Sambon vill inte ha mig men jag kämpar på

Fråga rakt ut hur han har tänkt sig saken, att han får bestämma sig. Att du vill satsa på relationen har du sagt. Det innebär inte att det är fritt fram för honom att på obegränsad tid fundera över hur han vill ha det. Idag beskriver du dig själv som en efterhängsen dörrmatta och honom som en inneboende med tillstånd att behandla dig mindre trevligt. Det är knappast något du i längden mår bra av. Antingen får han satsa på relationen eller göra allvar av att flytta (eller hur ni skulle lösa det praktiska).

Att ha sex med andra är bara ok om ni bestämmer om öppet förhållande eller gör slut.

Om din inneboende/sambo/ex fortsätter vägra att själv göra slut utan bara provocerar dig att göra det kan du förstås själv meddela att eftersom han sagt att han vill separera kommer du att betrakta dig som ensamstående, inkl vad gäller andra män. Glöm då inte meddela familj och vänner att han vill separera och du väntar på att han ska flytta. Han låter som typen som vill att separationen ska vara ditt "fel" och han ett passivt offer. En KK/pojkvän när det ser ut som att ni är ett par ser inte bra ut.

Jag hade fått intrycket att han redan funderat ett tag. Men är det ok med dig är det ju bara att köra. Bara ni har samma uppfattning om vad några är. (2-3 veckor i mitt ordbruk). Gör själv grejer som ger dig positiv energi. Gärna med barn. Ska du inte"jaga" honom blir det nog inga familjelivet eter med pappa med.

I mina ögon har han gjort en väldigt stark markering i och med att han inte vill ha sex. Ta den på allvar, det är ingen bagatell. flertalet män skulle vilja ha sex även i en i övrigt dålig relation.

Grejen är väl att sambon enligt beskrivningen vägrat säga i klartext att han vill separera. Han har visserligen som det beskrivits år ut och år in slängt ur sig kommentarer om att dela på sig så fort han känner sig pressad (d v s upplever önskemål/krav om något som han inte vill göra), men i praktiken inte tagit initiativ till att flytta isär. När nu TS begär besked om vad han egentligen vill (typ slut på paralella liv, att slänga ur sig separationshot och sura, antingen satsar vi på relationen eller så separerar vi) säger sambon inte att han vill separera utan vill fundera  och blir upprörd för att hon pressar honom på ett beslut. Så självklart att han verkligen vill separera verkar det alltså inte vara.

Eftersom TS själv hellre lever kvar i relationen förstår jag om det känns dumt om det är hon som ska lämna relationen pga gissningar om vad sambon vill för att han själv vägrar tala klartext åt ena eller andra hållet.

Jag hoppas att jag själv hade lämnat en sådan relation, för att sambons beteende dödat min egen önskan att leva ihop, men jag har själv erfarenhet av att ha stannat i relation som var dålig för mig för länge (hade inte ens barn eller ekonomi att skylla på). Det är lättare att se objektivt på andras.