Vi har livförsäkringar.
Har din man ett eget kapital som inte ingår i ert gemensamma kapital? Annars räknas ju hälften som ditt om hand går bort innan dig. Sedan ärver du ert gemensamma barns del. Dvs du skulle få 75% av ert gemensamma kapital.
Bs, de blir ev lite ledsna, men deras vardag påverkas inte alls.
Det är du själv som drar in andra trådar i denna, och drar din slutsats efter det.
Men eftersom du lusläst allt jag skrivit, så måste du även ha koll på att jag förespråkar att alltid ta juridisk hjälp när det finns särkullar.
Hade du läst så hade du även sett att det som händer med barnet är att det bor kvar hos sin kvarlevande förälder och följer samma rutiner som det brukar göra där.
Det fortsätter leva som det brukar, med skillnaden att det inte kan åka på umgänge eller hälsa på sin förälder mer.
Ja det anser jag. Kommer dom vh, så kommer de att bo lika mycket hos mamman som de brukar, deras vardag ser exakt likadan ut som den alltid gjort.
Så självklart så berörs inte de personer som inte lever i hushållet lika mycket som de som faktiskt har en vardag med den avlidne.
Ni resonerar totalt idiotiskt. Självklart är det personen som har vardagen med den avlidne som saknar och sörjer personens frånvaro mest, hur man ens kan anse något annat är helt otroligt.
När svärfar gick bort inte fn var det mest synd om maken. Det var svärmor som satt ensam vid middagsbordet, som saknade hans sällskap varje dag.
Maken var ledsen, men han var inte ensam utan han hade sin familj och sin vardag intakt.
Att påstå att det var mest synd om maken är helt absurt, man kan inte ens jämföra hans förlust med hans mammas.
Menar du ett litet barn eller ett vuxet utflyttat?
Ett litet barn lever man ihop med.
Ett vuxet barn har sin familj och det är den som får den värsta smällen om något händer. Det är den familjen som får en totalförändrad vardag.
Jag har läst. Självklart drabbas den som bor med den avlidne mest.
Ja, du, fråga dom sitter och tjafsar om vem som är mest ledsen när någon dör...
Jag bara svarade på ett av de inläggen.
Vilken del fattar du inte. Deras vardag påverkas inte överhuvudtaget, eftersom de inte varken behöver fixa nytt boende, flytt och försäljning osv.
De vet vart de kommer att bo och vad som händer imorgon, vilket de som bott med den avlidne inte har en aning om.
För de flesta av oss är detta inget problem eftersom boendet är belånat och egentligen inte värt något i rena pengar. Men ts räknar tydligen med att deras boende kommer att stiga väsentligt och därför måste de reda ut allt sådant här innan de köper något.
Vilken del fattar du inte. Deras vardag påverkas inte överhuvudtaget, eftersom de inte varken behöver fixa nytt boende, flytt och försäljning osv.
De vet vart de kommer att bo och vad som händer imorgon, vilket de som bott med den avlidne inte har en aning om.
För de flesta av oss är detta inget problem eftersom boendet är belånat och egentligen inte värt något i rena pengar. Men ts räknar tydligen med att deras boende kommer att stiga väsentligt och därför måste de reda ut allt sådant här innan de köper något.
Det är ni som gör det till en tävling. Min åsikt är och har alltid varit att partnern är den som ska ärva mest och sen får alla barnen dela på laglotten. Med anledning av att det är de som bor med den avlidne som drabbas värst.
Att vissa sen drar in vem som blir ledsnast och drar upp det ena tramsiga alternativet efter det andra och vill ha svar på det, får stå för dem.
Och nej, DERAS VARDAG PÅVERKAS INTE, SPECIELLT INTE OM MAN JÄMFÖR MED ATT BLI TVUNGEN ATT FLYTTA OVANPÅ SORGEN!!