Arv vid särkullsbarn

Först måste ni bestämma hur ni vill ha det i de tre fallen
Han dör
Du dör
Ni separerar

Vem ska få vad?

Därefter får ni fundera på en lösning hur ni ska få till det som ni vill. Det kan kanske ske med testamente, äktenskapsförord, gåvor, livförsäkring. 

Min svärfar och hans fru har i testamente skrivit att om man vill ha ut sin del direkt (av det som är knutet till fastigheten) så får de endast ut sin laglott, men om de väntar tills båda är borta så får de ut sin arvslott.
En liknande formulering kan ni säkert få ihop. Väntar dom tills du säljer huset eller går bort, då får de ut sin arvslott annars får de laglotten.

Men jag måste nog rätta dig lite. Om din man dör så, enkelt beskrivet, delas era tillgångar i två delar, den ena delen är din giftorätt, den kommer inte din mans barn ha tillgång till, den andra halvan (som då är din mans giftorätt) delas mellan syskonen och den delen som tillfaller era gemensamma barn har du förfoganderätt eftersom ni är gifta. Tänk även på att i denna giftorätt ingår även dina tillgångar och skulder.
Så rent krasst, utan avtal om enskild egendom, så kommer du ha (om ni inte får fler barn) så kommer du stå kvar med 62,5 % om de tar ut sin arvslott.

Hade jag varit er så hade jag bokat ett möte med en jurist tex hos banken.

Men kortfattat så finns det två saker ni kan göra, det första är att skriva ett testamente så du ärver hälften av din mans tillgångar och hans barns arv blir laglotten dvs hälften av din mans tillgångar. Om ni är gifta så ärver ert gemensamma barn inte direkt utan efter att du dör.

Med det upplägget skulle du vara kvar med 3/4+1/16 av era gemensamma tillgångar om din man dör. Ni kan även teckna en livsförsäkring på din man med dig som förmånstsgare som motsvarar beloppet hans barn ska ärva, då har du möjlighet att lösa it dem.

Men det är ju helt upp till vad din man vill göra

Vi har livförsäkringar.

Har din man ett eget kapital som inte ingår i ert gemensamma kapital? Annars räknas ju hälften som ditt om hand går bort innan dig. Sedan ärver du ert gemensamma barns del. Dvs du skulle få 75% av ert gemensamma kapital.

Detta är ju lite av "nackdelen" att gifta sig med en man med "bagage". Egentligen är ju det "rätta" att följa lagens riktlinjer, vilket automatiskt utan testamente är att barnen som inte är dina får ca 38% och du 62%. Jag förstår att du inte vill stå utan t.ex. huset, men å andra sidan verkar det som att mannen redan arbetat upp en viss typ av livsstil / (kanske du med?) och egentligen : varför ska ni ta del av varandras upparbetade kapital vid detta laget på nivå att ta arv från barnen som fått utså "uppoffringen" från deras far? Jag tänker bara spontant att det vore annorlunda om ni träffats i yngre dagar och fick göra kompromisser/uppoffringar, medan ni numera kanske redan gjort det mesta av detta? Jag VET inte hur eran situation ser ut dock, utan kommer med förslag. 

Samtidigt kan jag då påstå att det vore fel av pappan att ta ifrån sina barn deras arv "bara" för att han skaffar sig en yngre ny fru som kanske lever längre än honom? Ellerhur? MEN - detta är upp till denna man, vad han önskar att göra med sitt kapital han efterlämnar. 

Om jag vore du, hade jag tyckt att en livförsäkring på honom (eventuellt på dig med) hade varit en bra sak att få till. Att mecka med testamentet så anser jag att du har det det gott med 62% redan som det är. Eller? OM nu din man hade gått vidare utan dig, hade du ansett att det vore OK om din man tryckt ned erat gemensamma barns arv till förmån att ge det till sin nya fru? Kan vara en tanke värd att ge lite tid åt. 

Jag personligen hade sett det som självklart att han tänkt på sin fru och ev gemensamma barn med henne i första hand.
Hela fruns och gemensamma barnens tillvaro hade ställts på ända och slagits sönder om han gått bort. De tidigare barnen hade haft sin mamma kvar, och även sin normala vardag.

Nu VET vi väl inte om denna mans ex lever? (eller så har bara jag totalt misstat det). 

Alltså egentligen kan jag hålla med dig delvis. Däremot så ÄR det mannens val hur han vill göra. Ts har faktiskt lika lite att göra med hans testamente som hans barn. Ur ett rent objektivt perspektiv hade jag tyckt att hans tidigare barn har minst lika mycket rätt till arvet som hans barn han har med sin nuvarande. Jag tycker absolut inte att bara för att han har en ny fru att hon per automatik ska få "allt." 

Nu är det såklart olika i olika fall, men i min bekantskapskrets bland de som skaffar nya så prioriteras ALLA barn i testamentet. Inte den nya partners. Just för att man faktiskt har haft "hela" livet på sig att bygga upp en god ekonomisk standard och vid det läger inte "borde" vara beroende av sin partner. I vart fall "borde" inte barnen bli "skadade" av att föräldern skaffat en partner som inte tillbringat något i livet. 

Däremot ser jag också som så att en person borde få ge vidare sitt arv till vem den så än önskar, vare sig blodsband eller äktenskap. Som det fungerar i England, till exempel. Men men. 

Har ni äktenskapsförord? Om inte får du ju hälften vid bodelningen som sker innan arvet fördelas.

Vaddå löst det?

Hans snart fyra barn är bröstarvingar och ska ha sitt lagstadgade arv. Om ni fortfarande är gifta vid hans bortgång får du din lagstadgade del. Den valbara del som blir över väljer HAN SJÄLV vad HAN VILL GÖRA med.

Precis som att du själv väljer vem som ska få det du efterlämnar.

Huruvida denna mannens ex lever, spelar egentligen ingen roll eftersom barnen är vuxna. 

När det gäller att ha haft hela livet på sig att bygga upp något, så ger man ju faktiskt upp nåt för att flytta ihop på riktigt där man köper nytt gemensamt boende. Jag tycker inte det är rätt att riskera stå bostadslös enbart för att det finns särkullar. 
Jag anser inte heller att barnens del ska va olika stora, men däremot så ska partnern kunna stanna kvar i bostaden och va den som får den största biten.