• Anonym (Frustrerad)

    Sambon vill inte ha mig men jag kämpar på

    Situation: varit ihop i 15 år. Har barn. Är sambos. Jag är kvinna och min manliga sambo (och pappan) verkar inte tåla mig. Han slänger lite då och då ur sig att han vill separera. Jag brukar ignorera detta då han aldrig gör något åt saken. Tänker att det nog ska bli bättre.

    Problemet nu på sistone är att jag verkligen inte förstår varför han absolut inte vill ha sex. Tro mig - jag har försökt ta initiativ. Han förklarar då att han är för irriterad på mig för att vilja. Vi sover inte ens ihop (sedan länge - han flyttade till annan säng).

    Jag har förklarat för honom att jag behöver sex. 


    Jag vill egentligen inte separera. Förstår inte problematiken, förutom att han inte verkar varken älska mig eller åtrå mig. 


    På sista tiden har jag märkt att jag måste utstråla något nytt (sexuellt frustration?) för andra män stöter på mig lite var som helst. 

    Är det verkligen helt fel att vara lite diskret otrogen i ett sådant här läge? 


    Hur gör ni andra i liknande situation?

    Bita ihop - hoppas på det bästa och invänta partnerns beslut om hur hen vill ha livet...

  • Svar på tråden Sambon vill inte ha mig men jag kämpar på
  • Meriall

    Enklaste är väl att du meddelar honom att nu kommer du ligga med andra. Och så om han vill separera då då gör ni det och vill han inte låter ni bli. Men det är ju bara destruktivt att du smyger med det.

  • baralillatant

    Konstigt att det är sexet som intresserar dig mest.

    Om det var jag skulle jag vilja veta varför min sambo inte tycker om mig längre. Och om han inte har stake nog att göra slut så skulle jah göra det själv. Vem vill leva livet du beskriver??

  • AndreaBD
    Anonym (Frustrerad) skrev 2018-08-05 11:42:36 följande:

    Jag har funderat hit och dit på vad som är bäst vs att separera och fortsätta tillsammans.

    1. Det är han som vill separera - inte jag. Jag är fortfarande attraherad av honom och det främsta problemet med honom är väl hans avsaknad av känslor för mig.

    2. Rent praktiskt är det fördelaktigt att bo ihop tills barnen är äldre för barnen. Tror inte barn behöver föräldrar som visar kärlek öppet hela tiden utan det fungerar nog bra med att de  samverkar också. Och det gör vi.  

    3. Ekonomiskt och praktiskt för oss vuxna också. 

    Nackdel: jag mår dåligt av att inte få känna mig som kvinna någon gång. 

    Vi har diskuterat eventuell separation.  Om han beslutar sig för separation blir det troligen han som flyttar. Jag har kollat upp så att jag kan köpa ut honom. Vill inte att barnen ska behöva flytta. Men känns så onödigt. Menar - det är väl många par som krisar lite under småbarnsåren och sedan kan hitta tillbaka till varandra. Men då måste båda vilja det.

    Min sexuella frustration tror jag främst beror på att det nu verkar som om han verkar allvar med att separera. 

     


    Du skildrar det här som om det vore någon liten grej. Det är det inte. Eran relation är helt slut, det finns inget kvar. Förutom att du fortfarande känner dig attraherad, men jag tror inte du skulle vara det om du verkligen tog till dig att han behandlar dig ganska illa.

    Barnen mår inte bra av en sån situation och du kör dig själv i botten med att tigga för lite sex när du redan inte får kärlek. Gör inte det! Ha lite stolthet kvar och lämna!

    Ekonomin och att det är mer praktiskt att bo ihop - det är småsaker som kommer att lösa sig snart. I början kan det vara lite sämre, men i längden blir det ofta bättre än vad man har trott.

    Att känslorna skulle komma tillbaka för hans del - jag tror inte att den chansen är så stor.
  • Anonym (Kämpa!)

    Jag skyller kämpat som du. Skulle inte välja att riskera att missa halva mina barns liv. Jag lever 100% för barnen just nu.

  • AndreaBD
    Anonym (Frustrerad) skrev 2018-08-05 13:00:17 följande:

    Vad fick er som varit i liknande situation att ta steget och separera? Ser jag till mig själv är det inget jag bara går och gör utan större anledning.


    Utan större anledning? Skojar du, eller?  Du bagatelliserar föra att du inte vill ta det beslutet.

    Det som fick mig att separera var alla små respektlösheter, alla problem att kommunicera, allt negativt som kom från honom. En händelse som visade mig att det var illa, var när jag hade kräksjukan. Jag förväntade mig ingen hjälp av honom, han var också sjuk, men när han hånade mig och tyckte att jag överdrev för att få uppmärksamhet (vilket jag inte brukar göra) - det var en händelse som gjorde det ganska tydligt för mig att det inte är någon idé.
  • Anonym (Frustrerad)
    baralillatant skrev 2018-08-05 13:27:08 följande:

    Konstigt att det är sexet som intresserar dig mest.

    Om det var jag skulle jag vilja veta varför min sambo inte tycker om mig längre. Och om han inte har stake nog att göra slut så skulle jah göra det själv. Vem vill leva livet du beskriver??


    Orsaken till det är nog främst att det känns som att han bara stannar här på grund av praktiska skäl. Hans avsaknad av behov av närhet tyder på det. Sedan har inte jag haft så stora behov tidigare - nu har jag fått det p g a att han säger han vill separera och andra män visar intresse vilket har väckt mina behov. Men jag har så klart inte gjort ngt annat än att försöka få min sambo sugen men han tycker då bara att jag jagar honom. Han vill vara lämnad i fred att fundera på vad han vill - separera eller ej.
  • Anonym (Frustrerad)
    AndreaBD skrev 2018-08-05 14:00:28 följande:
    Utan större anledning? Skojar du, eller?  Du bagatelliserar föra att du inte vill ta det beslutet.

    Det som fick mig att separera var alla små respektlösheter, alla problem att kommunicera, allt negativt som kom från honom. En händelse som visade mig att det var illa, var när jag hade kräksjukan. Jag förväntade mig ingen hjälp av honom, han var också sjuk, men när han hånade mig och tyckte att jag överdrev för att få uppmärksamhet (vilket jag inte brukar göra) - det var en händelse som gjorde det ganska tydligt för mig att det inte är någon idé.

    Tack för svar.

    Det jag menar med liten vs stor orsak är att det är han som vill separera och jag har inte gjort något. Det är han som har dragit sig undan. Det är han som vill separera. 

  • Anonym (Frustrerad)
    AndreaBD skrev 2018-08-05 13:53:04 följande:
    Du skildrar det här som om det vore någon liten grej. Det är det inte. Eran relation är helt slut, det finns inget kvar. Förutom att du fortfarande känner dig attraherad, men jag tror inte du skulle vara det om du verkligen tog till dig att han behandlar dig ganska illa.

    Barnen mår inte bra av en sån situation och du kör dig själv i botten med att tigga för lite sex när du redan inte får kärlek. Gör inte det! Ha lite stolthet kvar och lämna!

    Ekonomin och att det är mer praktiskt att bo ihop - det är småsaker som kommer att lösa sig snart. I början kan det vara lite sämre, men i längden blir det ofta bättre än vad man har trott.

    Att känslorna skulle komma tillbaka för hans del - jag tror inte att den chansen är så stor.

    Visst har du rätt.

    Och jag tänker mycket praktiskt på saken. 


    Så mycket enklare det vore om vi kunde få det bra ihop igen än om vi skulle separera.  

  • Anonym (Välja)

    Fråga rakt ut hur han har tänkt sig saken, att han får bestämma sig. Att du vill satsa på relationen har du sagt. Det innebär inte att det är fritt fram för honom att på obegränsad tid fundera över hur han vill ha det. Idag beskriver du dig själv som en efterhängsen dörrmatta och honom som en inneboende med tillstånd att behandla dig mindre trevligt. Det är knappast något du i längden mår bra av. Antingen får han satsa på relationen eller göra allvar av att flytta (eller hur ni skulle lösa det praktiska).

  • Anonym (Välja)

    Att ha sex med andra är bara ok om ni bestämmer om öppet förhållande eller gör slut.

    Om din inneboende/sambo/ex fortsätter vägra att själv göra slut utan bara provocerar dig att göra det kan du förstås själv meddela att eftersom han sagt att han vill separera kommer du att betrakta dig som ensamstående, inkl vad gäller andra män. Glöm då inte meddela familj och vänner att han vill separera och du väntar på att han ska flytta. Han låter som typen som vill att separationen ska vara ditt "fel" och han ett passivt offer. En KK/pojkvän när det ser ut som att ni är ett par ser inte bra ut.

Svar på tråden Sambon vill inte ha mig men jag kämpar på