marsen skrev 2018-05-19 23:06:05 följande:
Ååh vad det är seeegt med denna väntan! Igår kväll fick jag en känsla av att "inatt kan det vara dags". Började fråga sambon vilka kläder han packat ner i bb-väskan och om mössa och strumpor var med. Han har fått hela ansvaret för det där då det är hans första barn och han vill verkligen göra alla förberedelser och "lära sig" allt.
Så somnade jag och vaknade inte förrän kl 08! Jag har alltså sovit en hel natt för första gången på jag vet inte huur länge. Så inga som helst förkänningar nu heller. Vill vakna av förvärkar igen så att hoppet åtminstone tänds. Jag vill veta vem som bosatt sig där inne! JAG VILL FÖDA BARN NUUU!!!
Annars har dagen varit hormonell. Kännt mig deppig och gråtit massor. Över ingenting. Sambon har jobbat och barnen är hos sin pappa. Det är cruising i stan så alla andra är där. Jag har kännt mig ensam och övergiven. Åkte till en kompis framåt kvällen för att bryta känslorna lite och det funkade :) Pussade på barnen när jag åkte förbi där också. Mina fina barn, de kommer bli världens bästa storasyskon till bebis <3
Åh vad tråkigt när man har en sån känsla för besvikelsen känns som det dubbla när inget startar :( känner igen det där när det känns hopplöst och alla andra är ute och roar sig och själv sitter man som en potatis och bara väntar! Håller tummarna att det är vår tur nuuu!
