än. 

Kör på säger jag bara. Håller med dig i allt du skriver. Exakt så är det. 

Hur gammal är du? Känner du även lockelse till rollspel mamma/son?