• Anonym (Frustrerad)

    Sambon vill inte ha mig men jag kämpar på

    Situation: varit ihop i 15 år. Har barn. Är sambos. Jag är kvinna och min manliga sambo (och pappan) verkar inte tåla mig. Han slänger lite då och då ur sig att han vill separera. Jag brukar ignorera detta då han aldrig gör något åt saken. Tänker att det nog ska bli bättre.

    Problemet nu på sistone är att jag verkligen inte förstår varför han absolut inte vill ha sex. Tro mig - jag har försökt ta initiativ. Han förklarar då att han är för irriterad på mig för att vilja. Vi sover inte ens ihop (sedan länge - han flyttade till annan säng).

    Jag har förklarat för honom att jag behöver sex. 


    Jag vill egentligen inte separera. Förstår inte problematiken, förutom att han inte verkar varken älska mig eller åtrå mig. 


    På sista tiden har jag märkt att jag måste utstråla något nytt (sexuellt frustration?) för andra män stöter på mig lite var som helst. 

    Är det verkligen helt fel att vara lite diskret otrogen i ett sådant här läge? 


    Hur gör ni andra i liknande situation?

    Bita ihop - hoppas på det bästa och invänta partnerns beslut om hur hen vill ha livet...

  • Svar på tråden Sambon vill inte ha mig men jag kämpar på
  • Anonym (Man 43)

    Man, 43, skild, har mina 3 barn v.v.

    Diagnosen är smärtsam men enkel:

    Er relation är död.

    Och olämplig för barn att växa upp i.

    Gör slut, ha ett gott föräldrasamarbete, så kommer livet att bli bättre både för er vuxna och för barnen.

    Alternativet är nämligen inte att allt blir bra, det skeppet har seglat.

    Alternativet är att ni fortsätter ihop och låter barnen växa upp i en kärlekslös miljö. Vilket kommer ge dem den förebilden i hur relationer ska vara.

    Och det vill väl ingen?

    Kram!

  • Anonym (Sandra)

    Varför vill du vara ihop med någon som inte vill ha dig?Du förtjänar bättre !

  • AndreaBD
    Anonym (Frustrerad) skrev 2018-08-05 17:50:45 följande:
    Han vill vara fri fokusera på jobbet (reser mkt) etc utan ?mitt gnäl?l då jag gärna vill vi ska prata om veckan och dela upp. Kan tillägga att han bestämmer själv har ingen chef över sig. Nu läggs det bara in i gemensamma kalendern och jag får fixa. Har bytt yrke för att det ska funka. Gick inte innan. Han vill inte kompromissa behöva diskutera saker. Är jag som fixar det som behövs och han tar trädgård och renovering när det behövs och han har tid.

    Han vill jag ska vara tacksam för att han jobbar mkt och har bra jobb. Men vi är inte gifta och delar bara på gemensamma utgifter. Betalar hälften var på renoveringar, resor och sådant sedan procentuell på mat, el, vatten och bolån.
    Han låter som en människa som inte är relationsduglig alls. Och du verkar anpassa dig för mycket redan. Du betalar hälften och gör mycket mer av hälften när det gäller hushåll och barn? Du skulle nog ha det bättre utan honom.
  • TriC
    Anonym (Frustrerad) skrev 2018-08-05 11:42:36 följande:

    Jag har funderat hit och dit på vad som är bäst vs att separera och fortsätta tillsammans.

    1. Det är han som vill separera - inte jag. Jag är fortfarande attraherad av honom och det främsta problemet med honom är väl hans avsaknad av känslor för mig.

    2. Rent praktiskt är det fördelaktigt att bo ihop tills barnen är äldre för barnen. Tror inte barn behöver föräldrar som visar kärlek öppet hela tiden utan det fungerar nog bra med att de  samverkar också. Och det gör vi.  

    3. Ekonomiskt och praktiskt för oss vuxna också. 

    Nackdel: jag mår dåligt av att inte få känna mig som kvinna någon gång. 

    Vi har diskuterat eventuell separation.  Om han beslutar sig för separation blir det troligen han som flyttar. Jag har kollat upp så att jag kan köpa ut honom. Vill inte att barnen ska behöva flytta. Men känns så onödigt. Menar - det är väl många par som krisar lite under småbarnsåren och sedan kan hitta tillbaka till varandra. Men då måste båda vilja det.

    Min sexuella frustration tror jag främst beror på att det nu verkar som om han verkar allvar med att separera. 

     


    Du säger att du vill köpa ut honom ur huset så att barnen inte ska behöva flytta; De kan väl bo kvar oavsett vem som tar över huset?? 
  • Anonym (Frustrerad)
    TriC skrev 2018-08-05 19:06:18 följande:

    Du säger att du vill köpa ut honom ur huset så att barnen inte ska behöva flytta; De kan väl bo kvar oavsett vem som tar över huset?? 


    Sant men han har inte föreslagit det faktiskt. Och vore nog mer ?som vanligt? om jag bodde kvar då alla lek-kontakter, besök etc hittills har gått genom mig. Pappa och barn själva vore nog = jag och min iPad/ dator. Och nån utflykt ibland.
  • Anonym (A)
    TriC skrev 2018-08-05 19:06:18 följande:
    Du säger att du vill köpa ut honom ur huset så att barnen inte ska behöva flytta; De kan väl bo kvar oavsett vem som tar över huset?? 
    Bäst så
  • Anonym (Frustrerad)
    Anonym (Man 43) skrev 2018-08-05 18:01:13 följande:

    Man, 43, skild, har mina 3 barn v.v.

    Diagnosen är smärtsam men enkel:

    Er relation är död.

    Och olämplig för barn att växa upp i.

    Gör slut, ha ett gott föräldrasamarbete, så kommer livet att bli bättre både för er vuxna och för barnen.

    Alternativet är nämligen inte att allt blir bra, det skeppet har seglat.

    Alternativet är att ni fortsätter ihop och låter barnen växa upp i en kärlekslös miljö. Vilket kommer ge dem den förebilden i hur relationer ska vara.

    Och det vill väl ingen?

    Kram!


    Sant. Är därför jag hela tiden har hållit dörren öppen för vänner och det är mkt värme i huset ändå. Bara för att man separerar och dejtar andra blir det inte enklare för barnen att tackla bristen av kärlek mellan föräldrarna.
  • Anonym (Oj!)
    Anonym (Frustrerad) skrev 2018-08-05 17:52:11 följande:
    Jag förtränger mina egna behov och sätter barnen först. Men blir allt svårare.
    Gör inte det! Fråga dig vad du behöver för att må bra och se till att skaffa det.
  • Anonym (Frustrerad)
    Anonym (Oj!) skrev 2018-08-05 20:29:00 följande:

    Gör inte det! Fråga dig vad du behöver för att må bra och se till att skaffa det.


    Är det jag gör nu...barnen är större. Men vill då behålla boendet. Trygghet för barnen.

    Sambo är en bra man. Men funkar inte i längden om jag ska få noll kärlek. Men vi samverkar hyfsat så ger fördelar att bo ihop också för barnen. Levt ihop så länge.

    Nu är jag som en ensamstående mamma på heltid som dessutom ska tassa på tå. Orkar inte hålla uppe fasaden om att allt är bra. Längtar efter kärlek.
  • Anonym (Man 43)
    Anonym (Frustrerad) skrev 2018-08-05 20:40:21 följande:

    Är det jag gör nu...barnen är större. Men vill då behålla boendet. Trygghet för barnen.

    Sambo är en bra man. Men funkar inte i längden om jag ska få noll kärlek. Men vi samverkar hyfsat så ger fördelar att bo ihop också för barnen. Levt ihop så länge.

    Nu är jag som en ensamstående mamma på heltid som dessutom ska tassa på tå. Orkar inte hålla uppe fasaden om att allt är bra. Längtar efter kärlek.


    Så sluta klaga och gör slut.

    Svårt? Ja.

    Det minst dåliga för alla? Ja.
Svar på tråden Sambon vill inte ha mig men jag kämpar på