Arga blickar

Hur i allsindar skulle jag ha förutsett att någon skulle storma iväg på grund av det? Jag hade fullt upp med att försöka lugna mina barn den korta stund vi hade att vänta.

Kanske jag skulle, fast det skulle väl bara strömma in fler halvtokiga inlägg, och jag orkar inte med fler tokstollar än vad som ryms i den här tråden.

Låt mig konstatera några enligt mig oomkullrunkeliga fakta eller åtminstone mycket troliga sanningar:

* Mindre barn saknar till viss grad förmågan att i vissa situationer reglera sig själva. Somliga mer och somliga mindre.

* Vuxna utan psykiska åkommor, har en mer utvecklad hjärna och kan därför förväntas reglera sig.

* Föräldrar till barn, vill i allmänhet inte att barnen ska störa andra. Minst 99% av föräldrarna vill sina barns bästa och strävar mot att uppfostra barnen så bra de förmår. 

* Många personer som har haft barn för väldigt länge sedan, eller kanske inte har några barn, riskerar att grovt underskatta svårigheterna som det innebär att vara förälder till barn som enligt tidigare punkt ofta har svårt att reglera sig.

Min slutsats av dessa punkter är att vuxna har ett ansvar att reglera sig. Att bli förbannad för att barn är som de är och överföra ångest, dåligt samvete och tysta anklagelser till de föräldrar som försöker sitt bästa att ta hand om sina barn efter bästa förmåga är inte ok.

Att bli förbannad för att barn härjar lite, är som att bli förbannad för att en utvecklingsstörd person utstöter lite obehagliga ljud. Det är ett osmakligt, oempatiskt och vettlöst beteende.

Vi behöver komma ihåg att barn har rätt att befinna sig på offentliga platser, precis som vuxna. Den rättigheten ska ingen förneka dem. De har även rätt att vara barn trots den problematik som uppkommer när de ibland stör andra. De vuxna, föräldrar och andra, behöver hantera problematiska situationer på ett moget sätt. 

Att vara surgubbe eller surtant, är inte ett okej sätt att hantera situationen. Ha lite civilkurage och förklara för barnen på ett respektfullt men bestämt sätt, att ni blir störda om de bråkar och skriker, istället för att sitta och surglo. Alternativt, som någon redan föreslagit, hjälp föräldern att hantera situationen på lämpligt sätt.

Knappast.

Vuxna besitter dock många färdigheter barn inte hunnit utveckla. Därför är det pinsamt med vuxna som klagar på barn när de uppenbart själva saknar samma färdigheter som barnen.