• Anonym (Emma)

    Jag blev gravid och då förändrades allt!!!!!!

    Söker råd från er som suttit i liknande sits eller ni som bara kan ge mig lite tips.

    Lever sen 2,5 år tillbaks med min sambo och hans barn som vi har boendes varannan vecka. Är dessutom höggravid och ska föda inom närmsta månaden, och det är i samma veva som jag blev gravid som problemen uppstod.

    Jag och bonus har haft en bra relation och kommunikation tidigare men sen jag blev gravid så har den försämrats. Dels så kan bonus uttrycka väldigt otrevliga saker om bebisen som ska komma. Hoppas att hon blir utvecklingsstörd etc. Den biten har jag försökt att bortse från men sista tiden har mina hormoner tagit över och jag börjar känna mig förbannad och hatisk! Det är en hemsk känsla som jag inte har känt tidigare.

    Häromdagen fick jag reda på att sambons ex bråkar med min sambo om att hon tycker att han måste åka iväg på en utlandsresa med deras barn precis när jag fött vår bebis för att deras inte ska bli åsidosatt? Min sambo har sagt ifrån mot exet och sitt barn men jag märker att han mer och mer distanserar sig från mig och min graviditet. Alla tycker så synd om hans barn nu när vårt gemensamma ska komma, bonus grinar och tjatar hela tiden på min sambo att han måste älska denne mest. Sambons föräldrar tycker så synd om bonus som ska få ett syskon så att dom funderar på att göra vårar arvlös (who cares)....

    Från att vi har längtat efter detta tillsammans så har jag mer och mer blivit övergiven av min konflikträdda sambo.

    Jag har fått betala alla kostnader för bebisen själv och kommer antagligen få göra det, han har dessutom sagt att jag får spara till vårt gemensamma barn under de närmsta åren eftersom han nu har fullt upp med att spara och betala för sitt tidigare barn.

    Jag orkar inte fylla i allt som händer och sker men jag behöver få häva ur mig lite innan jag blir galen.

    Från att ha varit världens lyckligaste så känner jag mig som ensammast och olyckligast.

    Hur har andra lyckats få ihop det? Har ni andra som skaffat barn med barn sen tidigare drabbats av allas jävla ångest över det?

  • Svar på tråden Jag blev gravid och då förändrades allt!!!!!!
  • AEPettersson
    Anonym (Emma) skrev 2018-03-14 10:29:42 följande:

    Bonus är 14.

    Är inte konstigt att en tonåring inte vill ha syskon men kan tycka att en i den åldern är något mognare och mer självständig än vad bonus är.

    Bonus mamma och jag hade en fin kontakt tidigare fram tills att jag blev gravid. Kan inte se det på nåt annat sätt än att det handlar om ren avundsjuka.


    Bonus är 14 och säger åt sin pappa att han måste älska honom mest? Det låter inte normalt. Tänk dig om det hade varit en 14 år gammal tjej istället för en pojke som hade den inställningen.
  • Anonym (Sofie)
    AEPettersson skrev 2018-03-14 18:49:39 följande:
    Bonus är 14 och säger åt sin pappa att han måste älska honom mest? Det låter inte normalt. Tänk dig om det hade varit en 14 år gammal tjej istället för en pojke som hade den inställningen.
    Det står väl ingenstans att bonus är en pojke?
  • AEPettersson
    Anonym (Sofie) skrev 2018-03-14 19:26:44 följande:

    Det står väl ingenstans att bonus är en pojke?


    Du har rätt, jag blev nog förvirrad av att se pronomet han som används för fadern och kopplade ihop det med bonusbarnet.
  • Anonym (Kvinna)

    Dumpa sambon.

    Be hans föräldrar dra åt helvete.

    Be exet skaffa hjälp åt både sig själv och barnet.

    Jag hade ju inte uppfostrat mitt barn en minut i den skadliga och sjuka miljön.

  • Anonym (Hmkvg)
    Anonym (Kvinna) skrev 2018-03-14 21:58:31 följande:

    Dumpa sambon.

    Be hans föräldrar dra åt helvete.

    Be exet skaffa hjälp åt både sig själv och barnet.

    Jag hade ju inte uppfostrat mitt barn en minut i den skadliga och sjuka miljön.


  • Anonym (Emma)
    Anonym (Känner igen mig) skrev 2018-03-14 10:44:18 följande:

    Hej, jag känner igen mig i din situation! Jag känner så för dig, vet hur det är att vara höggravid bonusmamma! För ett år sedan fick jag och min sambo vårt första gemensamma barn, i slutet av graviditeten försämrades min relation med både min bonusson och min sambo. Min bonusson som är 9 år tog avstånd från mig, ville ha pappa helt för sig själv m.m. Innan hade vi haft en fin relation. Min sambo som är konflikträdd vågade inte säga ifrån om någonting gällande hans släkt eller hans ex eller hans son...jag kände mig helt övergiven i graviditeten, under förlossningen och tiden efter. All energi min sambo hade gick åt att ta hand om hans son och stötta honom i att få ett lillasyskon. Jag och bebisen fick klara oss själva de första månaderna, så kändes det. Det var fruktansvärt. Nu har det gått ett år och vi håller fortfarande på och reparerar vår relation efter den svåra tid som var då vår son föddes. Min relation med min bonusson är ganska ansträngd numera. Jag står ut och försöker se det positiva, är upp över öronen kär och fäst vid min ett-åring! Och jag och min sambo har på något sätt börjat nå varann igen, vi gjorde båda vårt bästa när vår bebis föddes men vi räckte inte till för varann. Skriv gärna till mig om du vill ha råd och stöd, jag finns här och vet hur du har det! Det är inte lätt att vara bonusfamilj och få bebis, men det blir bättre med tiden allteftersom bebisen blir äldre, jag lovar.


    Tack för din berättelse. Är inte glad över att du verkar ha gått igenom en liknande situation men det ger en lite tröst att höra att man inte är ensam.

    Jag känner verkligen att alla har förändrats sen graviditeten. Min sambo var väldigt lycklig i början men efter påtryckningar från omgivningen så har han distanserat sig från mig och sitt kommande barn. Det är bara när vi är själva som han uttrycker lycka över det.

    I vår sits så har det blivit så att jag har bekostat barnvagnen själv och alla andra inköp har jag och min familj fått stå för. Var det samma sak för er?
  • Anonym (Emma)
    Anonym (stackars) skrev 2018-03-14 13:39:02 följande:
    Stackars, stackars dig som skaffar barn med en sån man! Var du verkligen världens lyckligaste? Eller var det bara så att han inte visat sitt rätta ansikte för dig ännu?

    Barnet får inte vara ilsket och önska bort ditt väntade barn men du får vara hatisk mot det tidigare barnet?

    Jag tror att om man skaffar barn med en man som inte tar ansvar så blir det jobbigt. Detta oavsett kärnfamilj eller styvfamilj.
    Jag har inte sagt att jag hatar mitt bonusbarn. Jag är vuxen och är såpass utvecklad att jag inte känner hat mot ett barn men jag känner ett enormt hat mot situationen och människorna runtomkring.

    Mycket möjligt att jag varit naiv men dessa fula sidor har jag inte märkt av tidigare.
  • Anonym (Emma)
    Anonym (Sofie) skrev 2018-03-14 19:26:44 följande:
    Det står väl ingenstans att bonus är en pojke?
    Jag har inte skrivit att bonus är en pojke. Jag utelämnar den infon för att inte delge alldeles för mycket info.

    Nojig över att nån ska räkna ihop ett plus ett.
  • Anonym (Man up)

    Din sambo är svag. Han måste bestämma sig för om ni är en familj nu inkl hans tidigare barn eller om du och bebisen är på undantag.

    Det är de vuxna i detta som är sjuka i huvudet. 14 åringen är som fjortonåringar kan vara. Hen måste få veta vad som gäller: man är trevlig mot alla i familjen. Hen kommer inte att bli mindre älskad.

    Hen kommer att få egentid med föräldern. Osv.

    Övriga familjen måste få veta att de inte ska förstärka det sjuka beteendet genom att själva vara sjuka (bör uttryckas trevligare) och bonus mamma bör få veta att pappan och du bestämmer i er familj och det är inte diskuterbart. Om pappan vill åka utomlands med det första barnet så gör han det när det passar er.

    För hade jag bett ett sånt arsle att dra så fort han krystat om att förfördela sitt ena barn! Kan bli skillnad när bebisen väl är här. Nu finns ingen person att älska.

  • Anonym (Känner igen mig)

    Hej, jag känner så för dig. Jag behövde inte bekosta saker till själva bebisen själv, däremot behövde jag köpa allt jag behövde för graviditeten själv, gå på nästan alla Mvc-möten själv, öva på profylax själv m.m. Det var som om han bara försvann, känslomässigt och distanserade sig från mig. Och eftersom jag var mer sårbar än någonsin förr i mitt liv och full av hormoner var jag nog mer "krävande" än någonsin. Han var fullt upptagen av sin son. Sedan, när förlossningen väl var över och bebisen född, fanns ingen tid att "tala ut" eller koma överens om saker eller ställa saker till rätta. Det var bara amma, bära, trösta, byta blöja dygnet runt! I några månader. Så om du kan och orkar ta ett snack med din man NU, gärna med familjerådgivare, så råder jag dig verkligen att göra det. Och ta hand om DIG nu, och din kommande bebis! Ni är viktigast! Om jag skulle vilja gå tillbaka och göra om något i efterhand så är det att jag borde ha tänkt på mig själv och bebisen mer, skitit i sambo och bonusson, tagit hjälp utifrån.

Svar på tråden Jag blev gravid och då förändrades allt!!!!!!