Fler som ska föda i maj som vill samlas och leta alla små tecken på förlossning som finns?

Skönt ändå med ganska kvicka förlossningar, man är så himla uppe i vad som händer att man bara får "gilla läget", kan tänka mig att en utdragen förlossning tär så himla mycket på energin och humöret.

Känner igen detdär med lustgasen. Jag kom in öppen 7 cm med första barnet, blev helt paff så jag fick bara hoppa i ett bad typ 15 minuter och sedan andas lustgas, tyckte inte heller att den tog bort smärtan men den hjälpte mig att fokusera på andningen och det var skönt att få vara lite degig i huvudet när allt ändå var kaos :) däremot kunde jag inte andas lustgas alls när det var dags att krysta, det kändes helt omöjligt.

Nu verkar nåt hända här också! Fick lite förvärkar igår vid 15 som blev väldigt täta och regelbundna så jag packade färdigt väskan och ringde förlossningen redan vid 16.30 då jag hade en snabb första förlossning så vill jag inte chansa även fall det "bara" är 30-40 min till sjukhuset så kan mycket hända.

Men såklart så lugnade allt ner sig efter jag ringt så jag vågade stanna hemma däremot fortsatte jag ha sammandragningar med typ 3-5 minuter emellan i flera timmar. Kunde inte riktigt somna och fick nån värk här och var så vid 2-tiden fick jag bara känslan av att jag inte vågade vänta på att det drog igång utan jag ville in på kontroll. Ctg visade att jag hade jättetäta sd, tappen var 2 cm och jag var öppen kanske 1 cm. Visste inte riktigt vad jag skulle göra med den infon men jag fick en sovdos och de ville behålla mig på sjukhuset över natten. Gick för en ny undersökning på förmiddagen för att se om nåt hade hänt eller om jag kunde få åka hem och då nästan under undersökningen så öppnade jag mig till 3 cm och tappen var nu 1-1,5 cm och mjuk.

Så nu är jag kvar på sjukhuset tills imorgon bitti iallafall, vet inte alls om detta betyder att det verkligen är igång men barnmorskan verkade verkligen tro det och var också lite oroad över att det bara kan smälla till när son helst så det var tryggt för personalen att behålla mig i närheten.

Nu längtar man verkligen ihjäl sig!

Typ samma här. Var inne 1.5 timmar innan. Var både förvånad och inte när hon så att jag var helt öppen. Förvånad för att jag hade rätt glest mellan värkarna, inte förvånad för jag kände igen hur det kändes med sonen. Denna gång gick det dock fortare i slutet vilket var skönt.

Skönt att ni hann till bra ställe, strongt att sitta i bil 40 min i värkarbete, tycker helt klart det är jobbigast med de sista cm i öppningsskedet när det börjar trycka på men man ska andas ändå. Vi födde på sjukhuset närmast och fick en taxi till deras familjebb som ligger i grannstaden. Trodde det skulle vara jobbigare att åka taxi 5 timmar efter jag fött men det gick bra, inte så värst långt.

LYCKA TILL!!! åååh, knådningen på ryggen är ju det bästa, och HÅRT ska det vara! :D :D

Jo, men hade sån dålig upplevelse från BB första gången att jag hellre tog bilresan än riskerade att få dela rum med en mamma, vars bebis skrek i timmar igen, efter att själv ha genomgått en lång förlossning. Så skönt när att mannen får sova kvar och man kan dela upplevelsen första dygnet! Men satt och tryckte på ryggen själv vid varje värk under bilresan och längtade tills vi var framme:)

00.40 kom vår son till världen! Fantastiskt fin, en stadig bit på 3736 g och 50 cm lång <3 Känns ändå liten. Vid första undersökningen en halvtimme efter vi kom in var jag öppen 8 cm, så nöjd blev jag då!:) Ingen idé att ta nån bedövning där, bara lustgas. Det var tufft men gick väldigt bra, behövde inte sy något! Nu ska jag fortsätta följa er andra med!:)

Tidigt i morse kom vår son efter 4 h på BB. Det var lite mer dramatiskt än mina tjejers förlossningar som bara rullade på snabbt. Åkte in med oregelbundna men starka och långa värkar. Det var ca 30 h efter att vattnet gått. Först blev jag inte insläppt på BB utan bara på undersökning och sen såg de att hans hjärtljud var så dåliga så då blev det tal om snabbt snitt. Snabba svängar.

Men efter att ha stått med rumpan i vädret en stund, flöt det på mer smidigt, tills det gick för snabbt igen och hans hjärtljud gick ner. Så efter en helvetstimme med bricanyl för att ta bort värkar fast kvarstående smärta fick jag slutligen värkar igen och han kom ut.

Jag vill ju att det ska gå fort, därför har jag nu fött dem utan smärtlindring men det känns som det denna gång blev lite för snabbt för bebisen. Hursom han kom ju ut till sist.

Jag opererade ena handen när dottern var 2-3 månader har jag för mig. Ingen hitt med handen i stort bandage när man har spädbarn så jag skippade helt den andra handen då. Den oopererade handen blev kanske lite bättre men domnade alltid bort om jag höll i något länge, t.ex cykelstyret när jag cyklade, krattan eller liknande. Det var ytterst störigt men visst vande man sig. Andra grav 2,5 år senare blev samma sak. Den opererade handen var bra men den oopererade blev såklart värre. Så tillslut opererade jag den också och sen blev allt bra

Men jag gjorde många nervkontroller innan för att se om och hur mycket nerverna tagit skada osv. Så mycket fix å trix var det har jag för mig.

Vänta iaf och se hur det blir efter förlossning, för det mesta löser det sig då Jag ha´de nog bara lite osis.