Sambon vill inte ha mig men jag kämpar på

Fråga rakt ut hur han har tänkt sig saken, att han får bestämma sig. Att du vill satsa på relationen har du sagt. Det innebär inte att det är fritt fram för honom att på obegränsad tid fundera över hur han vill ha det. Idag beskriver du dig själv som en efterhängsen dörrmatta och honom som en inneboende med tillstånd att behandla dig mindre trevligt. Det är knappast något du i längden mår bra av. Antingen får han satsa på relationen eller göra allvar av att flytta (eller hur ni skulle lösa det praktiska).

Fråga rakt ut hur han har tänkt sig saken, att han får bestämma sig. Att du vill satsa på relationen har du sagt. Det innebär inte att det är fritt fram för honom att på obegränsad tid fundera över hur han vill ha det. Idag beskriver du dig själv som en efterhängsen dörrmatta och honom som en inneboende med tillstånd att behandla dig mindre trevligt. Det är knappast något du i längden mår bra av. Antingen får han satsa på relationen eller göra allvar av att flytta (eller hur ni skulle lösa det praktiska).

Hade precis ett samtal om saken. Han vill inte att jag jagar honom om saken för att han har sagt att han "ska fundera på saken några veckor". 

Visst har du rätt.

Och jag tänker mycket praktiskt på saken. 

Så mycket enklare det vore om vi kunde få det bra ihop igen än om vi skulle separera.  

Tack för svar.

Det jag menar med liten vs stor orsak är att det är han som vill separera och jag har inte gjort något. Det är han som har dragit sig undan. Det är han som vill separera. 

Jag hade fått intrycket att han redan funderat ett tag. Men är det ok med dig är det ju bara att köra. Bara ni har samma uppfattning om vad några är. (2-3 veckor i mitt ordbruk). Gör själv grejer som ger dig positiv energi. Gärna med barn. Ska du inte"jaga" honom blir det nog inga familjelivet eter med pappa med.

I mina ögon har han gjort en väldigt stark markering i och med att han inte vill ha sex. Ta den på allvar, det är ingen bagatell. flertalet män skulle vilja ha sex även i en i övrigt dålig relation.

Situation: varit ihop i 15 år. Har barn. Är sambos. Jag är kvinna och min manliga sambo (och pappan) verkar inte tåla mig. Han slänger lite då och då ur sig att han vill separera. Jag brukar ignorera detta då han aldrig gör något åt saken. Tänker att det nog ska bli bättre.

Problemet nu på sistone är att jag verkligen inte förstår varför han absolut inte vill ha sex. Tro mig - jag har försökt ta initiativ. Han förklarar då att han är för irriterad på mig för att vilja. Vi sover inte ens ihop (sedan länge - han flyttade till annan säng).

Jag har förklarat för honom att jag behöver sex. 

Jag vill egentligen inte separera. Förstår inte problematiken, förutom att han inte verkar varken älska mig eller åtrå mig. 

På sista tiden har jag märkt att jag måste utstråla något nytt (sexuellt frustration?) för andra män stöter på mig lite var som helst. 

Är det verkligen helt fel att vara lite diskret otrogen i ett sådant här läge? 

Hur gör ni andra i liknande situation?

Bita ihop - hoppas på det bästa och invänta partnerns beslut om hur hen vill ha livet...

Har han inte förklarat varför han vill separera? Du skrev någonstans att han vill separera för att få lugn och ro. Bråka ni mycket, eller är det familjlivet han vill komma ifrån?

Det är tragiskt att läsa om när det har blivit såhär. Men eftersom ni har haft det såhär i flera år så tror jag att du skulle bli lyckligare av ett annat liv då det inte sker någon förbättring.

Vore det så tokigt att leva själv ett tag? Och kanske hitta någon annan med lite mer glöd?

Otrohet känns inte som ett alternativ. Bestäm dig istället för hur du vill leva ditt liv, tänk efter om din sambo passar in i ditt liv och om inte- lämna honom och lev ditt liv lyckligt.

Du lever ingen mera gång!

=)