Sexuell attraktion i en längre relation?

Nej, men då är det ju viktigt att man vågar prata om känslor som rör sex. Man kanske behöver bena ut vad som är vad.

Älskar man mannen på det sätt som man vill?

Vill man satsa på relationen, eller önskar man bara att man ville.

Vill man stanna för trygghet, ekonomi och barn, eller önskar man att man fick igång lusten.

Om man helst av allt skulle önska att man fick i gång lusten igen finns det ju förutsättningar, men vill man bara uppleva nyförälskelse och spänning och träffa nya, finns det inga förutsättningar för den gamla relationen.

Är man kvar endast för barnen, och helst skulle skiljas, finns heller inga förutsättningar och det är just det jag tycker att man bör ta reda på... Var man står.

Men du tar för givet att alla ska kunna kommunicera o filosofera kring varje aspekt av sexlivet för vad? För att komma fram till att man måste hitta ett svar på alla jobbiga frågor mannen ställer till kvinnan om varför de inte har sex. För henne ökar detta känslan av att inte duga, att det är något fel på henne, att hon inte är normal. Tror sällan att man klarar att kommunicera på ett bra sätt när relationen redan är infekterad och sårbar. (Ssmtalet om sexet kommer ju först när problemet existerar, alltså har de flesta inte lärt sig hur de ska kommunicera kring ämnet tidigarei relationen)

Nu menar inte jag heller att man ska ge upp hoppet o bara låta tiden gå. Men har man pratat o gnällt om (obefintliga)sexlivet i några år och ingen förbättring har skett så tycker jag att det är dags att gå vidare med sig själv.

Man får acceptera eller lämna, ALDRIG försöka sig på att förändra någon annan. Den ända som faktiskt kan göra det är en psykopat (de lär sig spegla andras känslor) och det får man verkligen hoppas att ingen här är tillsammans med.

Jag och min man har varit ihop i 20 år och har barn. Sexlivet har gått upp och ner pga livet, inte pga att någon av oss har tappat lusten till den andra. Min man är attraktiv (enligt mig) och på många sätt bra i sängen. Jag har väldigt gärna sex med honom. Det jag kan sakna är en mer kinky sida som jag har men som han inte har. Tycker det är skillnad på sköna ställningar och t.ex. inslag av dominans. Kan inte hjälpa att jag ibland tror att det finns någon annan där ute som skulle vara min "själsfrände" sexuellt och även på andra sätt, och att jag inte utnyttjar hela potentialen i min egen sexualitet.

Lyxproblem jämfört med många andra i tråden men något jag tänker allt mer på med tiden.

Tvärtom tror jag inte att folk kommunicerar, utan själva går och filosoferar, gissar, undrar, drömmer, är arga, besvikna, pressade osv.

Dåliga samtal, de som ofta förekommer, dvs att man bara klagar på för lite sex, ger ofta mer dåligt självförtroende, skuldkänslor och prestationsångest, känslor att man inte duger osv.

Om man kommunicerar på ett bra sätt där man bekräftar varandras känslor blir det inget filosoferande alls. Det blir mycket bättre samtal, mindre groll och antaganden, utan mer fokus på väsentliga saker. Vissa samtal kanske leder till att man skiljer sig snabbare, men jag tycker att det är bättre än att gå och vara bitter, och må dåligt.

Jag menar inte att man ska försöka förändra någon, utan möta den där den är och se vad som felar. De som klagar och vill se förändring är de som försöker förändra andra. Min åsikt är att möta varandras känslor för att ta reda på om det är något man kan lösa, och framför allt om det är något man VILL lösa.

Jag och min man har varit ihop i 20 år och har barn. Sexlivet har gått upp och ner pga livet, inte pga att någon av oss har tappat lusten till den andra. Min man är attraktiv (enligt mig) och på många sätt bra i sängen. Jag har väldigt gärna sex med honom. Det jag kan sakna är en mer kinky sida som jag har men som han inte har. Tycker det är skillnad på sköna ställningar och t.ex. inslag av dominans. Kan inte hjälpa att jag ibland tror att det finns någon annan där ute som skulle vara min "själsfrände" sexuellt och även på andra sätt, och att jag inte utnyttjar hela potentialen i min egen sexualitet.

Lyxproblem jämfört med många andra i tråden men något jag tänker allt mer på med tiden.

Du utgår som vanligt från att den som inte vill ha sex är ett oskyldigt offer och den som vill ha sex är en tölp som inte kan kommunicera. I själva verket kan det lika gärna vara så att den sexovillige vill stanna i förhållandet för bekvämlighetens eller ekonomins skull och därför inte vill erkänna den verkliga anledningen till sexlösheten utan skyller på olika orsaker som trötthet, stress, barn osv. Sedan när partnern drivits till otrohet eller skilsmässa på grund av sexbristen är det bekvämt att framställa denne som ett svin så att man själv slipper ta ansvar för att förhållandet gått åt pipan.

Nej jag tycker inte att någon är en tölp. Det är din egen tolkning. Det är inte alls konstigt eller märkvärdigt att ha svårt att prata om så känsliga saker som sex och jag tror absolut att det är vanligt att den som inte vill ha sex är dålig på att svara. För att hitta lösningar är det ändå så att man behöver förstå bakomliggande känslor. Om det är så att någon vill stanna i förhållandet pga bekvämlighet, så är det bättre att det kommer fram. Om man ställer öppna och kärleksfulla frågor är det större chans att man hittar varandra och får man inget svar får man gå vidare med att sägs typ "jag trivs inte i relationen" "hur tycker du att vi ska gå vidare"."vill du jobba med vårat sexliv" "hur vill du att vi ska göra" osv

Om man möter varandra utan anklaganden blir det lättare. Ibland kan det ju faktiskt vara trötthet, stress och barn som är anledningen.

Men ni som hellre vill gå och vara bittra och bara anklaga den som inte vill ha sex är ju fria att välja det.