Arga blickar

Håller med man har ansvar för barnen.

Det beror lite på situation men skulle jag sitta hos tandläkaren och 3 ungar busade runt och gapade hade jag nog också blivit irriterad. Jag är väldigt tandläkarrädd och det känns som om mina nerver sitter på utsidan när jag sitter och väntar på att få komma in. 

Knappast.

Vuxna besitter dock många färdigheter barn inte hunnit utveckla. Därför är det pinsamt med vuxna som klagar på barn när de uppenbart själva saknar samma färdigheter som barnen.

Så bara för att du är rädd ska alla ta hänsyn till lilla dig? Din rädsla går före barns rätt att finnas?? Att barn busar och leker och därmed låter är ju absolut inget konstigt. Med konstigt med en vuxen som är rädd för tandläkaren då skulle jag säga.

Precis. Om man stormar ut från tandläkarmottagningen för att man inte kan hantera sina känslor när barn syns/hörs så är det nog ens eget problem. Finns ju privata/mindre mottagningar där det sällan är folk i väntrummet (om det ens finns väntrum).

Tycker inte vi ska dömma mannen som valde att avlägsna sig. Vi vet inget om honom mer än att han valde att lämna platsen och att det blev för mycket ljud och stoj runt honom denna dag.

Han var ju inte otrevlig mot dig även om han med blicken markerade att det blev mer än vad han denna dag orkade med. Han verkar ju ha kämpat en stund innan han valde att gå.

Tänk inte mer på detta. Ibland uppstår situationer som inte kan lösas smidigt.

Fast det är skillnad på när barn syns och hörs och på när de härjar som galningar.
Hade jag suttit i väntrummet hade jag frågat i receptionen om jag kunde få vänta innanför istället, alternativt att jag gick ut och att de ringer när det är min tur.

Jag tycker inte illa om barn men jag klarar inte ungar som lever rövare på en plats där många, inklusive jag själv, känner oro inför besöket.

Som förälder hoppas jag att alla gör så gott de går för att barnen ska kunna sköta sig i väntrum, bussar mm.
I somras var jag på jourvårdcentralen där fanns också en 3barnsfamilj och då kan man ju undra varför inte en förälder gick själv med sjukt barn och den andra föräldern stannade hemma eller på lekplats i närheten med sina stimmiga barn.

Nu har jag inga barn, men jag bara måste få säga att barnen ska få ha roligt och leka hur mycket de vill.  För sedan växer de upp och då blir det mindre lek och mer allvar.  

Göbben gjorde rätt.  Han gick hem, där han kan hålla sig i fortsättningen.  Låt barnen få leka och ha kul.   

Det var alltså inget bus och ?härjande?, de var ledsna. Minsta slåss när hen är arg/ledsen och triggade mellanbarnet som slog tillbaka och så fortsatte det. Varken ätbart eller annat fungerade, inte ens telefonen som brukar vara ett säkert kort dög.

Pappan finns med i bilden, men han jobbade så jag hade inget annat val än att ta med allihopa, dessutom var det de som bråkade som hade tiden.