Jag blev gravid och då förändrades allt!!!!!!

Det enda du egentligen kan göra eftersom han inte lyssnar på dig är att gå till handgripligheter. Ta helt enkelt och lämna över bebisen till pappan och låt honom och hans barn lösa situationen, när du tex går och shoppar eller gör din hobby.
Var även tydlig med att i natt är det du som tar bebis och se verkligen till att han går upp och gör det, även om det innebär att du ändå vaknar. 
När han gör något med sitt tidigare barn så se till att göra bebisen klar och lämna över hen när de ska åka, inte varje gång men många.
Vv kommer han ha röven full eftersom han ska ta hand om 1½ barn. Se till att han lever upp till sitt fantastiska rykte om att han är den perfekte fadern och maken.
Dra upp reglerna stenhårt med att han ska ansvara och betala och spara lika mycket åt båda sina barn. Passar det inte honom så peka på dörren och sen är valet hans!!

Sen kan jag tillägga att det blev lättare med två barn för då föll det sig naturligt att jag tog en och han den andra, även när hans tidigare barn var här.
De var så pass gamla att de skulle förstå att han varken orkade eller kunde agera betjänt åt dem längre eftersom han hade små barn som kräver uppmärksamhet på ett helt annat sätt.  Den ena var inga större problem, men den andra var liksom primadonnan som skulle stå i rampljuset och bli uppassad, det blev ett uppvaknande för hen...................

Man kunde ju önska att föräldrar, och i det här fallet de andra i omgivningen, kunde förstå att man inte hjälper hans första barn genom att påstå att hen behöver högprioriteras. Mamman till hans barn som blir rabiat och tycker att pappan ska prioritera diverse aktiviteter med deras barn nu, är det för att hon är rädd att barnet ska känna sig utanför? Att en ny familj har skapats nu där barnet inte blir inkluderad? Man önskar ju att hon skulle förstå att barnet blir ännu mer utanför av de spänningar som skapats inom deras familj nu. Farföräldrar och vänner som tycker att du ska förstå hur viktigt det är att han prioriterar sitt första barns känslor nu, förstår inte att det just nu byggs upp en mur mellan dig och hans första barn och att det i sig gör att ni kommer att landa i ett hushåll med två familjer. Det behöver inte vara så illa i sig med två familjer i ett hushåll men rädslan och omtänksamheten de har att första barnet ska känna sig utanför resulterar sannolikt i en framtida situation med iskyla och en stor buffertzon mellan de två familjerna.
Troligtvis förväntar de sig en altruistisk hållning från den nyblivna mamman till pappans första barn och till hennes barns "syskon" och att hon har ett samvete inför ett "oskyldigt barn". Om sitt eget ansvar tänker de inte två gånger.

Bläääää och fy fan vilken jävla skithelvetes dag det är. Jag har vaknat på helt fel sida idag och eftersom hans barn också har haft en riktigt pissig dag så har vi kolliderat här hemma.

Sambo o hans barn stack tidigt imorse för att åka ut på sjön. Nu kom de hem igen för ett tag sen och då vräker ungjäveln ur sig - är du fortfarande hemma o latar dig hela dagarna? Börja träna som maaaaamma gör för du har inget liv. Sa åt ungen att skaffa ett liv själv för helvete för normala tonåringar klänger inte på sin pappa hela tiden. Tappade fan humöret helt och landade på samma jävla barnsliga nivå som tonåringen.

Usch! Inte min dag idag och så jävla trött på allt just nu känns det som.