Jag och min man väntar vårt första gemensamma barn, men han har 3 vuxna barn sedan tidigare. Vi är gifta men pga hans tidigare barn upplever jag att jag är dåligt skyddad om han skulle dö. Jag skulle bara ha rätt till 1/4 av min mans kapital och hade fått sälja huset och flytta. Samtidigt vill jag inte framstå som en girig bitch som kräver att han gör sina tidigare barn arvlösa. Hur har andra i samma situation löst det?
Jag har läst. Självklart drabbas den som bor med den avlidne mest.
Jag har läst. Självklart drabbas den som bor med den avlidne mest.
Ni resonerar totalt idiotiskt. Självklart är det personen som har vardagen med den avlidne som saknar och sörjer personens frånvaro mest, hur man ens kan anse något annat är helt otroligt.
När svärfar gick bort inte fn var det mest synd om maken. Det var svärmor som satt ensam vid middagsbordet, som saknade hans sällskap varje dag.
Maken var ledsen, men han var inte ensam utan han hade sin familj och sin vardag intakt.
Att påstå att det var mest synd om maken är helt absurt, man kan inte ens jämföra hans förlust med hans mammas.
Menar du ett litet barn eller ett vuxet utflyttat?
Ett litet barn lever man ihop med.
Ett vuxet barn har sin familj och det är den som får den värsta smällen om något händer. Det är den familjen som får en totalförändrad vardag.
Jag har läst. Självklart drabbas den som bor med den avlidne mest.
Nä, men det skrev jag väl inte?
Ja, du, fråga dom sitter och tjafsar om vem som är mest ledsen när någon dör...
Jag bara svarade på ett av de inläggen.
Man kan och ska aldrig värdera sorg. Man kan sörja en person lika mycket oavsett om man bor ihop med personen eller inte.
Jag kan hålla med om att det blir mer påtagligt när man lever ihop, att förändringarna blir mer påtagliga. Men att värdera sorgen är fel.
Vilken del fattar du inte. Deras vardag påverkas inte överhuvudtaget, eftersom de inte varken behöver fixa nytt boende, flytt och försäljning osv.
De vet vart de kommer att bo och vad som händer imorgon, vilket de som bott med den avlidne inte har en aning om.
För de flesta av oss är detta inget problem eftersom boendet är belånat och egentligen inte värt något i rena pengar. Men ts räknar tydligen med att deras boende kommer att stiga väsentligt och därför måste de reda ut allt sådant här innan de köper något.
Vilken del fattar du inte. Deras vardag påverkas inte överhuvudtaget, eftersom de inte varken behöver fixa nytt boende, flytt och försäljning osv.
De vet vart de kommer att bo och vad som händer imorgon, vilket de som bott med den avlidne inte har en aning om.
För de flesta av oss är detta inget problem eftersom boendet är belånat och egentligen inte värt något i rena pengar. Men ts räknar tydligen med att deras boende kommer att stiga väsentligt och därför måste de reda ut allt sådant här innan de köper något.
Det är ni som gör det till en tävling. Min åsikt är och har alltid varit att partnern är den som ska ärva mest och sen får alla barnen dela på laglotten. Med anledning av att det är de som bor med den avlidne som drabbas värst.
Att vissa sen drar in vem som blir ledsnast och drar upp det ena tramsiga alternativet efter det andra och vill ha svar på det, får stå för dem.
Och nej, DERAS VARDAG PÅVERKAS INTE, SPECIELLT INTE OM MAN JÄMFÖR MED ATT BLI TVUNGEN ATT FLYTTA OVANPÅ SORGEN!!
Vilken del fattar du inte. Deras vardag påverkas inte överhuvudtaget, eftersom de inte varken behöver fixa nytt boende, flytt och försäljning osv.
De vet vart de kommer att bo och vad som händer imorgon, vilket de som bott med den avlidne inte har en aning om.
För de flesta av oss är detta inget problem eftersom boendet är belånat och egentligen inte värt något i rena pengar. Men ts räknar tydligen med att deras boende kommer att stiga väsentligt och därför måste de reda ut allt sådant här innan de köper något.