Vi som gör äd 2018!

Hej! samma här. Min man var tveksam till en början. Men sen tyckte han att vi provar väl. Tur att vi testade! På andra ÄD försöket lyckades jag bli gravid. 9 månader senare föddes vår älskade son, som nu är 3 år. Det bästa som hänt oss  Tror att kvinnan är före mannen i sitt tänkande när det gäller barnfödande. Kram till er

Våra familjer och nära vänner har inte sagt så mycket, de visste ju hur mycket vi längtat och hur vi försökt så de var nyfikna och glada för vår skull och nu tror jag inte de tänker på det ens. Undantaget var väl min pappa, men han var ju inte precis känd för att kunna sätta sig in i andras situation eller att vara utrustad med någon stor dos empati... Jag lät det passera. Jag berättade också för några utvalda, kloka nära vänner (som hade barn) när processen drog igång, det var oerhört skönt att ha några att prata med i både med- och motgång under hela resan. Först fick vi ju ma i v 12 och det är ju så jäkla tungt, i synnerhet när man som oss har begränsade chanser. Då var det skönt att ha kompisar som var insatta som jag kunde älta allt med.
Sen sonen föddes har jag sällan berättat för någon, om det inte känts som något helt naturligt i sammanhanget, jag känner mer och mer att det mest är hans privatsak även om han inte förstår sånt än. Vi pratar öppet med honom om hur han blivit till och såklart att det kommer att dyka upp på förskolan förr eller senare, men då tar vi det då. Jag känner mig rutinerad och påläst nu och kan svara om någon frågar och undrar. Vi har aldrig stött på några tråkiga reaktioner, bara nyfikenhet och positiva kommentarer. Jag har berättat för sonen att han haft tur, att det var många som såg till att just han kom till världen för att han var så älskad och efterlängtad. Han har varit måttligt intresserad men jag tycker det är viktigt att berättelsen finns med honom hela tiden. Det enda han fastnat för var när han som embryo åkte i ett litet plaströr in i min livmoder. "Som en vattenrutchkana? Coolt! Såhär - Wihooooo!!!!" Hahaha jag gissar att det kommer mer komplicerade frågeställningar i framtiden
Annars är han mest som andra barn intresserad av att han legat i min mage och hur han fick mat in dit, hur han kom ut, hur han hade det därinne, hur mycket han sparkade, att han sa "määäh määääh" när han kom ut och hur mycket han gillade tutten
Idag med alla familjekonstellationer, bonusfamiljer, fosterfamiljer, dubbelmammor och dubbelpappor, ivf, adoption och allt annat så är det inte en så utstickande sak med äd. Man pratar genus i förskolan och barn är rätt coola med det mesta som är "annorlunda" Visst är jag orolig att han någongång ska känna sig konstig och annorlunda men å andra sidan - gör inte alla det någongång i livet? Min förhoppning är att han istället ska känna sig speciell och värdefull som har det där "lilla extra".
Hoppas du får lite känsla av hur det är, större delen av tiden tänker vi inte på det alls och när jag tänker på donatorn är det med stor kärlek och tacksamhet och jag är stolt över att min son har hennes gener. Tänk vilken människa - att faktiskt besluta sig för att göra en så generös sak!

Det känns skönt att läsa både Lillan15 och myrans svar.
Vi fick som sagt avbryta vårt andra IVF försök då två blåsor tagit över och var stora medan de andra inte hade en chans att komma ikapp.
Läkaren föreslog att vi skulle ta ovritellen på kvällen och sedan försöka på egen hand. Vi vet ju att det är ganska menlöst med tanke på att vi har manlig faktor och kört ICSI på vår första IVF. Men vi har kört på att jag tar nu lutinus.

Vi har ännu inte bestämt om vi ska försöka en tredje gång. Var det slump att vi fick så dåligt resultat denna gången eller är kroppen slut?! Jag har nyss fyllt 41 och vi träffades sent i livet för två år sedan. Så vi har ju definitivt åldern emot oss också.

När gick ni som är i denna tråden över till äggdonation. Hur många IVF:er genomgick ni? Har ni påbörjat äggdonationer efter inrådan från läkare eller på eget initiativ?
Läkaren föreslog tom embryodonation för oss med tanke på sambon spermier, men det tror jag han är ytterst tveksam till.
Han tvekar ju även för äd - då han inte tycker att det skulle vara vårt barn. Men jag tror att han kommer att ändra sig där. Det lät lite så på honom när jag var som mest ledsen efter vårt avbrutna försök. Jag tror att han nog gärna gör ytterligare ett IVF. Men jag är tveksam - vet inte om jag orkar gå igenom en sådan besvikelse igen....

Så skönt att denna tråd finns - det ger mig hopp

Linsi- Man kan rent teoretiskt försöka med kvinnans egna ägg till hon är MAX 45 år, men efter 35 minskar chanserna mycket, och efter 40 är det mycket få som lyckas med egna ägg. Man kan bli gravid men det blir bara missfall.

Jag fick 5 missfall med egna ägg trots bra amh i 40-års åldern. Vi gjorde sen sperm dna fragmentationstestet och insåg att vi måste använda spermadobation. Vi blev rådda av läkaren i Riga att göra dubbeldonation direkt för det ökar chanserna enormt att få en 20-årings ägg.

Om man ska göra ivf med egna ägg efter 40, så tycker jag man ska absolut ta ut dem, befrukta och sen göra PGS på dem. Är de då onormala kromosommässigt så kastas de (endast normala sätts in). Är ALLA onormala så är det dags att byta till Äggdonation.

Men slösa inte bort tiden, vissa kliniker tex i Danmark gör inte donation efter kvinnan fyllt 45år alla hennes embryon i frysrn kastas då, dvs vill du få mer än 1 barn så har du bråttom om du vill till Danmark. Riga har max 50år.

Jag var 41 när vi bestämde oss för äd efter flera års misslyckade försök. Jag hade anat länge att det var något fel hos mig som gjorde det men fick aldrig rätt hjälp. Träffade till slut en kvinnlig gynekolog som hjälpte mig. Fick veta att även mitt amh hade hunnit bli lågt och blev rådd av henne att gå direkt på äd för att hon inte trodde att det var någon större chans att lyckas med ivf (jag fick senare veta att hon själv fått barn via äd). Jag ville bara ha så goda chanser som möjligt så vi skippade ivf helt. Jag är nöjd med det, jag hade aldrig några problem med att det inte skulle bli med mina gener. Jag ville bara bli mamma och nu är jag det

Myran - exakt den känslan om att bli mamma har jag. Att familjen ska bestå av fler än min sambo och jag.

Vi ska på spa kring påsk. Känns som ett bra tillfälle att i lugn och ro prata igenom vilka alternativ vi har.

UndrandeSökande - tack för din input. Så kunnig och villig att dela med dig av dina erfarenheter.

Oj så nervöst, var inne igår och förde in ett embryo. NU SKA MAN VÄNTA hur lyckas man behålla sinnet lugnt? Fick veta när vi var där att vi hade fått 6 ägg och alla 6 hade klarat sig väldigt bra. NU odlar dom dem till 5 dagars och vi hoppas på att alla överlever dessa 2 dagarna

Om detta nuinte skulle gå vägen så har man väll iallafall fler försök. Men hoppas ju på att detta vill fästa

Varsågod, inte alla klniker gör PGS på embryon. Men jag vet att ivf Riga gör PGS på äldre kvinnors ägg. Hos AvaClinic i Riga rådde de oss att istället direkt gå på dubbeldonation för att spara tid och pengar.

Jag råder er att göra sperm dna fragmentationstest också, finns ej i Sverige endast utomlands. Min man fick varken göra spermatest vid missfallsutredning i Sverige eller vid utredning i Aten, men AvaClinic krävde det detta test. Dna fragmentationstestet är bättre än de spermatest som finns i Sverige.

Skriv gärna ner era möjliga alternativ på ett papper och sätt er ner i lugn och ro och prata igenom vilka alternativ som finns hur ni känner angående det.

Kolla upp i förväg vilka priser som gäller.

Sen beror det ju också på hur mycket tid, pengar och ork ni kan och vill lägga ner på detta med barnförsök.

Hos AvaClinic i Riga kostar dubbeldonation med PGS ca 100.000kr. Då får man embryon som är unga och fria från kromosomfel. Man får alla ägg från donatorns äggplock. Vi fick 13 ägg från donatorn, 12 blev befruktade och alla levde dag 3. Dag 5 gjordes PGS på 8 blastos och 7 var normala kromosommässigt. Sen får man välja själv om man vill ha 1 eller 2 embryon insatta och resten är era och sparas i frysen inför ev.syskonförsök. Man kan också efter insättning få veta könet på embryot (om man vill).

Jag har bara kollat med vitanova i Köpenhamn än så länge (via mail) de andra klinikerna har jag bara läst kollat via deras hemsidor. På vitanova gör de fragmentationstest. Om det finns möjlighet för PGS där vet jag ännu inte. 

Är det i Riga ni går? Är ni nöjda? Spännande att man kan få veta könet direkt efter insättningen.
Skönt att veta att man har några försök på sig. När man själv kör IVF så är man ju glad att man överhuvudtaget fick något tillbaka. Men som du skriver - man har ju ingen aning om kvaliteten på det man får tillbaka.
Hur fungerar det om första insättningen inte fungerar? Betalar man separat för varje insättning då? 

Känner mig lite peppad för att dra igång detta nya projekt - hoppas att sambon kommer att vara lika öppen som jag.
Hur ställde sig din man till dubbeldonation? (Vet att män ibland är mer känslig för det här med egna gener än kvinnor). Antar att ni båda var inne mer på att önskan att få vara föräldrar än något annat.

Du kommer nog att få många frågor från mig framöver  Men det är så skönt med någon som vet och som kan förklara. Det är inte alltid lätt att läsa sig till allt.

Ja, vi går hos AvaClinic i Riga. Vi valde dem för att de har PGS. Danmark funderade vi inte ens på pgr av deras 45-års gräns. Eftersom jag har immunproblem och behöver immunmedicinering så kan det ta fler försök för oss att få barn, så därför ville jag inte råka ut för att klinikrn skulle kasta embryona när jag fyllde 45.

Ja, vi är mycket nöjda med kliniken. Om första insättningen inte fungerar så får man betala 10.000kr per insättning. Sen betalar man också en årlig frysavgift på 3000kr för att ha kvar de resterande embryona i frysen.

Min man tyckte natuligtvis att det var tråkigt när spermtestet var så dåligt att inga levande barn kunde födas med hans sperma. Men han tyckte att eftersom det var så, så var ju det enda alternativet att göra donation. För oss är det viktigaste att få ett barn. För oss är enda alternativet till barn just göra dubbeldonation själva, eftersom vi är för gamla för att få adoptera, och dubbeldonation plus surrogat är för himla dyrt.

Fråga på du, så svarar jag om jag vet svaret !