Anonym (Emma)

Äldre 14 Mar 10:13

79 svar

Jag blev gravid och då förändrades allt!!!!!!

Söker råd från er som suttit i liknande sits eller ni som bara kan ge mig lite tips.

Lever sen 2,5 år tillbaks med min sambo och hans barn som vi har boendes varannan vecka. Är dessutom höggravid och ska föda inom närmsta månaden, och det är i samma veva som jag blev gravid som problemen uppstod.

Jag och bonus har haft en bra relation och kommunikation tidigare men sen jag blev gravid så har den försämrats. Dels så kan bonus uttrycka väldigt otrevliga saker om bebisen som ska komma. Hoppas att hon blir utvecklingsstörd etc. Den biten har jag försökt att bortse från men sista tiden har mina hormoner tagit över och jag börjar känna mig förbannad och hatisk! Det är en hemsk känsla som jag inte har känt tidigare.

Häromdagen fick jag reda på att sambons ex bråkar med min sambo om att hon tycker att han måste åka iväg på en utlandsresa med deras barn precis när jag fött vår bebis för att deras inte ska bli åsidosatt? Min sambo har sagt ifrån mot exet och sitt barn men jag märker att han mer och mer distanserar sig från mig och min graviditet. Alla tycker så synd om hans barn nu när vårt gemensamma ska komma, bonus grinar och tjatar hela tiden på min sambo att han måste älska denne mest. Sambons föräldrar tycker så synd om bonus som ska få ett syskon så att dom funderar på att göra vårar arvlös (who cares)....

Från att vi har längtat efter detta tillsammans så har jag mer och mer blivit övergiven av min konflikträdda sambo.

Jag har fått betala alla kostnader för bebisen själv och kommer antagligen få göra det, han har dessutom sagt att jag får spara till vårt gemensamma barn under de närmsta åren eftersom han nu har fullt upp med att spara och betala för sitt tidigare barn.

Jag orkar inte fylla i allt som händer och sker men jag behöver få häva ur mig lite innan jag blir galen.

Från att ha varit världens lyckligaste så känner jag mig som ensammast och olyckligast.

Hur har andra lyckats få ihop det? Har ni andra som skaffat barn med barn sen tidigare drabbats av allas jävla ångest över det?

Anonym (övergiven)

Äldre 2 Jun 21:04

#61

Anonym (Emma) skrev 2018-06-02 16:05:41 följande:

Bläääää och fy fan vilken jävla skithelvetes dag det är. Jag har vaknat på helt fel sida idag och eftersom hans barn också har haft en riktigt pissig dag så har vi kolliderat här hemma.

Sambo o hans barn stack tidigt imorse för att åka ut på sjön. Nu kom de hem igen för ett tag sen och då vräker ungjäveln ur sig - är du fortfarande hemma o latar dig hela dagarna? Börja träna som maaaaamma gör för du har inget liv. Sa åt ungen att skaffa ett liv själv för helvete för normala tonåringar klänger inte på sin pappa hela tiden. Tappade fan humöret helt och landade på samma jävla barnsliga nivå som tonåringen.

Usch! Inte min dag idag och så jävla trött på allt just nu känns det som.

Det är förståeligt att du tappade humöret i den situationen. Du är full av både amnings- och stresshormoner.

Du står ensam med ansvaret för ett litet barn medan din man leker "lyckliga familjen" med en tonåring som borde öva upp sin förmåga till självständighet. Självklart brister det för dig. Med all rätt!

Ess

Äldre 2 Jun 21:09

#62

Anonym (Emma) skrev 2018-06-02 16:05:41 följande:

Bläääää och fy fan vilken jävla skithelvetes dag det är. Jag har vaknat på helt fel sida idag och eftersom hans barn också har haft en riktigt pissig dag så har vi kolliderat här hemma.

Sambo o hans barn stack tidigt imorse för att åka ut på sjön. Nu kom de hem igen för ett tag sen och då vräker ungjäveln ur sig - är du fortfarande hemma o latar dig hela dagarna? Börja träna som maaaaamma gör för du har inget liv. Sa åt ungen att skaffa ett liv själv för helvete för normala tonåringar klänger inte på sin pappa hela tiden. Tappade fan humöret helt och landade på samma jävla barnsliga nivå som tonåringen.

Usch! Inte min dag idag och så jävla trött på allt just nu känns det som.

Jag hade svarat, bra då tar ni xx imorgon och så sticker jag iväg och.........

Jag ammade min yngsta men det hindrade inte mig från att åka iväg och både träna och tävla. Jag ammade innan jag åkte och sen när jag kom hem, och blev hon hungrig där emellan så fick pappa ge henne flaskan med ersättning.

Ess

Äldre 2 Jun 21:13

#63

Anonym (Emma) skrev 2018-06-02 16:12:39 följande:

Åh va jag väntar på det där jävla uppvaknandet. När jag inte längre är den vandrande mjölkmaskinen så ska jag börja lämna över ansvar på honom. Det som stör mig nu är att vi har haft hans barn här flera veckor i sträck och inte fan en gång har jag fått avlastning av min partner.

Ställ krav på din sambo och ställ till ett jävla liv om han inte lever upp till det. Precis som jag skrev i ett tidigare inlägg så peka på dörren om du känner att han och hans tidigare barn enbart är en belastning och en irritation för dig.

Anonym (övergiven)

Äldre 2 Jun 21:30

#64

Ess skrev 2018-06-02 21:13:39 följande:

Ställ krav på din sambo och ställ till ett jävla liv om han inte lever upp till det. Precis som jag skrev i ett tidigare inlägg så peka på dörren om du känner att han och hans tidigare barn enbart är en belastning och en irritation för dig.

Mycket bra idé!

Anonym (Line)

Äldre 2 Jun 21:32

#65

Men VARFÖR ställer du inte krav på din partner?! Varför ställer du inget ultimatum?! Det är inte som att du ber honom ta ner månen direkt!!

Jag fattar att man kan sitta i en jobbig situation osv osv men man får inte låta andra människor, och FRAMFÖRALLT inte sin egen sambo, behandla en på detta sätt. Du måste sätta ner foten eller flytta, herregud!

Anonym (signe)

Äldre 3 Jun 08:56

#66

Anonym (Emma) skrev 2018-06-02 16:05:41 följande:

Bläääää och fy fan vilken jävla skithelvetes dag det är. Jag har vaknat på helt fel sida idag och eftersom hans barn också har haft en riktigt pissig dag så har vi kolliderat här hemma.

Sambo o hans barn stack tidigt imorse för att åka ut på sjön. Nu kom de hem igen för ett tag sen och då vräker ungjäveln ur sig - är du fortfarande hemma o latar dig hela dagarna? Börja träna som maaaaamma gör för du har inget liv. Sa åt ungen att skaffa ett liv själv för helvete för normala tonåringar klänger inte på sin pappa hela tiden. Tappade fan humöret helt och landade på samma jävla barnsliga nivå som tonåringen.

Usch! Inte min dag idag och så jävla trött på allt just nu känns det som.

Varför skulle "ungjäveln" kritisera dig öht? Och jämföra dig med sin mamma? (Vill han att du är hans mamma?) Var nog inget dumt svar du gav när man tänker efter. Bra att du röt ifrån.

Vad säger pappan om att hans barn är ohyfsad mot dig?

HD2017dis

Äldre 3 Jun 09:13

#67

Du verkar skaffat barn med en vek man. Det handlar inte om "barn sedan tidigare", utan vekling.

Om ni har barnet varannan vecka så ska han ju inte betala underhåll.

Sedan om ni har barnet varannan vecka, så ska han ha uppfostrat sitt barn ju! Detta låter som ett ouppfostrat egoistiskt skitbarn som ska ha ett kok stryk.

Sedan kanske du överdriver i texten, det kan vara dina hormoner som tolkar saker åt dig och du flippar ut i hjärnan, för jag menar det känns ganska absurt att dina svärföräldrar skulle ha sagt att de ska göra ert gemensamma barn arvlöst. Troligen har de inte alls sagt det utan dina hormoner gjort det till sanning i din hjärna.

Anonym (Emma) Trådstartaren

Äldre 3 Jun 12:30

#68

HD2017dis skrev 2018-06-03 09:13:40 följande:

Du verkar skaffat barn med en vek man. Det handlar inte om "barn sedan tidigare", utan vekling.

Om ni har barnet varannan vecka så ska han ju inte betala underhåll.

Sedan om ni har barnet varannan vecka, så ska han ha uppfostrat sitt barn ju! Detta låter som ett ouppfostrat egoistiskt skitbarn som ska ha ett kok stryk.

Sedan kanske du överdriver i texten, det kan vara dina hormoner som tolkar saker åt dig och du flippar ut i hjärnan, för jag menar det känns ganska absurt att dina svärföräldrar skulle ha sagt att de ska göra ert gemensamma barn arvlöst. Troligen har de inte alls sagt det utan dina hormoner gjort det till sanning i din hjärna.

Jag överdriver inte! Vänner till mig trodde tidigare att jag överdrivit allt men de har snabbt ändrat uppfattning när de har umgåtts med oss. Men en sak bidrar mina hormoner till och det är att jag tappar humöret mycket lättare och det är inte bra.

Idag började bonus tjata om att denne ville åka iväg på en speciell dagsutflykt som ligger några mil bort men då sa jag nej. Idag får min jävla sambo vara hemma och avlösa mig....nån jävla måtta får det vara.

Anonym (Emma) Trådstartaren

Äldre 3 Jun 12:49

#69

Anonym (signe) skrev 2018-06-03 08:56:23 följande:

Varför skulle "ungjäveln" kritisera dig öht? Och jämföra dig med sin mamma? (Vill han att du är hans mamma?) Var nog inget dumt svar du gav när man tänker efter. Bra att du röt ifrån.

Vad säger pappan om att hans barn är ohyfsad mot dig?

Nej det tror jag knappast men denne har hela tiden haft ett behov av att säga vitt om jag sagt svart och har jag sagt fred så ska hans barn säga krig. Så har det varit hela tiden men sen jag blev gravid så har jag tappat tålamodet med det.

Min sambo säger aldrig ifrån men han o jag bråkar desto mer. Han går ju in i försvarsposition direkt.

Anonym (Emma) Trådstartaren

Äldre 3 Jun 12:53

#70

Ess skrev 2018-06-02 21:09:04 följande:

Jag hade svarat, bra då tar ni xx imorgon och så sticker jag iväg och.........

Jag ammade min yngsta men det hindrade inte mig från att åka iväg och både träna och tävla. Jag ammade innan jag åkte och sen när jag kom hem, och blev hon hungrig där emellan så fick pappa ge henne flaskan med ersättning.

Jag kör på den där stilen idag. Sitter ute på en bänk o solar. Då kan han sitta hemma o sura och invänta att bebis vaknar. Jag är så jävla trött på att ha varit isolerad, så jävla trött på att han passat på att gå ut o dricka öl efter jobbet med kollegorna, åkt iväg med båten varje helg med sitt barn medans en annan ligger hemma o grinar.

Jag hatar mitt liv just nu! Jag hatar mig själv som gav mig in i den här familjekonstellationen.

Anonym (Emma) Trådstartaren

Äldre 3 Jun 13:01

#71

Anonym (Line) skrev 2018-06-02 21:32:51 följande:

Men VARFÖR ställer du inte krav på din partner?! Varför ställer du inget ultimatum?! Det är inte som att du ber honom ta ner månen direkt!!

Jag fattar att man kan sitta i en jobbig situation osv osv men man får inte låta andra människor, och FRAMFÖRALLT inte sin egen sambo, behandla en på detta sätt. Du måste sätta ner foten eller flytta, herregud!

Helt rätt! Så är det! Jag vill inte ha det så här så får börja se över en annan lösning.

Anonym (vv)

Äldre 3 Jun 13:05

#72

Anonym (Emma) skrev 2018-06-03 12:53:06 följande:

Jag kör på den där stilen idag. Sitter ute på en bänk o solar. Då kan han sitta hemma o sura och invänta att bebis vaknar. Jag är så jävla trött på att ha varit isolerad, så jävla trött på att han passat på att gå ut o dricka öl efter jobbet med kollegorna, åkt iväg med båten varje helg med sitt barn medans en annan ligger hemma o grinar.

Jag hatar mitt liv just nu! Jag hatar mig själv som gav mig in i den här familjekonstellationen.

Du vet, det är ju inget måste att stanna i denna konstellation. Jag vill inte ens kalla den "familj" då det du beskriver låter som allt annat än en familj.

Vore dock bra om ni kan få komma på parterapi och se om det går att hitta en väg framåt. Går det inte så har ni iaf försökt.

Colourfulrainbow

Äldre 3 Jun 13:07

#73

Hur kan det finnas kärlek kvar för din sambo? Han försummar ju dig och bebisen totalt.

Anonym (övergiven)

Äldre 3 Jun 17:04

#74

Colourfulrainbow skrev 2018-06-03 13:07:11 följande:

Hur kan det finnas kärlek kvar för din sambo? Han försummar ju dig och bebisen totalt.

I mitt fall stannade jag trots att kärleken nöttes bort en bit i taget för varje svek. Till sist fanns bara envishet kvar. Jag ville inte att mina barn skulle växa upp i en "trasig" familj.

I efterhand inser jag ju att det var precis så det var, vi var en trasig familj som nog aldrig blir hel. Jag trodde att jag gjorde det bästa för mina barn som kämpade på för att få det att fungera.

Jag vet att jag bara har mig själv att skylla men kan ändå inte hjälpa att jag känner sorg och bitterhet.

Förmodligen hade mina barn mått bättre av att ha en glad och lycklig mamma. Antagligen hade de inte träffat sin pappa så ofta. Sitt äldre syskon hade de nog mest velat slippa eftersom det barnet uppfört sig mycket illa mot dem.

I backspegeln ser jag hur mycket bättre mitt (och kanske mina barns) liv blivit om jag valt att lämna.

Anonym (Emma) Trådstartaren

Äldre 3 Jun 17:25

#75

Anonym (vv) skrev 2018-06-03 13:05:04 följande:

Du vet, det är ju inget måste att stanna i denna konstellation. Jag vill inte ens kalla den "familj" då det du beskriver låter som allt annat än en familj.

Vore dock bra om ni kan få komma på parterapi och se om det går att hitta en väg framåt. Går det inte så har ni iaf försökt.

Det är inte en familj. Från början fungerade det bra när jag "bara" var pappas tjej, då sågs jag som den självklara tvåan som knappast skulle kunna konkurrera ut nån. Sen jag blev gravid så märkte jag sakta men säkert hur hans barn och hur hans ex svartsjuka har visat sitt fula jävla tryne. Från att bara vara ett bihang så ser de mig och vårt barn som ett hot.

Jag tror inte att det är så vanligt att leva under såna här extrema förhållanden, inte ens i bonusfamiljer. Jag skulle dragit öronen åt mig för längesen men jag såg det bara som nåt väldigt positivt att jag träffat en man som var fullkomligt dedikerad sitt barn. Det var det ta mig fan inte!!

Har föreslagit parterapi o först vägrade han men nu fattar han att jag menar allvar så då har han gått med på det.

Anonym (Emma) Trådstartaren

Äldre 3 Jun 17:27

#76

Colourfulrainbow skrev 2018-06-03 13:07:11 följande:

Hur kan det finnas kärlek kvar för din sambo? Han försummar ju dig och bebisen totalt.

Jag har varit så jävla kär i honom och på nåt vänster så är jag fortfarande kär i honom. Men det är också som så att man kan enbart känna hat för nån som man älskar, han är den första människa som mitt känslosystem kan gå från ytterlighet till ytterlighet.

Anonym (Känner igen mig)

Äldre 6 Jun 13:06

#77

Hej, jag läser hur tråden har utvecklats med sorg och återigen, JAG KÄNNER IGEN MIG! Vi är många som varit i din sits, styvmammor, nytt gemensamt barn, kaos hemma.

Det kanske inte tröstar dig men vi finns här, vi vet vad du går igenom. Jag vet inte hur du ska kunna få en lättare situation, det vet bara du, men jag hejar på dig och din bebis! Som sagt så tog jag mig ur MIN jobbiga situation genom att tvinga med min man på olika saker och ta hjälp utifrån.

Jag tvingade med honom i familjerådgivning, tvingade honom att ta ut föräldraledighet, tvingade honom att ta varannan natt (med mjölkersättning till bebisen, fuck amning!), tvingade honom att ta hushållet, fick igenom familjeråd och gemensamma husregler för bonusbarnet, även regler för hur man får tilltala varann. Jag fick även hjälp från Mvc med att prata med en kurator, satt och öste ur mig min ilska hos kuratorn istället för hemma i familjen! Av det du skriver så får jag känslan av att du är ARG, med all rätt. Det finns hjälp att få med ilskan, resurser hos Mvc. Skriv gärna och berätta hur det går, vi finns här. Nu är mitt barn 1,5 år och allt flyter på så mycket lättare här hemma. Men Gud vad vi har fått kämpa.

Canadasvensk

Äldre 6 Jun 17:15

#78

Anonym (Känner igen mig) skrev 2018-06-06 13:06:01 följande:

Hej, jag läser hur tråden har utvecklats med sorg och återigen, JAG KÄNNER IGEN MIG! Vi är många som varit i din sits, styvmammor, nytt gemensamt barn, kaos hemma.

Det kanske inte tröstar dig men vi finns här, vi vet vad du går igenom. Jag vet inte hur du ska kunna få en lättare situation, det vet bara du, men jag hejar på dig och din bebis! Som sagt så tog jag mig ur MIN jobbiga situation genom att tvinga med min man på olika saker och ta hjälp utifrån.

Jag tvingade med honom i familjerådgivning, tvingade honom att ta ut föräldraledighet, tvingade honom att ta varannan natt (med mjölkersättning till bebisen, fuck amning!), tvingade honom att ta hushållet, fick igenom familjeråd och gemensamma husregler för bonusbarnet, även regler för hur man får tilltala varann. Jag fick även hjälp från Mvc med att prata med en kurator, satt och öste ur mig min ilska hos kuratorn istället för hemma i familjen! Av det du skriver så får jag känslan av att du är ARG, med all rätt. Det finns hjälp att få med ilskan, resurser hos Mvc. Skriv gärna och berätta hur det går, vi finns här. Nu är mitt barn 1,5 år och allt flyter på så mycket lättare här hemma. Men Gud vad vi har fått kämpa.

Bästa svaret hittills!

Tror det är lätt för många att ta på sig offerkoftan I förhållanden. (Och då snackar jag inte bara om denna tråden.)

Det är så många här på FL som gnäller om sin partner men oavset hur många råd dom får så duger inget.

Givetvis kan många vara just "offer" men man kan inte forstätta att göra som man alltid gjort och förvänta sig ett annat resultat. Ibland måste man sätta ner foten om man vill se förändring.

Så starkt jobbat av dig "Känner igen mig"! Hoppas det smittar av sig till TS...

Anonym (Känner igen mig)

Äldre 6 Jun 18:44

#79

Canadasvensk, tack! Det har inte varit lätt ska du veta :) Jag håller med dig om att det är lätt att ta på sig en offerroll, i kärleksförhållanden överlag.

Det finns ju nåt som kallas "The Cinderella's stepmother syndrome" eller liknande, som handlar om att många styvmammor blir deprimerade och har ångest under tiden som styvfamiljen etableras och blir stabil, i högre grad än styvpappor. Pga komplexa förväntningar på styvmamman. Det hjälpte mig att läsa om detta, både hos Mvc och familjerådgivningen hade de böcker om styvfamiljer. Det kan vara övergående och det kan bli en jättefin familj! Men då måste man kämpa.

Jag blev gravid och då förändrades allt!!!!!!

INNEHÅLL