Inlägg från: Anonym (Emma) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Emma)

    Jag blev gravid och då förändrades allt!!!!!!

    Söker råd från er som suttit i liknande sits eller ni som bara kan ge mig lite tips.

    Lever sen 2,5 år tillbaks med min sambo och hans barn som vi har boendes varannan vecka. Är dessutom höggravid och ska föda inom närmsta månaden, och det är i samma veva som jag blev gravid som problemen uppstod.

    Jag och bonus har haft en bra relation och kommunikation tidigare men sen jag blev gravid så har den försämrats. Dels så kan bonus uttrycka väldigt otrevliga saker om bebisen som ska komma. Hoppas att hon blir utvecklingsstörd etc. Den biten har jag försökt att bortse från men sista tiden har mina hormoner tagit över och jag börjar känna mig förbannad och hatisk! Det är en hemsk känsla som jag inte har känt tidigare.

    Häromdagen fick jag reda på att sambons ex bråkar med min sambo om att hon tycker att han måste åka iväg på en utlandsresa med deras barn precis när jag fött vår bebis för att deras inte ska bli åsidosatt? Min sambo har sagt ifrån mot exet och sitt barn men jag märker att han mer och mer distanserar sig från mig och min graviditet. Alla tycker så synd om hans barn nu när vårt gemensamma ska komma, bonus grinar och tjatar hela tiden på min sambo att han måste älska denne mest. Sambons föräldrar tycker så synd om bonus som ska få ett syskon så att dom funderar på att göra vårar arvlös (who cares)....

    Från att vi har längtat efter detta tillsammans så har jag mer och mer blivit övergiven av min konflikträdda sambo.

    Jag har fått betala alla kostnader för bebisen själv och kommer antagligen få göra det, han har dessutom sagt att jag får spara till vårt gemensamma barn under de närmsta åren eftersom han nu har fullt upp med att spara och betala för sitt tidigare barn.

    Jag orkar inte fylla i allt som händer och sker men jag behöver få häva ur mig lite innan jag blir galen.

    Från att ha varit världens lyckligaste så känner jag mig som ensammast och olyckligast.

    Hur har andra lyckats få ihop det? Har ni andra som skaffat barn med barn sen tidigare drabbats av allas jävla ångest över det?

  • Svar på tråden Jag blev gravid och då förändrades allt!!!!!!
  • Anonym (Emma)
    Anonym (Hmkvg) skrev 2018-03-14 10:16:30 följande:

    Herregud vilken jävla psyko familj du kommit in i. Om jag vore dig skulle jag tacka för mig och ta mitt pick och pack och flytta ifrån dårarna! Ta hand om dig!


    Jag läste igenom vad jag hade skrivit o jag blir chockad själv när jag läser det.

    Men det har blivit så här. Alla kring honom har förvandlats till hysterikor.
  • Anonym (Emma)
    Anonym (A) skrev 2018-03-14 10:22:43 följande:

    Hur gammalt är bonusbarnet?

    Rekommenderar att kontakta familjerådgivning.

    Det är inget ovanligt att storasyskon reagerar negativt när de ska få syskon, men det tokiga här är ju att de vuxna runtomkring förstärker det hela.

    Inget fel att möta bonusbarnets känslor med respekt och att göra vissa extrasaker med bonusbarnet, men samtidigt måste ju de vuxna visa någon form av omdöme.


    Bonus är 14.

    Är inte konstigt att en tonåring inte vill ha syskon men kan tycka att en i den åldern är något mognare och mer självständig än vad bonus är.

    Bonus mamma och jag hade en fin kontakt tidigare fram tills att jag blev gravid. Kan inte se det på nåt annat sätt än att det handlar om ren avundsjuka.
  • Anonym (Emma)
    Anonym (Känner igen mig) skrev 2018-03-14 10:44:18 följande:

    Hej, jag känner igen mig i din situation! Jag känner så för dig, vet hur det är att vara höggravid bonusmamma! För ett år sedan fick jag och min sambo vårt första gemensamma barn, i slutet av graviditeten försämrades min relation med både min bonusson och min sambo. Min bonusson som är 9 år tog avstånd från mig, ville ha pappa helt för sig själv m.m. Innan hade vi haft en fin relation. Min sambo som är konflikträdd vågade inte säga ifrån om någonting gällande hans släkt eller hans ex eller hans son...jag kände mig helt övergiven i graviditeten, under förlossningen och tiden efter. All energi min sambo hade gick åt att ta hand om hans son och stötta honom i att få ett lillasyskon. Jag och bebisen fick klara oss själva de första månaderna, så kändes det. Det var fruktansvärt. Nu har det gått ett år och vi håller fortfarande på och reparerar vår relation efter den svåra tid som var då vår son föddes. Min relation med min bonusson är ganska ansträngd numera. Jag står ut och försöker se det positiva, är upp över öronen kär och fäst vid min ett-åring! Och jag och min sambo har på något sätt börjat nå varann igen, vi gjorde båda vårt bästa när vår bebis föddes men vi räckte inte till för varann. Skriv gärna till mig om du vill ha råd och stöd, jag finns här och vet hur du har det! Det är inte lätt att vara bonusfamilj och få bebis, men det blir bättre med tiden allteftersom bebisen blir äldre, jag lovar.


    Tack för din berättelse. Är inte glad över att du verkar ha gått igenom en liknande situation men det ger en lite tröst att höra att man inte är ensam.

    Jag känner verkligen att alla har förändrats sen graviditeten. Min sambo var väldigt lycklig i början men efter påtryckningar från omgivningen så har han distanserat sig från mig och sitt kommande barn. Det är bara när vi är själva som han uttrycker lycka över det.

    I vår sits så har det blivit så att jag har bekostat barnvagnen själv och alla andra inköp har jag och min familj fått stå för. Var det samma sak för er?
  • Anonym (Emma)
    Anonym (stackars) skrev 2018-03-14 13:39:02 följande:
    Stackars, stackars dig som skaffar barn med en sån man! Var du verkligen världens lyckligaste? Eller var det bara så att han inte visat sitt rätta ansikte för dig ännu?

    Barnet får inte vara ilsket och önska bort ditt väntade barn men du får vara hatisk mot det tidigare barnet?

    Jag tror att om man skaffar barn med en man som inte tar ansvar så blir det jobbigt. Detta oavsett kärnfamilj eller styvfamilj.
    Jag har inte sagt att jag hatar mitt bonusbarn. Jag är vuxen och är såpass utvecklad att jag inte känner hat mot ett barn men jag känner ett enormt hat mot situationen och människorna runtomkring.

    Mycket möjligt att jag varit naiv men dessa fula sidor har jag inte märkt av tidigare.
  • Anonym (Emma)
    Anonym (Sofie) skrev 2018-03-14 19:26:44 följande:
    Det står väl ingenstans att bonus är en pojke?
    Jag har inte skrivit att bonus är en pojke. Jag utelämnar den infon för att inte delge alldeles för mycket info.

    Nojig över att nån ska räkna ihop ett plus ett.
  • Anonym (Emma)
    Anonym (Man up) skrev 2018-03-15 09:16:29 följande:

    Din sambo är svag. Han måste bestämma sig för om ni är en familj nu inkl hans tidigare barn eller om du och bebisen är på undantag.

    Det är de vuxna i detta som är sjuka i huvudet. 14 åringen är som fjortonåringar kan vara. Hen måste få veta vad som gäller: man är trevlig mot alla i familjen. Hen kommer inte att bli mindre älskad.

    Hen kommer att få egentid med föräldern. Osv.

    Övriga familjen måste få veta att de inte ska förstärka det sjuka beteendet genom att själva vara sjuka (bör uttryckas trevligare) och bonus mamma bör få veta att pappan och du bestämmer i er familj och det är inte diskuterbart. Om pappan vill åka utomlands med det första barnet så gör han det när det passar er.

    För hade jag bett ett sånt arsle att dra så fort han krystat om att förfördela sitt ena barn! Kan bli skillnad när bebisen väl är här. Nu finns ingen person att älska.


    Tack för ditt svar!

    Tycker också att alla är sjuka i huvudet.

    Hans ex är sur över att min sambo får ett till barn för hon hade hoppats på att hennes barn skulle bli enda arvinge. Min sambo är inte rik men hans föräldrar är väl täta och drömmen är väl att hennes barn skulle stå som enda arvinge.

    Nu blir det antagligen så ändå eftersom min sambos föräldrar också tycker så vansinnigt synd om bonus så att de ska stryka vårt gemensamma barn ur testamentet (vad jag har hört sambons mamma säga).

    Helt okej för mig, jag kommer göra allt för att göra mitt barn lycklig. Jag har det inte så förspänt men lycka kan inte köpas för pengar ändå. Är bara så sjukt trött på pengatjatet från sambons familj.

    Jobbiga är att jag kan föda närsomhelst och känner ingen lycka över det. Känner bara stress och hatar mig själv som sätter ett stackars barn till världen i en smutsig omgivning.
  • Anonym (Emma)
    Anonym (Känner igen mig) skrev 2018-03-15 09:41:29 följande:

    ...jag kan tillägga att jag och min sambo fick gå i familjerådgivning strax efter vår bebis födelse, det hjälpte en del...vi såg också till att båda två var föräldralediga samtidigt under första året, vilket hjälpte oss att hitta tillbaka. Vi kämpar fortfarande som sagt, mycket är bättre men tyvärr kommer jag alltid minnas mitt barns födelse som en hemsk tid. Jag har fått lära mig att bli en TIGER under året, en tigrinna för mig själv och mitt barn. Hoppas du också känner att du kan plocka fram den styrkan inom dig.


    Det är ett sånt enormt svek av partnern. Jag vet inte med dig men sista månaden så har jag blivit aggressiv och säger hårda saker till min sambo. Jag känner en sån vrede mot honom. Är så fylld av hormoner också så sista tiden mår jag bara illa av sambon och bonus närvaro. Känner att jag måste bli en tigrinna och skydda mitt barn gentemot alla vidriga och fega människor.

    Kände du att du blev normal efter födseln? J
  • Anonym (Emma)
    Ess skrev 2018-03-15 18:17:21 följande:
    Jag hade sagt upp kontakten helt med de korkade svärföräldrarna. 
    Varför inte bara låta arvet gå till sitt/sina barn, och sen får de i sin tur lämna det vidare till barnbarnen OM det finns något kvar då.
    Jag lägger inte då mycket värdering vid deras ord utan tycker mest att de är gamla och gaggiga. Antagligen så går väl pengarna först och främst i arv till deras barn innan barnbarnen får nåt, men de gillar att diskutera pengar i sambons familj.

    I grund o botten har mina svärföräldrar ett förakt gentemot mig och mina föräldrar, kallar mig och min familj hånfullt för rödstrumporna och kommunisterna.

    Jag bryr mig liksom inte men vill inte att mitt barn far illa utav deras elakheter.
  • Anonym (Emma)
    Canadasvensk skrev 2018-03-15 17:06:55 följande:

    Ja jösses vilket syltrygg till man du har TS!

    För det första så borde det vara helt oacceptabelt att ditt bonus pratar illa om bebisen. I mitt hem tollererar vi inga hårda ord till andra som hade varit oaccepterade att saga som vuxen. Typ, man säger inte idiot till varanda eller att man inte tycker om någon.

    (Mitt bonus brukade iband säga att hon inte tyckte om mig vilket vi snart tog ur henne. Jag sa till min sambo att jag skulle aldrig "få" säga det till hennes barn så varför ska bonus barnet få säga det till mig? Det hjälpte!) 

    Varför har ni delad ekonomi? Eller är ni inte EN familj? Jag skulle aldrig ställa upp på det. Men vill han ha det så, så se till att han tvättar bonus barnets kläder och laga hans mat. Antingen delar man allt eller så delar man inget.

    Nu kan man ju misstänka att din 14 åriga bonus går igenom puberteten men det är ingen ursäkt till att vara elak.

    Försök kanske att prata mer om hur bonus barnet kommer att få ett egen syskon. Försök få h*n mer involverad helt enkelt. Kanske prata mer om att ingenting är viktigare än familjen och att bonuset är en del av eran familj, précis som bebisen kommer att vara.

    Eller avbeväpna orden så när bonuset säger något elakt om bebisen så kontra med att bebisen kommer iallafall att älska och se upp till dig. H*n letar ju uppenbarligen efter en reaktion från dig så ge h*n inte det.

    Hur som helst så behöver du skaffa dig en ryggrad och säga ifrån för din make verkar ju inte ha någon.

    Mitt sista tips till dig TS är att visa honom denna tråden. Du har inte sagt något elakt om honom men många här har gjorde det så det kanske blir ett litet uppvaknande för honom.

    Lycka till!


    Tack för ditt svar.

    Jag har liksom stängt av bonus kommentarer för jag orkar inte bry mig längre, tror att jag är väldigt hormonell och inte tänker helt klart. Har varit så arg på min sambo för att han är så mesig men nu känner jag instinktivt att han och bonus är mitt och mitt barns fiender. Låter så sjukt men känner att jag måste skydda mitt barn mot allt ont och alla onda människor som finns runt omkring.

    Jag är mest trött känner jag, trött och less. Innan så har jag verkligen försökt involvera bonus i bebisen, ska skärpa mig och försöka igen när jag känner mig starkare.

    Vi har delad ekonomi just nu där vi betalar 50/50 var men tanken är väl att vi ska ha någorlunda gemensam ekonomi när bebisen föds.

    Får se ifall jag vågar visa honom tråden. Kanske vore bra men känner jag honom rätt så blir han väl bara mer sur.
Svar på tråden Jag blev gravid och då förändrades allt!!!!!!