Jag blev gravid och då förändrades allt!!!!!!

Herregud vilken jävla psyko familj du kommit in i. Om jag vore dig skulle jag tacka för mig och ta mitt pick och pack och flytta ifrån dårarna! Ta hand om dig!

Hur gammalt är bonusbarnet?

Rekommenderar att kontakta familjerådgivning.

Det är inget ovanligt att storasyskon reagerar negativt när de ska få syskon, men det tokiga här är ju att de vuxna runtomkring förstärker det hela.

Inget fel att möta bonusbarnets känslor med respekt och att göra vissa extrasaker med bonusbarnet, men samtidigt måste ju de vuxna visa någon form av omdöme.

Hej, jag känner igen mig i din situation! Jag känner så för dig, vet hur det är att vara höggravid bonusmamma! För ett år sedan fick jag och min sambo vårt första gemensamma barn, i slutet av graviditeten försämrades min relation med både min bonusson och min sambo. Min bonusson som är 9 år tog avstånd från mig, ville ha pappa helt för sig själv m.m. Innan hade vi haft en fin relation. Min sambo som är konflikträdd vågade inte säga ifrån om någonting gällande hans släkt eller hans ex eller hans son...jag kände mig helt övergiven i graviditeten, under förlossningen och tiden efter. All energi min sambo hade gick åt att ta hand om hans son och stötta honom i att få ett lillasyskon. Jag och bebisen fick klara oss själva de första månaderna, så kändes det. Det var fruktansvärt. Nu har det gått ett år och vi håller fortfarande på och reparerar vår relation efter den svåra tid som var då vår son föddes. Min relation med min bonusson är ganska ansträngd numera. Jag står ut och försöker se det positiva, är upp över öronen kär och fäst vid min ett-åring! Och jag och min sambo har på något sätt börjat nå varann igen, vi gjorde båda vårt bästa när vår bebis föddes men vi räckte inte till för varann. Skriv gärna till mig om du vill ha råd och stöd, jag finns här och vet hur du har det! Det är inte lätt att vara bonusfamilj och få bebis, men det blir bättre med tiden allteftersom bebisen blir äldre, jag lovar.

Söker råd från er som suttit i liknande sits eller ni som bara kan ge mig lite tips.

Lever sen 2,5 år tillbaks med min sambo och hans barn som vi har boendes varannan vecka. Är dessutom höggravid och ska föda inom närmsta månaden, och det är i samma veva som jag blev gravid som problemen uppstod.

Jag och bonus har haft en bra relation och kommunikation tidigare men sen jag blev gravid så har den försämrats. Dels så kan bonus uttrycka väldigt otrevliga saker om bebisen som ska komma. Hoppas att hon blir utvecklingsstörd etc. Den biten har jag försökt att bortse från men sista tiden har mina hormoner tagit över och jag börjar känna mig förbannad och hatisk! Det är en hemsk känsla som jag inte har känt tidigare.

Häromdagen fick jag reda på att sambons ex bråkar med min sambo om att hon tycker att han måste åka iväg på en utlandsresa med deras barn precis när jag fött vår bebis för att deras inte ska bli åsidosatt? Min sambo har sagt ifrån mot exet och sitt barn men jag märker att han mer och mer distanserar sig från mig och min graviditet. Alla tycker så synd om hans barn nu när vårt gemensamma ska komma, bonus grinar och tjatar hela tiden på min sambo att han måste älska denne mest. Sambons föräldrar tycker så synd om bonus som ska få ett syskon så att dom funderar på att göra vårar arvlös (who cares)....

Från att vi har längtat efter detta tillsammans så har jag mer och mer blivit övergiven av min konflikträdda sambo.

Jag har fått betala alla kostnader för bebisen själv och kommer antagligen få göra det, han har dessutom sagt att jag får spara till vårt gemensamma barn under de närmsta åren eftersom han nu har fullt upp med att spara och betala för sitt tidigare barn.

Jag orkar inte fylla i allt som händer och sker men jag behöver få häva ur mig lite innan jag blir galen.

Från att ha varit världens lyckligaste så känner jag mig som ensammast och olyckligast.

Hur har andra lyckats få ihop det? Har ni andra som skaffat barn med barn sen tidigare drabbats av allas jävla ångest över det?