Inga bekymmer skrev 2018-05-11 09:02:43 följande:
Tålamod nu, snart så:) Tänkte svara på ditt tidigare inlägg på det du skrev som svar på mitt för några dagar sen men varit lite seg här. Tycker det är väldigt omoget att skämta om ev bristningar och framförallt olämpligt till en kvinna som snart ska föda. Nu fick jag inte nån värre bristning än en ytlig som behövde sys med 4 stygn men jag TROR att bristningar i regel inte känns lika illa som man tänker sig, eftersom man redan är bedövad av förlossningssmärtan/värkarna. Och de är duktiga numer på att ta hand om dessa.
På tal om tid och att man ej kan styra det. Var helt inställd på en hyfsat snabb förlossning med första, då min mamma haft 6 snabba förlossningar på 2-3 timmar bara. Tänkte att jag skulle brås på henne men icke. Så det tog tid. Kom in 21.00 på kvällen efter en hel dag med mer och mer tilltagande värkar och födde 14:30 dagen efter. Det var jobbigt men det gick, som många säger allt är glömt när bebisen kommer upp på bröstet och det var verkligen så det kändes. Tiden kan du inte ha kontroll över men värkarna kan du andas igenom. Det som är bra är ju att smärtan inte är konstant. Emellan värkarna har du inte ont och kan samla kraft, vila, och ladda mentalt inför nästa värk. Sen finns ju olika smärtlindring, bara att testa olika, du kanske hittar nåt som funkar och gör det lite lättare.
Min första som var långdragen så tog jag ryggbedövning på morgonen, skönt för det gav lite paus och vila. Med andra var jag inställd på ryggbedövning. Öppen 5 cm när jag kom in och hade väldigt intensiva värkar. Med minnet av första så tänkte jag att det skulle ta några timmar till och sa direkt att jag villa ha ryggmärgsbedövning. De ville undersöka först och sen efter en stund kom narkosläkaren. Precis när han skulle sätta nålen säger jag: Nu känns det som det trycker på, varpå bm tittar och säger: Det är ingen idé att du sätter nålen för bebisen är redan på väg ut nu! Narkosläkaren verkade bli irriterad.. inget som jag märkte av bakom min rygg men min man såg hur han slet av sig handskarna, slängde dom och stormade ut från rummet, hehe.
9 minuter krystvärkar senare var han ute. Jag vet att jag sa den gången att: Nu vet jag att det GÅR att föda utan bedövning, haha:)
Lägg ingen prestige i själva förlossningen, prova den bedövning du vill och var öppen för förslag tänker jag är bra:)
Ursäkta för långt inlägg men gillar att skriva. Inlägget är riktat mest till RJEL varför det blir lite ot!!
För att återgå till ämnet, tror lite av min skempropp släppte igår. Jag mår mkt bättre och Idag är det plocka och städa som gäller!:)
Nä precis, nu när min bf närmar sig mer och mer (2dagar) och jag inte har några tecken alls på att han vill komma så skojar de flesta om att han kommer va kvar 2 veckor till och att jag kommer bli igångsatt och oj oj vilken stor bebis de kommer va... inget jag direkt orkar höra på. Men jag är inte en sån person som ryter ifrån tyvärr . Men jag har läst på och pratat med min syster bland annat och att man spricker är något man i de flesta fall inte äns känner och det är jätte vanligt. Så jag har blivit lite lugnare angående det.
Försöker ta varje dag som den kommer nu och peppa mig själv att jag kommer klara förlossningen. Till en viss del vill jag att smärtsamma värkar ska komma för jag är så redo att få träffa vår son nu. Medans andra dar så är de väldigt panikfyllt att tänka på. Så det går upp och ner.
Tack för att du tog dig tid att skriva till mig!:)
